Jag hatar att träna av Brita Zackari

Jag hatar att träna har mycket att säga. Ibland döljs det lite av jargong, men det finns riktig tyngd där bakom också.

Här finns ett sätt att tänka som leder bort från att det behöver vara så svårt med träning (det är ju det som kan göra det så sjukt tråkigt). Jag har till exempel länge trott att jag inte är en ”träningsperson” (eftersom jag inte tränat sen barndomen, inte har så snygga träningskläder, inte springer med appar eller är med i några lopp, inte går på gym osv). För mig har det där fallit på plats först i och med utmattningen. När jag insåg vilken oerhörd sorg det var för mig att inte kunna träna insåg jag också att jag visst är en ”träningsperson”, herregud, om man tränar eller vill träna så är man väl det, det krävs faktiskt ingenting annat magiskt för att få säga att man är en tränande människa…

En annan sak som jag lärt mig och som Brita Zackari predikar är att det måste vara enkelt. Om man ska tänka på maten och kläderna och att man måste göra något man bestämt en vecka i förväg så blir det övermäktigt. Det är ok att våga lyssna lite lagom på kroppen, fuska, vara lat ibland om det behövs och överraska sig själv med att man orkar mer än man tror.

Jag fick också världens aha-upplevelse när jag läste boken. Tänk att jag ett år fram till utmattningen faktiskt klev upp tio i sex vissa dagar för att få in en träning innan jobbet. Och att det enligt forskningen i sig orsakar ökad stress. Who knew? Alla utom jag typ. Jag tränar fortfarande tidigt ibland, men aldrig så tidigt och bara om sommaren när jag vill springa, men vet att det kommer vara för varmt mitt på dagen eller kvällen. Inte så ofta alltså…

Jag gillar Brita Zackaris inställning och driv. Jag gillar att hon är hård mot dieterna och berättar om sin ätstörningsbakgrund. Vi är många som delar den… Och när det kommer till det här med att träna för att gå ner i vikt så älskar jag Britas inställning. Jag gör inte det, aktivt, av just hennes anledning, då blir det ju aldrig färdigt, är aldrig bra nog. Jag väger mig väldigt sällan nuförtiden och aldrig någonsin i anslutning till träningen, den måste jag frikoppla. Jag tränar för att känna kontakten med kroppen och för att känna mig stark, inget annat. Men det är svårt, en evig kamp. När jag gick upp fem kilo i samband med utmattningen ville jag typ dö och banta för att allt kändes så försent. Idag är jag mer balanserad igen, men jag är inte så naiv att jag inte fattar att en stor del av det kommer av att jag gått ner till min normalvikt igen (utan bantning, dieter och sånt skit, ämnesomsättningen kom väl igång igen). Det är en sån oändlig kamp det här viktlivet. Det fortsätter det vara, för mig är det därför oerhört viktigt att det inte har något med träningen att göra, då skulle tränandet förlora allt av lust för mig.

JAG HATAR ATT TRÄNA
Författare: Brita Zackari
Förlag: Norstedt (2017)
Köp den t.ex. här eller här.