Tematrio med övernaturliga inslag

Den här veckan vill Lyran att vi i tematrion berättar om tre böcker med övernaturliga inslag och det borde jag ju sannerligen vara lämpad att göra med tanke på min läsrepertoar…

En av mina absoluta favoritförfattare är John Ajvide Lindkvist och den av hans böcker som jag tycker mest om är Människohamn. Berättelsen börjar jordnära och påtagligt med att en liten flicka försvinner bort från sina föräldrar en solig vinterdag. Efter ett tag står det dock klart att det som hänt inte bara är grymt och outsägligt sorgligt utan också har med övernaturliga krafter att göra. Flickan är inte helt försvunnen men ändå borta. Pappans kamp för att nå fram till det som är verkligt bortom allt det magiska är hjärtskärande och otroligt starkt skildrad.

En annan favorit är Flickan med glasfötter av Ali Shaw. Den utspelar sig i en till synes vanlig verklighet där dock ovanligheter inträffar utan att någon egentligen noterar dem. Djur förstenas och förlorar alla färger utom det vita, människor förvandlas till glas… Det är en oerhört fin berättelse om det magiska i vardagen och vardagen i det magiska.

En av alla de vampyrböcker som jag läst de senaste åren är Den fjortonde bruden av Meredith Ann Pierce. Den utspelar sig i en annan tid och en annan värld som hela tiden förblir ganska diffus. De övernaturliga inslagen och den okända världens egenheter presenteras så varsamt att de blir naturliga. För att vara en ungdomsbok är den väldigt mörk och modig i sin vilja att visa fram komplexa sidor av personer och skeenden. Långt bättre än exempelvis Twilight-serien.

Flickan med glasfötter

Idag firar jag världsbokdagen med en recension av en riktigt, riktigt bra bok.

Egentligen vet jag inte vad jag skriva om den här boken. Den är helt enkelt underbar – läs den!

Men lite mer krävs det kanske?

Flickan med glasfötter handlar om Ida som återvänder till St. Hauda´s Land för att försöka hitta en lösning på sitt problem – att hon sakta förvandlas till glas. Där träffar hon Midas som älskar att fotografera men är så rädd att bli sin känslokalla far att han undviker all närkontakt med andra människor. Det är kring Ida och Midas berättelsen kretsar men den inbegriper fler än så. Där finns kvinnor som flyr undan kärleken och män som flyr in i den – och fastnar. Märkliga saker händer runt dem men allra märkligast är det som händer inuti Ida och Midas.

Från första ordet på första raden är jag fast. Eller egentligen innan det för det här är en av de vackraste böcker jag någonsin läst. Omslaget är fantastiskt (visst är det!) vilket jag skrev om redan i onsdags. Och det vackra sprider sig in i boken och gör den till en oförglömlig upplevelse. Det är svårt att greppa att Ali Shaw är debutant när språket är så självklart och fyllt med en egen stark ton.

Historien är gripande och människoödena sorgliga men det allra allra bästa med boken är hur karaktärerna skildras. Varenda en av dem är älskansvärd och mänsklig. Alla är värda och möjliga att älska – till och med de med ett hjärta av sten…

Flickan med glasfötter är en bok om kärlek, längtan och hopp. Och djup sorg. Jag berörs djupt men utan att gråta gång vilket troligen beror på den styrka som finns i relationerna och karaktärerna. De som lever i det märkliga ser inte det märkliga i det. Och det är också en lärdom att dra.

Flickan med glasfötter av Ali Shaw ges ut av Bra Böcker och gavs ut första gången på svenska i januari 2010.

Utseendefixerat

Under förra veckan har jag tänkt en hel del på omslag och utformning av böcker. Hos Booky Darling läste jag ett inlägg om den extravaganta utgåvan av Andres Lokkos samlade texter. Det är 1700 sidor samlade i en box. Böcker kan se ut hur som helst nu för tiden… 🙂

Förra veckan ägnade jag också flera timmar i sällskap med en synnerligen vacker bok och sådant får en ju att tänka.

Fallet med boken rör sig om ett tydligt fall av förälskelse. Jag föll för omslaget först och älskade också boken från första ordet. Men gjorde jag det för att jag föll för omslaget först och väntade mig något bra? Risken för besvikelse borde i så fall ha varit överhängande. Kanske är boken i fråga, Flicka med glasfötter, helt enkelt superbt formgiven så att berättelse, språk och omslag speglar varandra. Klart är i alla fall att omslaget har betydelse för mig. Stor betydelse. Jag kan välja bort en bok om jag tycker den är ful och välja en som ser bra ut även om baksidestexten är trist. Titlar är viktiga men för mig går utseendet först. Tills jag öppnar boken i alla fall…

De senaste veckorna har jag också haft lite omslagsrelaterat huvudbry. Jag har funderat kring att köpa på mig Vampire Diaries-böckerna eftersom de är så svåra att komma åt på biblioteket och eftersom jag vill läsa dem. Men vilken utgåva ska man köpa? Det finns en med tv-serieomslag (förstås) vilket jag avskyr så det går bort. Sen finns det en utgåva som ligger ganska nära Twilight i utseende och slutligen en gammal färgsprakande variant som jag nog gillar bäst men som är lite svår att få tag på. Mitt beslut om att köpa böckerna eller ej påverkas väl inte av omslagen men däremot känns det viktigt att köpa det rätta när det erbjuds flera och jag kan nog tänka mig att betala några kronor till för ett omslag som jag gillar. Hur tänker ni om bokomslag och formgivning? Är det viktigt?

Uppdatering: Nu har jag lyckats ställa mig i kö på i alla fall några av VD-böckerna på biblioteket så något inköp blir inte aktuellt på ett tag men diskussionen om omslagens betydelse kvarstår ju ändå.

Bokfrågornas ABC 21

Denna vecka har Lilla O hunnit fram till bokstaven U med sina frågor:

Vilken ungdomsbok skulle du rekommendera till vuxna läsare? Oj, det finns många. Mest aktuella är Anders Björkelids underbara Ondvinter och Eldbärare som är de två första delarna i en serie om fyra. Det är ungdomsfantasy när det är som bäst. Överhuvudtaget tycker jag att det brukar vara väldigt givande att botanisera bland ungdomsböckerna då och då – det finns väldigt mycket bra där.

Finns det några böcker som du undviker? Jag läser inte deckare eller böcker där barn far illa. Det begränsar ju urvalet en del 😉 Sen undviker jag en del andra genrer också som evighetslånga serier från Norge (typ Tre systrar och allt vad de heter, de lånas ut flitigt på biblioteken i alla fall kan jag säga)…

Berätta om en riktigt underhållande bok! Jag tillhör den halvan av mänskligheten som skrattade hysteriskt när jag läste Liftarens guide till galaxen så jag måste nog säga den. Det är inte så ofta man skrattar högt åt en bok. Sen kan det naturligtvis vara underhållande utan skratt också men jag väljer den lite striktare tolkningen av underhållning 🙂

Och slutligen vill jag att du tipsar om en bok som är alldeles underbar! På fredag kommer en recension här på bloggen av en bok som heter Flickan med glasfötter (skriven av Ali Shaw) – den är underbar!

Tematrio Långtbortistan

Den här veckan vill Lyran att vi ska berätta om tre böcker som utspelar sig långt bort – på främmande platser. Mina tre böcker och platser får bli dessa:

Den afrikanska öknen har aldrig känts så trolsk och magisk som i Den engelske patienten. Berättelsen om flygningarna över sanddyner och upptäckten av grottor fyllde mig med en intensiv sagokänsla när jag läste den här fantastiska boken. Filmen gillade jag inte alls lika mycket men den bjuder ju också på några fantastiska bilder.

Diana Gabaldon skriver underhållningslitteratur som jag, för det mesta, uppskattar. I hennes serie om Claire och Jamie (som inleds med Främlingen) för hon oss till Skottland. Nu är väl kanske inte just Skottland så avlägset men i och med tidsresan som utgör bokseriens centrum tycker jag nog att den i alla fall nästan kvalificerar sig 🙂

Ali Shaws Flickan med glasfötter (recension här senast på fredag) utspelar sig i det mystiska St. Haudas Land. Där finns varelser som ingen ser men som kan förvandla allt varelser till vitt och förstenat med bara en blick. Där brinner maneterna i havets djup och människor förvandlas till sten. Det är så långt bort att man inte kan komma längre bort från verkligheten men samtidigt är det väldigt, väldigt nära.

Höjdarvecka!

Förra veckan var en höjdarläsvecka. Jag läste Flickan med glasfötter av Ali Shaw vilket visade sig vara en bok att bära med sig länge, länge, länge. Ganska oväntat var det också eftersom jag väntat mig något annat och lite mer ordinärt.

Veckans andra bok, L J. Smiths The Awakening, bjöd också på överraskning eftersom den inte alls var så dålig som jag fruktat. Första boken i Vampire Diaries-serien visade sig vara helt ok och framförallt väcker den åtskilliga tankar kring tv-serien och fenomenet Twilight framförallt. Recensioner kommer snart. Nu hoppas jag på en ny höjdarvecka med bland annat Sara Stridsbergs Drömfakulteten som jag verkar vara den sista på jorden att läsa…

Äntligen!

Malin skriver att hon har lider av separationsångest när boken hon just nu läser lider mot sitt slut. Det är jobbigt det där – att också de mest fantastiska läsupplevelserna är ändliga. Själv har jag saknat känslan av att vara fullkomligt förälskad i en bok och aldrig vilja att den ska ta slut. Wolf Hall (den som vill förstå omfattningen av min förälskelse till den boken kan ju alltid kolla sökresultatet på alla inlägg där Wolf Hall nämns…) som jag läste i början av året var i och för sig en sådan bok men annars har det inte varit så tätt med dem på slutet. Men nu! Häromdagen damp Ali Shaws Flickan med glasfötter ner i brevlådan och det var helt klart kärlek vid första ögonkastet. Först och främst för att den är så oändligt vacker – omslaget är helt fantastiskt! Och efter att ha läst bara 100 sidor vågar jag säga att innehållet är minst lika vackert. Så nu vill jag bara läsa, läsa, läsa och samtidigt suga riktigt länge på den här förälskelsekaramellen – dilemma. Men ett lyxigt och alldeles underbart dilemma.