Inte för nära av Colleen Oakley

Jag gillar precis allt jag läst från förlaget Lavender lit (och det har blivit en hel del nu). Det finns alltid det där alldeles extra i böcker därifrån, den där särskilda känslan. Det gör det också i Inte för nära.

Och ändå saknar jag något. Eller snarare, det känns inte så mycket som jag vant mig vid. Jag vet inte säkert vad det är. Det är inte Jubilee (hon är underbar och hennes såriga relation med mamman sliter sönder hjärterötterna), det är inte Eric (hans kamp med föräldraskapet känns alldeles för bekant för att inte beröra) och det är verkligen inte Aja. Den där lille killen som Eric adopterat är den stora behållningen med den här boken. Jag älskar honom! Det är naturligtvis inte heller biblioteksmiljön som hindrar mig från att sätta en full femma på den här boken. Jag tror att det handlar om slutet. Den tappar det mot slutet. Som om författaren inte riktigt orkade föra berättelsen i land. Jag är lite besviken men samtidigt glad över det som är bra. Och till syvende og sidst kanske jag bara är sur för att det här inte är en bok om Aja så att jag får veta hur det går för honom i livet. Det skulle kunna vara så…

INTE FÖR NÄRA
Författare: Colleen Oakley
Förlag: Lavender lit (2017)
Översättare: Hanna Williamsson, originaltitel: Close Enough to Touch
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Vargnatts bokhylla
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Liten parlör för älskande av David Levithan

Det är inte mycket att orda om, vi vet redan allihop att David Levithan kan det där med att skriva in liv i en berättelse. Han kan skriva kärlek och sorg och vardag så att den känns för den som läser. Naturligtvis spelar det ingen roll om målgruppen är unga eller vuxnare människor.

Liten parlör för älskande är en enkel bok på det sättet att den är lättläst och enkel att ta till sig. Det den inte är är snabbläddrad som man skulle kunna tro. Det finns något på varje sida som kräver eftertanke och nästan lite mod. Det här är en berättelse om en vardaglig och ordinär kärlekshistoria, men storslagen och unik så som allas våra kärlekshistorier är. Det krävs lite mod att låta sig själv känna igen sig i en sån historia. Där glöden finns och falnar i vissa perioder. Där inte allt är perfekt eller vackert eller enkelt att lösa. Jag älskar David Levithans sätt att skildra något som inte är självklart eller polerat så att jag inte vet hur det slutar. Det är ju lite så det är, också utanför bokpärmarna.

LITEN PARLÖR FÖR ÄLSKANDE
Författare: David Levithan
Förlag: X Publishing (2012)
Översättare: Elisabeth Helms, originaltitel: The Lover’s Dictionary
Köp den t.ex. här eller här.
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Memorys bok av Petina Gappah

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Memorys bok känns inte som en bok jag ska orda så mycket om, det känns som en bok vi alla ska läsa och uppleva och göra till vår alldeles egen. Men jag gör väl något sorts försök.

Petina Gappah är en av de författare jag tycker allra mest om. För berättelsernas skull förstås, men mest av allt ändå för rösten, tonen tror jag. Jag tyckte väldigt mycket om novellsamlingen Sorgesång för Easterly när jag läste den härom året. Romanen Memorys bok är egentligen outhärdligt tung – riktigt, riktigt mordiskt förfärlig. På alla plan. Utom i tonen. Den är så lätt och full av humor att jag orkar bära den. Och ändå skojar den aldrig någonsin bort allvaret. Jag vet inte hur hon gör det, men jag är väldigt tacksam att hon lyckas.

Memorys bok får mig ofta att tänka på en annan av mina allra bästa böcker, Alias Grace av Margaret Atwood. Jag vill minnas att det finns vresig humor också där, och en ung kvinna i centrum för händelser oerhört mycket större än hon själv. Atwood skriver historia och klass (och kvinnors villkor), Gappah skriver nutid och klass, och ras, och kvinnors villkor. Jag blir väldigt sugen på att läsa om historien om Grace när jag läser om Memory, för att kunna lägga berättelserna bredvid varandra på riktigt. Jag tror att det finns en del att hitta där.

Jag saknar Memory nu när hennes bok är avslutad. Jag vill umgås mer med henne, veta hur det går. Samtidigt känns det tryggt att ha stängt dörren, här i mitt trygga rum kan jag inbilla mig att allt går bra. Att frihet och liv omger henne och att ingenting ont längre existerar.

TITEL
Författare: Petina Gappah
Förlag: Albert Bonniers förlag (2017)
Översättare: Helena Hansson, originaltitel: The Book of Memory
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Lyrans noblesser, Och dagarna går…
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Mödrarnas söndag av Graham Swift

Åh vad jag tycker mycket om riktigt bra kortromaner! Mödrarnas söndag är verkligen en riktigt bra kortroman.

Det är så mycket som är bra här. Den drömska tonen mitt i det väldigt påtagligt vardagliga. Allt som bara händer och är liksom livsomvälvande i smyg. Det sensuella. Det sorgliga. Det vackra. Den där vårdagen som känns i huden och hjärtat.

Egentligen har jag bara en negativ sak att säga, eller mer av en fråga att ställa – vadan denna oerhörda fascination inför säd och manliga uttömningar hos författaren? Han får mig inte riktigt att tro att det verkligen är Jane som är så ockuperad av tanken på det. Är det någon sorts försök att visa på Pauls betydelse för berättelsen också när han inte är där? Det känns i så fall lite överflödigt med tanke på hur närvarande han är, också när han lämnat huset. Som en skugga litegrann vid sidan av bilden.

Jag tycker så förtvivlat mycket om Jane, trots att hon är otillgänglig, trots att jag bara får titta in i hennes tankevärld den där söndagen. Jag tror att det är just det, att jag får en glimt och sen inget mer. Jag tycker om att läsa när jag får skriva lite själv.

Hela tiden jag läste tänkte jag också på släktskapet med en annan fantastisk kortroman. Ian McEwans På Chesil Beach. Den hade kanske kunnat handla om Paul och Emma. Om inte om vore…

MÖDRARNAS SÖNDAG
Författare: Graham Swift
Förlag: Albert Bonniers förlag (2017)
Översättare: Hans-Jacob Nilsson, originaltitel: Mothering Sunday
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Och dagarna går…, Just här- just nu 
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Fiktiviteter läser Den femte sanningen, del 1

Kampen gott folk, kampen! Och några till utropstecken på det!!!

För det första är mitt bibliotekslånade exemplar Den femte sanningen en horribel och själsdödande utgåva. Jag läser i och för sig mest e-bok på engelska, men använder den svenska tegelstenen för att hålla ordning på var jag är. Titta på den! Och inuti är det tätskrivet (det kan jag ju styra i e-boken vilket är en av anledningarna till att jag köpte en sån) och väldigt tätt på andra sätt också. Och samtidigt luddigt och pladdrigt. Eller något.

Hela delen (Fria kvinnor 1) där Anna och Molly samtalar med Richard om det förgångna och politik och sonen längtade jag vidare till nästa del eftersom de pratade så mycket. Jag gillar inte pratigt. Sen kom jag till anteckningsboksdelen och längtade tillbaka till samtalen… Och jag tänkte vid upprepade tillfällen (varje dag) att “nu ger jag upp” och “jag måste ju inte bara för att jag bestämt mig”, men det finns något där ändå, som fascinerar. Jag vill vidare. Och så tänker jag att jag gjort det värsta nu. Efter del ett vet jag nu hur upplägget ser ut och vad jag kan förvänta mig. Jag tror det kommer bli lättare att ta in vad de verkligen säger och beskriver nu, när jag är inne i det. Jag håller tummarna för att det är så.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Secrets of a summer night av Lisa Kleypas

Hon är bra Lisa Kleypas. För att en historisk roman (romance eller inte) ska bli så där lyckad krävs en förståelse för människor, men också tiden och det känner jag att Lisa Kleypas har. Här skriver hon lika mycket ett samhälle i förändring som hon skriver en kärlekshistoria, eller hon skriver väl snarare samhällsförändringarna genom kärlekshistorien. Snyggt är det i alla fall. Och bra.

I den här boken som är den första i en serie om panelhönorna (det måste väl vara den svenska varianten av wallflower, även om jag inte gillar den varianten alls) som tar saken (giftermålen) i egna händer är det viktigt att jag inte bara faller för den aktuella hjältinnan, jag måste gilla fler för att vilja läsa vidare. Och jag älskar dem verkligen, Anabelle kanske minst om jag ska vara ärlig. De galna amerikanskorna och Eevie som snart ska få sina egna böcker lovar att bjuda förstklassiga romantiska historier. Och Anabelle är förstås intressant i sig, även om Simon Hunt är mer lockande och det faktiskt är den där samhällsförändringen, där aristokratin ser sig snart omsprungen av en arbetande medelklass som tjänar sina egna pengar, är det mest spännande. Anabelle tillhör den gamla världen och den oerhört avskyvärde Mr (inte sir eller baron eller någonting, bara en sorglig Mr…) Simon Hunt den nya.

Jag har tidigare lyssnat på första boken i en annan av Lisa Kleypas serier, den här lovar att bli ännu bättre och jag kommer definitivt ägna mig åt väggblommorna (jag vägrar använda ”panelhönorna” en gång till…) under sommarens läsdagar.

SECRETS OF A SUMMER NIGHT
Författare: Lisa Kleypas
Förlag: Avon books (2015)
Del 1 i serien Wallflowers.
Köp den t.ex. här eller här.
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Hemligheter små

En romancebok som utspelar sig i en fiktiv värmländsk småstad som heter nästan detsamma som min egen värmländska småstad, vem är jag att motstå det?

Christina Schillers Hemligheter små är verkligen en finfin debut. Jag har en särskild plats i mitt hjärta för romantiska berättelser om ”vanligt folk”, de som är som jag och grannen och som det får gå bra för till slut. Alexandra och Daniel (och alla andra omkring dem) är just väldigt vanliga och igenkänningsbara människor. Jag anade en fortsättning i slutet av boken och har nu läst mig till att det ska bli fler böcker i serien, jag ser fram emot att få läsa vidare.

Den värmländska småstaden då? Jo, den känns på riktigt. Mörka hemligheter, familjedrama och krossade hjärtan göms undan också i våra villakvarter och vardagsliv. Jag tycker att Forsberga känns väldigt mycket som en värmländsk småstad jag känner, även om den är större än den jag bor och tidigare bott i. Jag känner igen människorna. Och jag tycker om dem.

HEMLIGHETER SMÅ
Författare: Christina Schiller
Förlag: Harlequin (2017)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Boklusen
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Mãn

Jag har redan läst Ru och Vi och förväntade mig mer av samma magi. Fler ord vägda på guldvåg, fler outtalade drömmar, mer av det där svårdefinierade som gör Kim Thúys böcker till just hennes. Och jag blev förstås inte besviken på något sätt.

Jag läste Mãn under en vecka när jag höll på att gå sönder av trötthet och häggblomning. Det blev en ny sorts upplevelse där boken var som läkande nektar över hela mitt inre. Jag fick sjunka in i orden och låta mig vaggas, tröstas. Jag tror det är för att Kim Thúy alltid är så vänlig och varm som det fungerar så. Jag får vara med på mina egna villkor och berättelsen berättar sig själv på precis rätt nivå för att jag ska hänga med och ta till mig just i den stund jag läser den. Jag tror att Kim Thúys böcker är kameleonter som upplevs olika av samma läsare beroende på var, hur och när de läser dem.

Mãn handlar om kärlek. Om kärlek till en mor, till barn, till män. Kärlek som kan vara outtalad eller utskriken, kärlek som ser annorlunda ut och inte kan mätas. Kärlek som drivkraft och sänke. Allt det där som kärleken är och kan vara, berättat på ett helt nytt, Thúyskt, vis.

MÃN
Författare: Kim Thúy
Förlag: [sekwa] (2013)
Översättare: Marianne Tufvesson
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Och dagarna går…, Bokmania
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Jag glömde den traditionella King-läsningen!

Igår när jag skrev att jag inte har några större läsplaner så skrev jag naturligtvis sanningen, men jag glömde nämna Stephen King. Och ingen sommar är komplett utan Stephen King, det vet vi ju alla. De här två finns med i mina oplanerade planer för sommaren, kanske hinner jag båda, en eller någon helt annan.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Sommarläsningsplaner…

I år blir det inga läshögar, inga lånehögar och ingen egentlig planering. I år ska vi gå på lust tänker jag, och långsamhet.

Jag har redan berättat att sommarens stora projekt är Doris Lessings Den femte sanningen och där kan vi nog inte riktigt tala om lust än, men det kanske kommer. Där handlar det om stora mått av envishet och hopp om framtiden…

Därutöver tänker jag mig hyllvärmarläsning, omläsning och lite sånt. I läsplattan har jag Elly Griffiths senaste om Ruth och det är ju tradition framåt juli. Lucy Dillons senaste finns också där och lockar. Någon Sarah Dessen. Och så kommer det en ny ungdomsbok av Julie Buxbaum i juni.

Bloggsommaren kommer inte se annorlunda ut än våren tänker jag. Det blir recensioner i den takt jag vill skriva dem och kanske någon ögonblicksbild från läsfåtöljen.

Hur ser dina sommarplaner ut?

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Bäst hittills – Mina sommarläsningstips till dig

Håller du som bäst på att sätta ihop en riktigt ultimat läshög inför sommarledigheten och långa, lata läsdagar? Misströsta icke, jag har plockat ur russinen ur min läskaka (…) och presenterar här mina bästa böcker såhär långt i år, i någon sorts tematisk ordning (som faller ihop totalt mot slutet…):

Om unga människor
Korpgudinnan av Elisabeth Östnäs

Ordbrodösen av Anna Arvidsson

Since you’ve been gone av Morgan Matson

Tell me three things av Julie Buxbaum

Tio över ett av Ann-Hélen Laestadius

När pesten kom av Jill Paton Walsh

Klassiker
Endless night av Agatha Christie

Stoner av John Williams

Nytt och allvarligt
Syndavittnet av Mattias Hagberg

Tiden är inte än av Elin Boardy

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

Mödrarnas söndag av Graham Swift

Memorys bok av Petina Gappah

Poesi
Jag är en grön bänk i Paris av Kerstin Thorvall

Skall av Agnes Gerner

Vitsvit av Athena Farrokhzad

Romantik
A governess affair av Courtney Milan

Andra himla bra men inte alls med varandra besläktade böcker

Wishful drinking av Carrie Fisher

Mãn av Kim Thuy

Såningsmannen av Violette Ailhaud

Har du några tips till mig? Vilka är dina bästa böcker i år?

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

När pesten kom av Jill Paton Walsh

När jag läst Tiden är inte än och åter påmints om min förkärlek för pestlitteratur hamnade jag i samtal med andra pestläsare och blev tipsad om När pesten kom som skulle vara den bästa av de bästa. Till och med bättre än min favorit Domedagsboken. Och kännarna har förstås rätt, När pesten kom är kraftfull som ett knytnävsslag.

Byn Eyam i Derbyshire slås i spillror av ett pestutbrott åren 1665 och 1666. Fasorna kan inte förstås. Och ska de beskrivas ska de beskrivas osentimentalt men uppenbart avståndstagande. Av någon som var med, men slutade försöka förstå. Som skriver för att slippa undan demonerna. Det är flickan Mall som berättar om när pesten kom och tog hela byn. Det är ibland osammanhängande och ibland tillkämpat känslokallt, men hela tiden förstår jag som läsare att det måste vara så eftersom smärtan annars skulle kväva.

När pesten kom är en bok om förtvivlan, rädsla och sorg, men också om kärlek. Dessutom, lite vid sidan av är det en oerhört spännande berättelse om tro, i ett landskap präglat av trosuppfattningarnas kamp. Hur två trosuppfattningar driver isär, men också för samman.

Naket, vardagligt, påtagligt. Osentimentalt. Känslosamt under ytan. Bättre blir det inte.

NÄR PESTEN KOM
Författare: Jill Paton Walsh
Förlag: Berghs (1986)
Översättare: Gabriel Setterborg, originaltitel: A parcel of Patterns
Finns att låna på vissa bibliotek (där inte boken blivit sönderläst), nyutgåva tack!
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Såningsmannen

Såningsmannen är en förrädisk bok på så sätt att den utger sig för att vara en enkel berättelse om en by av ensamma kvinnor som längtar efter en man. När jag låtit den historien komma till mig öppnar sig dock berättelsen till att bli något mycket större. Ett vittnesmål över vad makthavares beslut långt bort gör med människoliv de inte ens bryr sig om existerar. Till exempel.

Såningsmannen kan läsas som den där enkla berättelsen och vara givande i sig. Men jag kan också som läsare välja att lyssna efter det där som inte sägs. Om sorg, saknad, längtan, ilska, ånger, hopp. Livet. Och när jag öppnar upp för det blir Såningsmannen en berättelse som aldrig tar slut. Det är så fascinerande hur det kan fungera med läsning och riktigt bra berättelser.

SÅNINGSMANNEN
Författare: Violette Ailhaud
Förlag: Elisabeth Grate bokförlag (2014)
Översättare: Anna Säflund Orstadius, originaltitel: L’homme semence
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Lyrans noblesser
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest