Fina herr Muffin

Adjö, Herr Muffin av Ulf Nilsson med underbara bilder av Anna Clara Tidholm har länge varit en favorit här hemma. Fyraåringen började intressera sig för boken redan förra sommaren och den har lästs sporadiskt både om dagarna och vid nattning. Under vissa perioder har vi läst och tittat flera gånger om dagen. Vissa stunder tror jag att boken själv har väckt frågorna kring döden för att vid andra tillfällen ha besvarat frågor som burits länge. Det är spännande men oändligt svårt att prata om döden med en liten tjej för vilken hela världen är ny och minsta vardagsfråga oändlig.

Adjö, herr Muffin hamnade i vår bokhylla redan innan vi blev föräldrar och jag har alltid haft ett varmt förhållande till den. Ömsintheten i skildringen av det åldrande marsvinet och hans levda liv, respekten för kärleken till ett husdjur och den sorg som drabbar när man förlorar, de underbara bilderna… Precis allt med Herr Muffin är bra och här hemma har den varit en utmärkt utgångspunkt i samtalet och vi återkommer ofta och gärna till den i våra samtal kring döendet, döden, sorg och livet efter.

Bokfrågornas ABC 11

Veckans ABC hamnar på bokstaven K och handlar således om både kärlek och krig…

1. Självklart måste det bli K som i kärlek idag. Berätta om ett kärlekspar i litteraturen som du tycker om. Jag tycker väldigt mycket om Eliza och Mr Darcy i Stolthet och fördom. Jag önskar att jag hade ett lite mer överraskande svar men så är det.

2. Krig är inte lika muntert, men jag vill ändå att du berättar om en bok som på något sätt handlar om krig. Krigens barn av Per Anders Fogelström var den andra delen i den trilogi som föregår Stad-serien. Den behandlar tiden 1788-1814 då Sverige deltog i flera krig. Som sig bör är det en skildring av krigens fasor men också av hur kriget formade dem som blev kvar där hemma.

3. Berätta om en bok där korrespondens via mail, brev, sms eller något annat spelar en stor roll. Det är väldigt länge sen jag läste den men jag minns att i Jostein Gaarders Sofies värld spelar brev av olika slag en viktig roll. Breven kom från Sofies far om jag minns rätt och var en viktig motor för att driva historien och mysterierna framåt i denna finfina ungdomsbok om filosofi.

4. Vem är din favoritförfattare av kåserier och/eller krönikor? Jag tyckte väldigt mycket om Mia Skäringers krönikor i Mama och har även haft en Bengt Ohlsson-period men just nu läser jag inte så mycket krönikor alls.

Pocketkedjan: om min läsning

Nu är det dags för pocketkedjan att dra igång. Här kommer mina svar på läsenkäten:

Som läsare är jag: Passionerad, periodare, ibland otålig och ofta otrogen. Ganska långsam tyvärr.

Som bloggare är jag: Upp och ner. Tyst två månader sen går jag in i det igen för full hals. Just nu är jag nog lite tråkig men jag håller på att skriva mig in i bloggandet efter ett uppehåll.

Senast lästa bok: Jag håller fortfarande på med Wolf Hall av Hillary Mantel. Senast färdiglästa är Den sista cigaretten av Klas Östergren.

Senast köpta bok/böcker: Wolf Hall, The Strain och en hög barnböcker (Siv sover vilse, varning för köttgänget och någon till) i december.

Favoritbok: Stad-serien av Fogelström ligger i en klass för sig. Sen är jag också barnsligt förtjust i Charlaine Harris Sookie Stackhouseserie. Har en förkärlek för historia och vampyrer 😉

Favoritdeckarförfattare: Jag läser väldigt lite deckare men jag tycker mycket om Minette Walters.

Jag läser allt av: Jag är inte så trogen av mig utan hoppar mest fram och tillbaka. Men jag har läst allt av Jane Austen…

Jag läser helst inte (genre/författare): Deckare och alla böcker där barn far illa.

Vid hyllan för fackböcker letar jag: Historia, föräldraskapsböcker (gärna ur ett jämställdhetsperspektiv), feminism, kokböcker och biografier (helst politiska på något sätt – som exempelvis Väninnan av Eva Franchell). Jag läser också gärna böcker om politiska händelser och skeenden som Lasermannen (av Tamas) och Smärtpunkten (av Åsbrink).

Förutom svenska läser jag gärna på: Engelska.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: Jane Eyre och The Strain.

Högst upp på min bok-önskelista just nu står: Något av Joyes Carol Oates, Margret Atwood eller någon annan ”måste”-författare som jag inte läst någonting av. Eller Den hemliga historien av Donna Tartt som jag heller inte läst ännu.

När jag går på antikvariat letar jag alltid: Allt och inget – älskar antikvariat men kan komma hem med lite av varje därifrån. Låter mig helt enkelt inspireras.

Jag vill uppmana min bokvän att: Gärna överraska och utmana men undvika 700-sidorstegelstenarna eftersom jag håller på med en sådan nu och lider lite av tyngden…

Tematrio: olästa klassiker

Veckans tematrio handlar om något som jag har en hel hög av – olästa klassiker. Böcker som ”man borde” läst och kanske tänkt läsa men som en eller annan anledning fortfarande samlar damm på hyllan alldeles oläst och övergiven.

Brott och straff, Dostojevski: Började jag faktiskt läsa i högstadiet. Jag tror att jag var alldeles för ung och otålig. Jag kände att den var väldigt intensiv och att jag någon gång nog vill läsa den men var inte redo då. Målsättningen är dock att återvända och göra ett nytt försök.

Anna Karenina, Tolstoj: Också denna bok har jag börjat läsa. Anledningen till att den aldrig blev färdigläst var att jag var tvungen att lämna tillbaka den till biblioteket och sen blev det inte av att jag tog upp den igen. Men jag tyckte mycket om den och blev väldigt fängslad minns jag.

På spaning efter den tid som flytt, Proust: Jag har verkligen ingen ambition att läsa alla böckerna men jag skulle vilja ge långsamheten en chans och se om jag pallar trycket eller blir allt för otålig igen…

Tidstjuveri

Jag har kommit igång med läsningen av min mastodontbok (Wolf Hall av Mantel) igen. Enda problemet är att den med sina 650 sidor är rätt otymplig. Min vanliga strategi är att stjäla mig lite lästid på toa, när jag sitter i tv-soffan med barnen, när jag steker pannkakor och så vidare. En 650-sidorsklump släpar man dock inte runt på så lätt. Men jag gör mitt bästa det gör jag verkligen och lästid lyckas jag stjäla på något sätt i alla fall. Desperat läsare finner råd som det gamla ordspråket skulle kunna lyda…

Sysselsättning

Jippie, imorgon ska jag få jobba!!! Och idag är jag ju förstås förhandlare, omhändertagare, kock och städerska (=förälder) på heltid. Fullt upp..

Frigörelsen

I början av hösten bestämde jag mig för nyordning. Jag valde att befria mig från föräldraskapsoket. I mitt fall handlade det dels om att släppa tanken på den perfekta föräldern (mamman) och helt enkelt förutsätta att jag var den bästa föräldern för mina barn bara för att jag gör mitt bästa och för att jag älskar dem gränslöst. En praktisk åtgärd blev också att sluta köpa, prenumerera på och läsa föräldratidningar. Så hej då Mama, Föräldrar och barn och allt vad de nu heter. Och herregud vilken befrielse. Nästan omgående. Inga tips på perfekta prylar, inga reportage om förträffliga mödrar som springer typ Lidingöloppet med nyfödd bäbis i bärsele…

Nu säger jag förstås inte att alla föräldratidningar är dåliga tidningar (även om en del faktiskt är det) men oj vad de var dåliga för mig. Bilden av den perfekta repeterades och repeterades tills jag, som ändå är väldigt skeptisk och ifrågasättande, började köpa den. Men nu är den perfekta mamman skrotad och jag är en förträfflig ”gör så gott jag kan”-förälder (för det mesta) istället. Och dessutom hittade jag ett förträffligt lässubstitut som är långt bättre än föregångarna i tidningssamlaren på toaletten (där de hamnar ju där allihop förr eller senare). Jag förälskade mig i Magasinet Filter och vår relation har bara djupnat sen dess. Det känns som en vuxen och intellektuell vänskap i relation.

Vilken grej…

… ett sökverktyg för att hitta böcker att läsa – en boktipsmaskin! Jag vet inte om jag behöver en direkt med tanke på alla ”måste-läsa”-böcker jag redan samlar på mig på andra sätt men ändå. I dagar av låg läslust och noll fantasi kommer Bookdesire bli oumbärlig i mitt liv. Tack Vixxtoria för tipset!

Fint pris igen!

Titta så fint! Jag har fått en ny utmärkelse – denna gång från lilla o. Tack snälla du! Alla former av positiv uppmärksamhet (kommentarer, hejarop och utmärkelser) får livet att kännas lite mer fullt av solsken till och med när värsta vinterkylan och mörkret biter. Jag är förvisso arbetslös och frustrerad men jag börjar vakna till lite efter idet och till och med jobbmässigt verkar det lätta lite framöver. Men utmärkelsen gör mig glad också idag och jag blir än mer inspirerad att fixa med mina fiktiviteter och dela dem med er.

Den som mottar denna utmärkelse ska berätta 7 fakta om sig själv och sedan utse 7 nya mottagare av utmärkelsen. Några nya mottagare blir det inte idag eftersom mina favvobloggare redan fått den men jag återkommer gärna senare när nya favoriter knackar mig på axeln och gör mig uppmärksam på sin kreativitet. Fakta ska det dock bjudas på igen:

  1. Jag trivs bäst i mjukbyxor och tjock, tjock tröja
  2. Vi har 7 bokhyllor här hemma, vissa med dubbla rader böcker
  3. Jag är storasyster
  4. Jag har bott i Gävle (alltid blåsigt men fyllt av underbara ”första staden jag bodde själv i”-minnen), Borås (inte riktigt så regnigt som det sägs, oöverträffad indisk mat som jag saknar ännu efter snart 3 år) och Karlstad (instängd i varm lägenhet mitt i stan med nyfödd bäbis och trotsig tvååring är ingen bra start om man ska älska en stad men det gick ändå hyfsat tillslut) bland annat.
  5. Älskade sport (på tv) när jag var yngre men har helt tappat intresset sen jag fick barn. Hoppas på revival till curlingen och skidåkningen i vinter-os.
  6. Har kunnat hela texten till Queens Bohemian Rhapsody men tyvärr glömt en del (vilket ju också kan vara ett friskhetstecken)…
  7. Jag har fött mina barn i två olika städer.

Buffy!

Är det någon som minns Buffy och vampyrerna (som den väl hette i Sverige, Buffy the vampire slayer lite mer coolt i original)? Förutom jag då förstås… Jag håller på med en genomtittning just nu (fortfarande skulle man också kunna säga eftersom jag började i oktober) och jag har upptäckt att jag minns det mesta. Jag minns lättnaden när Angel äntligen försvann iväg efter andra säsongen och fick sin egen serie (som jag aldrig såg), glädjen över att Spike återvände med sina sarkasmer och blev återkommande i säsong 4. Willow och Oz, Willow och Tara, Anya… Karaktärerna, dialogen. Herregud – Joss Whedon är mästare på dialoger. Och just när man begripit den fulla vidden av det drämmer han till med en episod där ingen kan tala (Hush) – och den är också genial.

Allt är inte bra förstås och någon episod i varje säsong är dålig och på gränsen till meningslös men jag köper det rakt av. Särskilt nu när jag kommit såpass långt (slutet av säsong 4) att mörkret sänkt sig över serien och alla mer eller mindre kämpar för liv och förstånd i den gotiska Sunnydale-natten. Jag tycker om hur hela serien skildrar ett uppväxande och en kamp för att finna något som kan vara ens själv. Sen är jag också väldigt förtjust i hur Whedon låter tittaren tycka om sina bad guys och litar på oss nog mycket för att göra dem till något mer komplicerat än bara onda. Sällan möter man så många bad guys med förmåga att älska och i vissa fall också älskas.

Minns ni inte Buffy och var hela det här inlägget bara märkligt och obegripligt  för er så rekommenderar jag varmt en tripp in i Buffyvärlden. Det är förvisso en ungdomsserie men vem vill inte vara ung i dessa dagar?

Bokfrågornas ABC 10

Lilla O:s alfabetiska bokfrågor har nått fram till bokstaven J denna vecka:

Jag tycker att det är svårt att läsa böcker skrivna i jag-form då det krävs en del av författaren för att det ska bli bra. Berätta om någon bok skriven i första person som du gillar eller inte gillar. Jag har inget principiellt emot böcker i jag-form men det kräver definitivt något extra av författaren. Jag tycker att Håkan Nesser lyckades bra i Maskarna på Carmine Street.

Berätta om en bok om eller av en journalist. En oerhört produktiv journalist/författare är ju Jan Guillou som jag har läst en hel del av. Jag har inte läst Arn-böckerna dock vilket jag förstått att resten av mänskligheten gjort. Filmerna har också gått mig förbi. Däremot hade jag rätt intensiva och positiva läsupplevelser när jag plöjde igenom serien om Carl Hamilton (dem har jag också sett i filmvarianterna och framhåller Stellan Skarsgård som ”den riktiga” Hamilton). Det är möjligt att jag inte skulle uppleva dem på samma sätt idag…

Jante styr Sverige och jag vill att du berättar om en bok där jantelagen gäller. I Kejsaren av Portugallien tycker jag att Selma Lagerlöf ger en fin bild av ett vanligt samhälle där jantelagen härskar i sitt ”du ska inte tro att du är något”-tänk. Jag tycker också att det är otroligt vackert hur kejsaren i all sin galenskap bryter upp jantetänket och visar att alla är något i sin litenhet och galenskap.

Vad jiddrar du om? Det hade jag en elev som brukade fråga när han tyckte att jag snackade obegripligheter eller ren skit. Berätta om en bok som du tycker är rent jidder. Jag har nog inte läst ut så mycket som känts rent jiddrigt och tyvärr har jag nog förträngt en del av det jag påbörjat men lagt bort.

Fiktivtwitter

Nu twittrar jag fiktiviteter också – förhoppningsvis lite mer regelbundet än jag bloggar.

Den sista cigaretten

Jag har ju hintat om denna recension ett tag nu men idag är det dags. Jag har en bokhylla med flera av Klas Östergrens böcker, alla inköpta av min man ska sägas, utan att tidigare ha läst en enda av dem. Sen gick jag med i höstens löscirkel där vi bland annat högg in på den senaste av Östergrens romaner – Den sista cigaretten. Bekantskapen kom att bli något ambivalent. För visst tycker jag om språket och visst är historien intressant och det finns ett driv i berättelsen som jag verkligen älskar till och med när karaktärerna bara står och stirrar ut genom något fönster någonstans. Så jag skulle nog säga att jag upplever det som en bra bok. Men det finns hela tiden i bakhuvudet en misstanke som formulerar sig till en allt mer irriterad fråga – ”Är inte det här lite väl grabbigt?”. Det finns något för mig obegripligt i karaktärernas drivkrafter – varför vill alla kvinnor ligga med huvudpersonen? Varför är det så kyligt och ensamt? Det finns det där som irriterade mig till döds (nästan…) med Milleniumtrilogin där alla (precis alla!) kvinnor vill och får ligga med Mikael Blomkvist. Varför då? (Jag upplever det som obegripligt varför de vill, varför han vill och vad det bidrar med till berättelsen) Det framstår som någon grandios dröm som vissa manliga författare måste förverkliga åtminstone i bokform. Tyvärr blir det lite verklighetsfrämmande och illussionsbrytande för mig som inte hänger med i tankegången och förstår värdet av det känslolösa sexet till höger och vänster.

Slutbetyget skulle bli lysande om det inte vore för det grabbiga så jag landar väl på godkänt. Jag tror nog inte att jag kommer läsa Östergren snart igen dock.

ABC-utmaning del 9, I

Lilla O:s ABC-utmaning har nu kommit fram till bokstaven I. Denna vecka undras det över följande:

  • Förra veckan handlade det om en huvudperson du tycker om, nu undrar jag vilken person i böckernas värld som du identifierar dig med mest? En bok som tilltalade mig mycket på ett personligt plan och som jag upplevde sa något om mitt eget liv var Åsa Linderborgs Mig äger ingen. En självbiografi alltså vilket ju är lite knepigt. Våra liv har på intet sätt varit identiska – det saknas till och med beröringspunkter totalt förutom på punkten om livsväg. Åsa färdades ur ett arbetarklasshem och in i den akademiska världen precis som jag har gjort. Och i just den kraschen och i klassbeskrivningen känner jag ett släktskap så starkt att det överskuggar olikheterna i våra liv.
  • Internatskolor är populära att skriva om. Berätta om en bok som utspelar sig på en sådan. Jane Eyres hemska skola minns man ju och den som lilla Sara bodde på i En liten prinsessa. Och Anne på Grönkulla förstås…
  • Berätta om en bok som handlar om identitet och sökande efter detsamma! Den fjortonde bruden som jag läste i somras handlar mycket om att hitta sitt eget jag och att skapa sin identitet. Rekommenderas!
  • Vilka bokrelaterade sidor på internet besöker du oftast? Bloggarna i listan till höger besöker jag så gott som dagligen. Sen köper jag ju alldeles för mycket böcker och det gör jag från adlibris och SF-bokhandeln vanligast. Sen återkommer jag ofta till vissa författares (Diana Gabaldon, Charlaine Harris) hemsidor för uppdateringar om utgivningsdatum och liknande.

Jag har fått en utmärkelse minsann!

Det är Vixxtoria som har förärat mig denna ära och som motiverar såhär fint:

Helena på Fiktiviteter har drivit en välskriven allround-bokblogg, men siktar under år 2010 in sig på att också skriva om livet som både arbetslös och doktorand. Jag skickar en utmärkelse som uppmuntran och i förhoppning om att också dessa ämnen behandlas välskrivet. Och blandas med böcker så mycket som möjligt..

kreativ_bloggerTusen tack vixxtoria! Jag blir förstås väldigt smickrad av att du tycket att jag driver en välskriven blogg och det hoppas jag kunna fortsätta med. Och böcker kommer det definitivt att bli en hel del av även i fortsättningen.

Med accepterandet av en sådan fin utmärkelse följer vissa  förpliktelser. Först ska man naturligtvis som väluppfostrad bloggare tacka för sin utmärkelse och samtidigt länka tillbaka till den som utdelat den. Dessutom ska man berätta 7 intressanta fakta om sig själv vilket alltså nu står på tur. Så här kommer 7 fakta om mig så får ni själva avgöra hur intressanta de är…

  1. Jag hatar vintern men trivs finfint med hösten och dess vemodiga mörker.
  2. Jag har svårt att få blommor att överleva
  3. Jag skulle på fråga aldrig erkänna att jag har någon favoritfärg men jag är nog rätt förtjust i grönt.
  4. Jag har aldrig wappat
  5. Jag är en tvättäkta planeringsnarkoman
  6. Jag har bara läst kanske 20% av bokhyllans innehåll (vilket betyder att jag inte behöver vara direkt sysslolös på ålderdomen)
  7. Jag är värmlänning av födsel och ohejdad vana och kommer från samma ställe som både Monica Zetterlund och Christer Sjögren (det ena är jag stolt över det andra inte lika…)

Som avslutning vill jag nu fullfölja min sista uppgift som utmärkelsemottagare vilket är att utse mina 7 favoriter som jag tycker förtjänar utmärkelsen. Jag har valt mina favoriter utan att så noga kolla vilka som fått utmärkelsen tidigare varför det troligen kommer bli några dubbletter men så får det bli. Vixxtoria hade varit självklar på min lista om det inte vore så att jag vetat att hon redan fått två utmärkelser och någonstans får man ju säga stopp 😉

Lilla o är alltid initierad, alltid engagerad och kanske framförallt engagerande vilket är välbehövligt i alla fall i min vardag.

Hos Bokstävlarna kan man läsa utförligt och intressant om böcker och läsupplevelser. Dessutom väcker glimtarna från biblioteksutbildningen (blandade) minnen till liv.

Snowflakes in rain är en blogg som inte bara ger boktips utan där jag också fått oräkneliga tips på tv-serier, bloggar och olika kulturhändelser vilket alltid mottages tacksamt.

Fiktionista har haft en liten lässvacka men uppmuntras härmed med denna utmärkelse i hopp om att graviditet och det ståndande föräldraskapet tillåter någon form av läsning och rapportering därom!

En annan sida var nog den första bokbloggen jag läste och jag återvänder ofta för att få såväl boktips som kulturuppdateringar på denna eminenta sida.

En bok om dagen är en varierad och välskriven blogg där jag kan försjunka i såväl boktyckande som gamla tv-serier jag glömt att jag älskat.

Arga bibliotekstanten – skriver otroligt träffande och dråpligt om biblioteksvardagen så att man får både skratta och förfäras.

Det där med läsning…

… är helt och hållet märkligt i alla fall i min värld. Under vissa perioder kan jag läsa oavbrutet, böckerana blir som knark som sprids ut lite varstans för att alltid finnas tillhands. Då är det som att kvaliteten på litteraturen inte spelar någon roll och jag slukar allt som kommer i min väg. Men så helt plötsligt säger det stopp.

Just nu är jag i en sån stopperiod där läsandet är obefintligt och där det är helt ok. Det märkligaste är att denna stopperiod komöver mig mitt i en riktigt riktigt bra bok. Som om jag är så lycklig över att äntligen ha hittat något riktigt bra och engagerande att jag inte vill att det ska ta slut. Så just nu ligger en tjock och underbar roman inne på toaletten och väntar på mig. Varje gång jag kommer in tittar vi på varandra och kanske vinkar lite men bestämmer oss varje gång för att det inte är dags för oss två att fortsätta vårt förhållande än. Det känns rätt tryggt.

ABC-utmaning, del 8

En av mina favvobloggare, lilla O, har ju en Abc-utmaning som jag inte hängt på från början men nu kändes det som att det är dags trots allt (ska försöka gå igenom föregående bokstäver också när andan faller på). Denna veckas bokstav är H.

  • Vilken huvudperson i en bok tycker du mest om? Emelie i Stad-serien eller Nancy i Elsie Johanssons serie ligger nära till hands. Vardagliga kvinnor med kanter och ärr och en hel kropp full av mänsklighet och drömmar som allt för sällan slår in.
  • Vem är den ultimata hjälten i böckernas värld? Mr Darcy (i Stolthet och Fördom av Jane Austen) kanske – med alla sina fel och brister är han ju tillslut rätt oemotståndlig 😉
  • Och den ultimata hjältinnan? Nu måste jag vara tråkig och återvända till den evigt förekommande Sookie Stackhouse. Jag ska inte påstå att hon är perfekt eller ens särskilt logisk alla gånger men det kanske är det som gör henne ultimat? Jag tar i alla fall tillfället i akt att försvara henne mot den Sookie Stackhouse som målats fram i,  i alla fall första säsongen av True Blood (som jag i och för sig också tycker om även om jag hoppas på en bättre säsong 2), där hon är lite väl oföretagssam, naiv och på gränsen till spånig. Det är inte alls min Sookie. Så med risk för att hennes förträfflighet kanske skapats totalt i mitt eget huvud och alla andra anser henne som småkorkad och osjälvständig så utnämner jag Sookie till den ultimata hjältinnan.
  • Vilken är den bästa historiska roman du läst? Jag är ju helt galen i historiska romaner och då särskilt om de handlar om England eller möjligen om Stockholm runt förra sekelskiftet.  Så jag har läst en del i genren. Jag tror dock att jag måste säga att den bok jag håller på med just nu lovar att bli en stor favorit. Egentligen är det väl fusk att välja ut en outläst bok men jag är rätt övertygad om dess förträffligthet och har varit det från andra eller tredje sidan. Mästerverket heter Wolf Hall och är skriven av Hilary Mantel. Boken handlar om Thomas Cromwell och utspelar sig således under Henrik VIII:s beryktade tid i England vilket kan tyckas uttjatat. Men sällan har jag läst en bok som kan göra rättvisa åt det mänsliga i människoroch till och med göra de mest avskyvärda beslut begripliga. Det är en bok som helt klart säger något om dåtiden men ännu mer om vad det innebär att vara människa på det mest fantastiskt specifika och samtidigt allmänmänskliga planet.

Tematrio Bladvändare

temabladLyrans tematrio är denna vecka en efterlysning av böcker som kan väcka en avsomnad läslust. Jag behöver själv ett sådant uppvaknande och läser alla andras förslag med stort intresse. I mina egna förslag har jag undvikit sånt som jag alltid tjatar om (Sookie Stackhouse-böckerna och Stad-serien framförallt) och gått på lite andra favoriter.

Mig äger ingen – Åsa Linderborg: Denna skildring om uppväxt, klass och faktiskt också genusproblematik fick mig att gråta redan på första sidan och det är inte illa. Därefter var jag förstås såld och sträckläste denna fantastiska bok. Lättläst, innehållsrik och intressant!

Lasermannen – Gellert Tamas: Jag har inte läst höstens uppmärksammade De apatiska men minns att jag tyckte mycket om Lasermannen när den kom. Andlöst spännande är den också vilket gör att man troligen kan uppskatta den som roman om man inte är så intresserad av nutidshistoria. I tanken återkommer jag ofta till den här boken.

Emma – Jane Austen: Det var sommar och varmt och jag satt på altanen från tidig morgon till sen kväll och läste denna tegelsten. Det var sommarlov, jag hade inte sett filmen men ville inget hellre och det värsta på hela sommaren var när boken tog slut.

Kapitel ett

Gårdagens resa till Göteborg gav såväl skarp (och rätt svidande om jag ska vara ärlig) kritik som konstruktiva förslag. Och nu sitter jag här med ett nytt dokument och försöker börja från noll med inledningskapitlet för att kanske få styrsel på det. Krav och storslagna planer har ju kantat hela avhandlingsprojektet men det är en sak att komma med en briljant idé som ska förverkligas om ett år och en helt annan när det ska förvandlas till verkliga ord och kapitel som hänger ihop nu på stört. Men det är väl bara att bita ihop antar jag och lita på att hårt arbete räcker. Min uppmuntrande man, som redan varit igenom det sista avhandlingshalvåret, säger att det kommer att vara såhär nu ända fram till sista punkten är satt. Kan inte annat än längta efter den punkten… Huvudsaken just nu är ändå att jag fortfarande är övertygad om att jag kan klara det.

Jag har förresten, någonstans i den ogenomträngliga dimman som andra kallar november och december läst Klas Östergrens senaste – Den sista cigaretten. Återkommer om den en annan dag när någon sorts kapitelutkast finns att luta sig mot.