En som du inte känner

Här i huset gillar vi Tidholms. Ture-böckerna är populära hemlån från biblioteket och Knacka på och dess syskonböcker (Hitta på osv) var de första favoriterna för båda barnen (och de nyblivna föräldrarna). Thomas och Anna-Clara Tidholms nya bok En som du inte känner riktar sig till lite större barn vilket ju passar utmärkt eftersom ju våra barn sen länge lämnat de pyttigaste småbarnsböckerna.

En som du inte känner handlar om två barn som möts, som leker och börjar lära känna varandra på sitt sätt, på barns sätt. Bilderna är Tidholmskt enkla men med de viktiga detaljerna. Det där mjuka i dem och så färgerna… Ibland är det bara vackert men oftast också lite hotande, skrämmande. Texten är poetisk, med fina liknelser och med någonting som tillsammans med bilderna skapar ett vemod som jag är väldigt svag för.

Jag tycker mycket om hur jag upplever att boken berättar om en vänskap på barnens villkor. Ett lära kännande där namn och bakgrundsdetaljer inte är så noga. Där du och jag spelar roll just nu och helt plötsligt har vi blivit vänner för livet. Egentligen gör de väl inte så mycket de där barnen, de springer lite och upptäcker lite, hoppar, simmar och pratar. Och ändå känns det verkligen att det händer något livsavgörande, att de knyts ihop och att de blir varandras. Fint!

Jag är ju alltså väldigt förtjust i den här boken men hur det är med barnen vet jag faktiskt inte än. Vi har bläddrat i den men jag har aldrig fått läsa den riktigt. Besattheten just nu är dinosaurier och oerhört trista Nalle Puh-böcker från Disney och nåde den förälder som försöker introducera annat 😉 Men jag ger inte upp, jag får helt enkelt återkomma med barnutlåtandet (men jag är rätt så säker på att i alla fall femåringen kommer att gilla).

~Alfabeta, 2010~

Fina herr Muffin

Adjö, Herr Muffin av Ulf Nilsson med underbara bilder av Anna Clara Tidholm har länge varit en favorit här hemma. Fyraåringen började intressera sig för boken redan förra sommaren och den har lästs sporadiskt både om dagarna och vid nattning. Under vissa perioder har vi läst och tittat flera gånger om dagen. Vissa stunder tror jag att boken själv har väckt frågorna kring döden för att vid andra tillfällen ha besvarat frågor som burits länge. Det är spännande men oändligt svårt att prata om döden med en liten tjej för vilken hela världen är ny och minsta vardagsfråga oändlig.

Adjö, herr Muffin hamnade i vår bokhylla redan innan vi blev föräldrar och jag har alltid haft ett varmt förhållande till den. Ömsintheten i skildringen av det åldrande marsvinet och hans levda liv, respekten för kärleken till ett husdjur och den sorg som drabbar när man förlorar, de underbara bilderna… Precis allt med Herr Muffin är bra och här hemma har den varit en utmärkt utgångspunkt i samtalet och vi återkommer ofta och gärna till den i våra samtal kring döendet, döden, sorg och livet efter.