Titta Hamlet av Barbro Lindgren och Anna Höglund

Nej, det är inte för att förbättra min lässtatistik jag ger mig på till pekböcker förklädda klassikervarianter. Det är för att jag älskar Barbro Lindgren så innerligt mycket. Och för att jag väntat lite på mer Hamlet i hennes tappning. Hon har ju redan skapat den ultimata versionen i VLMF-världens uppsättning av Nökhamlet, en fortsatt utforskande version i Max-bokstil var bara att vänta.

Recensera kan jag förstås inte. Jag tycker om Titta Hamlet, jag gillar det drastiska som uppstår när nyckelpunkterna plockas ut och får stå för sig själv och jag älskar mörkret som omger sagan tack vare Anna Höglunds murriga bilder. 

Som bibliotekarie har jag jättesvårt med det här och det är jättebra, att få utmana sig lite. Det är ju ingen självklar barnbok (även om jag kan avslöja att en mig mycket närstående 10-åring älskade den), men hur får jag vuxet folk att begripa att det är för dem när det verkar vara barnsligt? Det är samma sak med Titta Max grav och det är nog en annan anledning till att jag älskar Barbro Lindgren såpass mycket. Att hon aldrig slutar utmana mig, som läsare, människa och läsningsförmedlare.

TITTA HAMLET
Författare: Barbro Lindgren
Illustratör: Anna Höglund
Förlag: Karneval (2017)
Köp den t.ex. här eller här.

Att vara jag

Jag får väl börja med att erkänna att jag aldrig föll för Om detta talar man enbart med kaniner. Jag tyckte att den var fin men den bet sig aldrig riktigt fast. Det här är jag däremot, den sitter fast på riktigt.

att-vara-jagBokens jag berättar en väldigt vardaglig verklighetsanpassad berättelse om hur en blir kvinna, hur en förhåller sig, hur det är fantastiskt (längtet) och skrämmande. Kroppen och alla förväntningar. Normer och uppror. Ångest och patriarkat. Och mens.

Allt den här boken är och säger är sånt jag själv satt ord på de senaste åren. För alla som växer upp nu finns Anna Höglund som kan ge dem det direkt. Utan formulerandet och känslan av ensamhet. De som läser det här i rätt ålder, brytningstiden, kan ägna energin åt annat. Åt att gå på djupet, åt att försöka acceptera, kanske rent av älska sig själva. Hoppas! Och jag måste säga att den där känslan av att känna igen min egen inre tonåring i bokens jag får mig att tycka lite mer om henne. Om mig. Och det är ingen liten sak.

ATT VARA JAG
Författare: Anna Höglund
Förlag: Lilla Piratförlaget (2015)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Prickiga Paula, Sagan om sagorna, Feministbiblioteket

Om detta talar man endast med kaniner

om detta talar man endast med kaniner Om detta talar man endast med kaniner är en underbar titel. Boken är en sorts poetisk bilderbok för ungdomar och jag älskar genrehopp och lekar! Om detta talar man endast med kaniner är en bok om ensamhet som ju råkar vara ett ämne i vilket jag innehar guldmedalj. Dessutom är den just nu högaktuellt augustnominerad. Alltså en fantastisk bok? Varför ger den mig då så lite?

Jag gillar språket, hur det är liksom kaxigt och aldrig undergivet om ensamhet. Det som kanske börjar som självvald ensamhet och integritet. Jag känner igen det och jag samlar på mig några riktigt fina meningar ur texten. Men jag lägger inte boken på minnet. Jag blir inte kär i texten, den säger mig inget nytt eller gammalt jag måste läsa om och om igen. Och så gillar jag inte bilderna… Det är en fråga om smak helt enkelt, som vanligt. Smak och förväntan kanske. För jag inser samtidigt att den här boken som inte bekräftar något nytt hos mig kan den kanske vara superviktig för någon annan. Och jag tror att det där kaxiga tilltalet kan vara väldigt konstruktivt för den som behöver just det. Om detta talar man endast med kaniner är nog en ganska viktig bok, bara inte för mig…

Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund. Lilla piratförlaget

Andra om Om detta…: Boktjuven, Enligt O/Litteraturmagazinet