Blunda och hoppa är alltså min första Dessenbok och låt oss inte låtsas annat än att jag har sjukt höga förväntningar efter en hel massa prat om hur fantastisk hon är Sarah Dessen. Håller jag med? Låt oss bena ut det här på ett vetenskapligt sätt.

Saker jag gillar med Blunda och hoppa: relationen mellan Remy och hennes bror, relationen mellan brorsan och hans flickvän, relationen mellan Remy och brorsans flickvän. Remys sätt att vara svinstörig tonårsbrud oh ändå rätt lätt att förstå sig på och gilla, hon kör liksom åt helt fel håll i högsta fart och jag vill inte ens stoppa henne för det är den väg hon måste ta. Och så älskar jag Dexter. Alltså verkligen älskar! Hela hans knepiga band. Jag tycker nog om människorna helt enkelt, för att de är speciella och känns äkta. Blunda och hoppa är en bok om något som känns som verklighet.

Saker jag inte gillar med Blunda och hoppa: jag vet inte riktigt faktiskt, men någonting är det. Någonting gör att jag inte riktigt knyter an och känner Remy och Dexter och berättelsen. Litegrann saknar jag mer djup och bredd i skildringen av vänskapen mellan Remy och hennes vänner. Men allra mest tror jag att det är en åldersfråga. I övre tonåren hade jag säkert kunnat relatera fullt ut till den här boken och min kärlek hade troligen varit oreserverad.

Jag gillar Blunda och hoppa och kommer säkert läsa mer av Sarah Dessen. Men framförallt tänker jag jobba hårt för att missionera hennes böcker till alla tonåriga bokslukare jag stöter på.

Blunda och hoppa av Sarah Dessen. Raben & Sjögren

Jellicoe Road är lite snårig och mystisk. Francesca är rakt på, enkel och vardaglig. Berättelsen om Francesca är berättelsen om mamman som drabbas av en depression och blir sängliggande, om Francesca som försöker överleva och styra upp familjen samtidigt som hon hanterar sin ensamhet, sökandet efter ett sammanhang och kärleken.

Jag älskar hur den romantiska kärleken hamnar i bakgrunden, hur vänskapen och relationerna i familjen är viktigast. Och så humorn, och värmen. Jag vet inte om det här är en gråtbok egentligen men jag var helt otröstlig där ett tag, helt tagen av Francescas ensamhet som jag känner så väl igen. Det finns så mycket i den här boken jag känner igen. Francesca är den jag kunde ha varit om jag vågat och vi delar flera upplevelser som jag inte tänker gå in på eftersom det blir för privat och utlämnande (av mig men också av sådant som bör vara fördolt i boken till en läst den). Jag känner igen den där rädslan för att sugas in i en psykisk åkomma och jag känner igen depressionen, vilken mardröm att hamna där som förälder!

Jag vet således inte om det här är en gråtbok för andra, men fenomenalt bra är den i alla fall. En av årets absolut bästa för mig och Melina Marchetta befinner sig just nu där uppe på toppen med John Green. Herregud så mycket bra ungdomsböcker det skrivs!

Francesca av Melina Marchetta. X-publishing

Åsa Linderborgs Mig äger ingen är en självbiografi vilket naturligtvis gör det lite knepigt med identifikationen. Våra liv har på intet sätt varit identiska – det saknas till och med beröringspunkter förutom det där med livsväg. Åsa färdades ur ett arbetarklasshem och in i den akademiska världen precis som jag gjorde. Vi har vågat oss allra djupast in i det akademiska, doktorerat, disputerat och sen lämnat det bakom oss. Och i just den kraschen och i klassbeskrivningen känner jag ett släktskap så starkt att det överskuggar olikheterna i våra liv. Det finns något där i beskrivningen av föräldrarelationen också, även om alkoholism aldrig ens funnits i närheten av mina erfarenheter, det kan vara komplext, kärleksfyllt och tyst ändå…

Mig äger ingen av Åsa Linderborg. Atlas

Första skivan jag köpte: Jag tror att det måste ha varit New Kids on the Block Step by step.
Senast spelad låt: I want it all, Queen – min promenadmusik.
Första sajten jag kollar när jag vaknar: Min mail.
Spel jag spelar mest: En Angry birds-variant av Fiaspel eller Lasse Majaspelet, båda förvånansvärt roliga barnspel.
VOD-tjänst: Que? Visste inte ens vad en VOD-tjänst var men efter googling misstänker jag att det har med filmhyrande och tittande att göra och då svarar jag, nej.
SVT Play-tips: Nineties just nu.
Favoritradioprogram: Tankesmedjan i P3.
Söndagskulturkonsumtion: Alla former av böcker.
Dyraste kulturvana: Dvd-boxar…
Film jag sett flest gånger: Troligen Dirty dancing…
Bok jag läst flest gånger: Bödelns dotter av Margit Sandemo, del i Sagan om Isfolket
Favorittidskrift: Filter.
Konstart som är svårast att relatera till: Trollkonstnärer? Mim?
Konstverk jag skulle vilja äga: En stor akvarell av Lars Lerin, och ett rymligt hus att njuta av den i…
Verk som fått mig att gråta: Senast – dokumentärfilmerna Paradise lost och boken Francesca(recenseras i veckan) av Melina Marchetta.
Favoritsajt: Alla bokbloggar jag läser dagligen* och så Weird science.

* Jag kan ju berätta att jag har stora problem att kommentera hos alla er som bloggar på wordpress (utan egen domän), att kommentera med enbart e-postadress och namn har inte funkat på kanske ett år och nu krånglar kommenterandet via twitterkontot också. Eftersom jag inte vill kommentera via facebook så kan jag helt enkelt inte kommentera just nu men jag jobbar på att hitta felet.

Älsklingsvampyrer
Sunshine av Robin McKinley
Fledgling* av Octavia E. Butler
Legend av Richard Matheson
Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindkvist
Carmilla av Joseph Sheridan Le Fanu
The Passage av Justin Cronin
En vampyrs bekännelse av Anne Rice
Den fjortonde bruden av Ann Meredith Pierce
Böckerna om Sookie Stackhouse (länkar till recensioner hittar du här)
Vampire Academy-serien (länkar till recensioner hittar du här)
The passage och The Twelve av Justin Cronin

Bra och ok vampyrfiktion
Dracula av Bram Stoker
Halvblod av Sofie Trinh Johansson
Glashuset och Döda flickors dans av Rachel Caine
Guilty Pleasures och Laughing Corpse av Laurell K. Hamilton
Skuggorna i spegeln av Inger Edelfeldt
Skuggornas demon av Amelia Atwater Rhodes
The Strain-trilogin av Guillermo Del Toro & Chuch Hogan (jag har läst
The Strain och Förgörelsen)
Vampire Diaries av L.J Smith (jag har läst The Awakening och Kampen/The Struggle)
Och så Twilight-serien förstås (recensionslänk finns här)

Böcker jag tyckt verkligt illa om
Fangland av John Marks
Alla själars natt av Deborah Harkness

Vampyrrelaterat jag tänker läsa i sommar
The Accursed av Joyce Carol Oates
Staden som försvann av Stephen King
13 bullets av David Wellington
The Gilda stories av Jewell Gomez
The vampire tapestry av Suzy McKee Channas
Black swan rising av Lee Caroll
Judas barn av Markus Heitz

Era favoriter
Tipsa i kommentarerna så fyller jag på!

Svulten av Hannele Mikaela Taivassalo
Historikern av Elizabeth Kostova
Smittad av Johanna Strömqvist
Katie MacAlisters ”Dark Ones” serie
MaryJanice Davidsons Undead serie
Sherrilyn Kenyons Dark Hunter serie
J.R. Wards Black Dagger Brotherhood serie.
Lynsay Sands Argeneau Serie
Magic-serien av Ilona Andrews
novellen ”Finis” som finns i novellsamlingen ”The Inheritance” av Robin Hobb/Megan Lindholm
The reformed vampire support group” av Carolina Jinks

* Det mörka tornets viktiga invändningar mot Fledgling gnager rätt rejält i mig just nu. Jag vet att jag brottades med det när jag läste boken men jag har glömt hur jag kom till ro med det. Jag behöver en omläsning men innan jag får tid och lust till det så håller jag fast vid min första åsikt, att Fledgling är en roman som tar upp många svåra frågor och gör det bra. Men jag lovar att återkomma om en omläsning får mig på andra tankar.

En av de bitar jag tyckte allra mest om i första delen var språket, det där målande och ibland till och med poetiska och samtidigt väldigt jordnära. Det finns också i Rädda mig inte. Ibland blir det lite väl tillkämpat bildfyllt men för det mesta fungerar det väldigt bra. På mig i alla fall. Tahereh Mafi är också riktigt bra på karaktärsbyggen tycker jag, Juliette som är huvudperson och berättare är både olidligt jobbig och begriplig och älskansvärd samtidigt. Kenji är ett mysterium för såväl Juliette som läsaren. Och så Warner, honom fascineras jag av på riktigt. Jag tror inte att jag avslöjar för mycket om jag berättar att Juliette har ett komplext förhållande till Warner och att jag absolut inte tycker att de ska vara tillsammans allt för mycket eftersom han har stora issues, men han fascinerar mig på riktigt och jag vill verkligen veta mer om honom. Jag längtar helt enkelt till nästa bok så att jag får umgås lite mer med de här människorna, och kanske också får veta hur det går för dem.

Rädda mig inte av Tahereh Mafi. B. Wahlströms

När Therese ser kvinnan med den gula regnkappan slås hon av hur lik hennes döda mor hon är. Är modern död? Vad hände egentligen? Är någonting som det verkar?

Lilla smycket är en enkelt berättad och djupt sorgsen historia om att söka det en förlorat, om att möta sitt förflutna och att försöka hitta sig själv i allt som händer omkring och inuti. Det är en poetisk berättelse som allt som oftast liknar en drömsyn och en febersömn.

Lilla smycket av Patrick Modiano. Elisabeth Grate förlag

En minnesglimt: jag och min bästa vän är på disco, anordnat av kommunen under sån där fin antidrogflagg. Min kompis föräldrar kommer ursprungligen från andra europeiska länder. Hon och jag är väldigt mörkhåriga. Det dånar Ultima Thule ur högtalarna och våra skolkompisar sjunger med. Min kompis gråter.

Lasermannen var en symbol för sin tid och ett symptom av den och det visar Gellert Tamas så väldigt effektivt. Samhället avklätt, invävt i en actionspännande historia om bankrån och prickskytte. Det säger en hel del att Lasermannen är en av få texter som funkat som svensk tv-serie, utan att ramla ner i det teatrala slukhålet. Jag minns särskilt känsligheten med vilken Ausonius är skildrad, hur Tamas försöker förstå istället för att döma trots att det alltid är svårare…

Gellert Tamas bok om den där tiden, för det är det den är snarare än en biografi över lasermannen, är förödande skarpsynt och hemsk. Jag älskar den förbehållslöst. Snart ska jag läsa om den, om jag orkar nu när det är som det är. Igen.

Lasermannen av Gellert Tamas. Ordfront förlag

Jag försöker verkligen hålla mig borta från det där ordet måste nu i sommar. Fem böcker jag gärna vill läsa är Staden som försvann av Stephen King, Broken harbour av Tana French, fler böcker av Jeanette Winterson och Melina Marchetta, och så vill jag gärna läsa i alla fall en av Vibeke Olssons böcker om Bricken.

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?

Ingen tror jag, mitt problem är snarare att jag har en sån enorm hög av böcker som jag vill läsa ögonblickligen att det nästan paralyserar mig…

3. Var är bästa stället att läsa i sommar?

Balkongen!

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?

På balkongen, oavsett väderlek.

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?

Någon av de jag räknade upp nyss, jag tror väldigt mycket på French, och King förstås…

6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?

Det av Stephen King som jag läste för några somrar sen. Helt fantastiskt bra och dessutom enbart lämpad att läsa när en har extramycket tid, som på semestern.

7. Strand eller hängmatta?

Avskyr stranden pga sol + vatten så jag säger hängmattan trots att jag ingen äger…

8. Deckare eller roman?

Helst romaner med en och annan deckare inemellan.

9. Favoritgenre?

Jag har så väldigt svårt att svara på den frågan, visst har jag en bekvämlighetszon vid läsning men jag vet inte hur jag ska definiera den genremässigt. Jag gillar mörka böcker med lite trasiga människor i för det mesta, det är nog det närmaste jag kommer…

10. Tagga 3 andra!
Eftersom jag sett den här utmaningen lite varstans så tror jag att många redan är taggade så jag utmanar helt enkelt alla som tittar in här och känner sig sugna på att besvara frågorna…

Adams resa är så lång, så vardaglig och så sorglig att hjärtat måste brista hos den som läser den. Och ändå är det värmen som fångar mig. Den här boken är som bomull runt allt det som är kallt, tungt och kallt. Där finns så många människor som bryr sig och ser. Hela boken andas människotro. En sån tilltro, den där människosynen jag skulle vilja orka och våga ha. Det är så himla vackert, och stort. Och just nu när jag sitter här med God natt, oktober fortfarande som en filt omkring mig så hoppas jag att den gnuggat av sig lite tillit på mig. Jag vill fortsätta se världen så!

Om handlingen säger jag ingenting annat än att det i Adams liv finns en vändpunkt, en oktober när allting stannar, börjar och slutar. Där finns människor som underkastar sig, de som jag känner sorgesam sympati med fast de är fega skitstövlar, där finns människor som offrar sig. Helt vanliga människor vars liv också är en berättelse och ett drama. Precis som allas våra liv.

Jag älskar det lågmälda och precisa, det drömska och konkreta, det varma och det ensamt vemodiga. Jag älskar God natt, oktober. Läs den!

God natt, oktober av Valle Wigers. X-publishing

Andra om boken: Elin Grelsson Almestad (GP), Och dagarna går, Enligt O