Det här läser jag ikväll – lite död, lite drama, lite (P. D) James Austen. En klassikerhyllning av bästa märke. Vad läser ni?

De böcker som förtjänat plats på listan från januari är: Generation Loss av Elizabeth Hand och Det stora huset av Nicole Krauss. Januari var en väldigt bra läsmånad och det var inte helt lätt att välja ut enbart två böcker, vilket är ett problem jag gärna genomlever igen. Varför inte varje månad?

Vilka var era januarifavoriter?

Om du bara ska läsa en bok om konferensplanering, Isaac Babel, Leb Tolstoj, pojkbenstävlingar, jätteapor, uzbekisk poesi, det intellektuella livet och själens uppgivenhet – DET HÄR ÄR BOKEN FÖR DIG!!!

Så sant som det är skrivet… Besatta är en sanslös och absurd berättelse, eller flera berättelser egentligen, om en litteraturforskare som blir besatt av den ryska litteraturen, som reser på en påtvingad semester i Samarkand, som ständigt är fel eller lite sen – hon bevistar en Tolstojkonferens i fyra dagar utan att byta skjorta eller flip flops – som vet mycket, älskar mycket och har en sann förmåga att återge sin upplevelser och tillkortakommanden på ett synnerligen humorsitiskt sätt. Så jag säger som baksidestexten, vill du läsa en bok om en massa dråpliga situationer, om ryska författare och om klassiker – då är det här boken för dig!

~Natur & Kultur, 2012 / Recensionsexemplar~

Förvisso har jag läst en hel del serier (Isfolket, Stad-serien och Sookie för att nämna några ur olika delar av mitt liv) men jag har undvikit väldigt många fler enbart för att de är serier. Jag vet ju att jag inte måste läsa alla böckerna bara för att jag testar den första men jag blir alltid lite rädd att jag ska vilja. Och swoosch så har man dragit på sig tio nya böcker att läsa, liksom. Ett aktuellt exempel är Knausgård, han med kampen. Hade han kämpat sig färdig i en bok så hade jag kanske läst om det (med betoning på kanske för han faller ändå inom den där ”gubbe navelskådar ur eget perspektiv”-genren) men sju böcker? No Way! Att jag sen har gett mig på att läsa första delen i snortjocka ”A song of Ice and Fire”-serien är en helt annan sak. Där hade jag drivkraften att läsa första boken innan serien kommer på svt och att jag sedan skulle stanna där och inte läsa vidare. Tjenare, det kommer ju att gå finfint det. Är redan fast som i ett skruvstäd och sen ligger x (jag väljer här att inte ta reda på hur många det egentligen är) lika snortjocka böcker till och väntar på mig. Lite snark, lite jippi.

Konstateras kan att jag är rädd för tegelstenar och för tegelstensserier. Konstateras kan samtidigt att det är skillnad på projekt och projekt också i min värld. Det är väl sällan jag håller mig borta från serier eller tjockböcker bara för att de är serier eller tjockböcker men jag blir nog lite extra benägen att hitta fel hos dem i förväg. Kanske är det ett tecken på att jag är inskränkt och fördomsfull i min läsning, eller så är det helt enkelt så att jag är utrustad med en i alla fall liten gnutta självbevarelsedrift…

Hur tänker ni – gillar ni serier och storslagna läsprojekt? Finns det boksorter som ni undviker av vana eller är ni öppna för alla sorters läsning?

När det gäller Byatt så ska jag ändå ge henne en ny chans, och då blir det Possession (som väntat i bokhyllan allt för länge snart).

~Canongate, 2011~

Grattis Sara och Mats och grattis till alla oss som läst Cirkeln och nu i vår har fortsättningen, Eld, att se fram emot

Bokhyllan dignar av olästa böcker som jag längtar efter att läsa, biblioteket lockar med blivande älsklingar varje gång sätter min fot där (=varje dag) och så finns det nya författarskap att utforska (Elizabeth Hand och A.S. Byatt till exempel), böcker som filmatiseras och blir tv-serie (A Game of Thrones…). Det finns så mycket jag vill läsa med omedelbar verkan att det liksom sätter stopp till och med när jag till slut försöker skriva en lista över i vilken ordning jag ska avnjuta dem. Jag vill inte bortprioritera eller senarelägga en endaste liten titel. Och en slalomläsning av 20 titlar är nog ändå inte att rekommendera. Min bästa lösning för tillfället är att tala lugnande till mig själv och försöka intala mig att jag har all tid i världen, att jag kan koncentrera mig på en bok i taget och att en god bok är värd att vänta på. Idel lögner alltså (nästan i alla fall). Det går så där kan jag säga men jag tror ändå att jag är på väg ur den värsta fasen, mycket tack vare Joan Didions Ett år av magiskt tänkande som är en bok som omöjligen kan läsas med halva hjärnan upptagen av att tänka på nästa läsprojekt. Fullständigt krav på närvaro är nog precis vad jag behöver.

Hur är det för er – drabbas ni någonsin av den här sortens lässtress och hur botar ni den i såfall, alla huskurer emottages tacksamt!

Årets bok handlar också om Maja som står i begrepp att flytta till Skottland med sin pojkvän. Hon bosätter sig i huset med det fantastiskt fantasieggande namnet Tistelblomman och det dröjer inte länge förrän underliga saker börjar hända – något som rör sig i ögonvrån, frysningar längs ryggraden, nyckelhålet och så alla de där viskningarna från byinnevånarna som aldrig verkar vilja tala klarspråk.

Låt mig direkt klargöra att Hellberg ligger på plus redan från början för finns det något som lockar min fantasi mer än Oxford och London så är det Skottland. Och att få bo i de skottska högländerna i ett småruckligt hus har varit en dröm sedan barnsben. Så det är ett mycket bra sätt att tvinga mig att läsa vidare om Maja. Och så är det ju alltid ”trevligt” med hemsökta hus. Och det är lite småruggigt det här, en natt när jag tvingades (av små sparkande barnben) kliva upp mitt i natten och lägga mig i soffan i vardagsrummet och blev utlämnad åt nattens tystnad (och kattens klampande steg naturligtvis) flimrade det lite Tistelblomme-bilder i mitt huvud. Inte kul alls faktiskt.

Tistelblomman är en ganska långsam bok som sedan stegras väl mycket de sista kapitlen. Det är lite för många outtalade varningar, lite för svårt att förstå varför folk håller så tyst. Drivkrafter och förklaringar köper jag inte rakt av, men det är en mysigt ryslig liten berättelse ändå och jag gillar Maja som karaktär. Hon är skadad naturligtvis men också under utveckling. Maja är någon som lär sig att leva och det gillar jag att följa med på.

~Forum, 2012 / Recensionsexemplar~

Mitt förslag på datum för publicering av våra inlägg är lördagen den 11 februari. Tanken är att vi på en och samma dag, lite utspritt i tid, ska publicera våra inlägg om en Gardelläsning vi gjort nyligt eller för länge sedan. För att kunna sprida ut inläggen under dagen så vill jag gärna att ni skickar ett mail till mig (fiktivahelena@gmail.com) och berättar att ni vill vara med (senast den 8/2). Sen gör jag ett schema över alla inläggen. Den som inte har en egen blogg får gärna skriva ett gästinlägg här i bloggen, skriv bara att du vill göra det i mailet du skickar.

David Grossmans Lejonhonung ger mig, efter min lite svajiga upplevelse med Jeanette Winterson, hoppet åter när det gäller mytserien.