På tal om digerdöden

Förra veckan skrev jag om Elin Boardys finfina Tiden är inte än och snuddade då vid min förkärlek för pestlitteratur.

Visst kan jag med intresse läsa fackböcker i ämnet men det är ändå skönlitteraturen jag är ute efter. Jag tror att det har med de stora (eller grundläggande är nog ett bättre ord) frågorna som aktualiseras i och med stora omvälvningar att göra. De om överlevnad, mänsklighet, medmänsklighet, tro, hopp, livskraft.

Då när jag läste Tiden är inte än hamnade jag i samspråk med andra pestläsare, som Helena Dahlgren, på sociala medier och det var två böcker som nämndes i det samtalet. Min inkörsport till detta, Connie Willis tidsreseroman Domedagsboken (som jag nog måste läsa om i sommar), och Helenas inkörsport När pesten kom av Jill Paton Walsh. Den har jag lånat hem och ska precis börja läsa.

När detta aktualiserades insåg jag att för att vara förtjust i digerdöden har jag läst fasligt lite så ge mig era bästa romantips i pestens skugga, tack!

Blackout

blackoutDen minnesgoda Fiktiviteter-besökaren vet att jag med jämna mellanrum tjatar om en fantastisk bok som jag snubblade över under en semesterresa och sen läste och fullkomligt älskade. En bok om tidsresande historiker. Domedagsboken eller Doomsday Book som den heter i original kom ut 1992 och det var nog i den vevan ungefär jag läste den (1994/95 kanske?). För något år sen förstod jag att det fanns en fortsättning, eller om det möjligen är en fristående duo med samma grundförutsättningar (men händelserna i Domedagsboken nämns så jag tycker nog att det är en fortsättning ändå) – Blackout och All clear.

Blackout är något så ovanligt som en framtidsskildring och historisk skildring i ett. De tidsresande historikerna utgår från år 2060 och flera av dem reser till blitzens London 1940. Framtiden är intressant, men skildringen av krigsvardagen är superb. Det är så påtagligt, kroppsligt och instängt. Som historiker ser jag definitivt tidsreseforskningens lockelser och fördelar, tänk att få känna vad människorna då kände, att få vara en del av och verkligen förstå, uppleva inpå skinnet. Men jag skulle förstås aldrig i livet utföra historisk forskning under de förutsättningarna, jag skulle aldrig kunna göra en tidsresa, med vetskapen om allt som kan gå fel. För fel måste det ju gå.

Jag tycker att Blackout är en riktigt bra bok, en sån där bladvändare man inte lägger ifrån sig. En varning utfärdas dock för att man inte får någon sorts slut eller upplösning alls, det kommer inte förrän i slutet av nästa bok. En annan liten miniirritation är att den är väldigt lång. Om vi klippt en hel del i framförallt Pollys ältande av problemen som uppstår (ett ältande jag har all förståelse för men i bokform blir det väldigt tjatigt) kunde vi nog ha slimmat berättelsen med hundra sidor. Det hade inte varit fel.

Sammanfattningsvis är det himla bra det här, jag kommer snart ge mig på All clear. Och så kanske jag ändå kan försöka mig på en omläsning av Domedagsboken, den är nog fortfarande bra. Och jag fascineras trots allt ännu mer av äldre historia som det handlar om där än av andra världskrigshistoria. Alla dessa ljuvliga timmar av tidsresehistorisk forskning som ligger framför mig…

BLACKOUT
Författare: Connie Willis
Förlag: Gollancz fantasy (2010)
Del ett i en serie, typ. Eller del två om man räknar Domedagsboken vilket jag tycker att man ska…
Köp den t.ex. här eller här.

Om böcker jag en gång älskat 1

Just nu älskar jag Kelly Links novellsamling Pretty Monsters ganska så intensivt. I den näst sista novellen som jag läste häromkvällen dök det dessutom upp en referens som gjorde mig såväl glad som nyfiken. En karaktär rekommenderar en annan karaktär att läsa Connie Willis… Inte så uppseendeväckande kanske men om ni tar med i beräkningen att jag för x antal år sedan var huvudlöst förälskad i Willis tidsresetegelsten Domedagsboken så förstår ni kanske bättre min glädje över påminnelsen. Alltså vill jag genast läsa Willis igen och en omläsning av Domedagsboken vore kanske på sin plats, om jag räknar rätt måste det vara lite över 15 år sen jag läste den senast (svindlande!). Jag är dock lite rädd för att solka minnet av den och bli grymt besviken. Är det någon av er som läst Connie Willis i vuxen ålder och tycker ni i så fall att det var något att ha? Favoritböcker, böcker att undvika – alla tips och varningar emottages tacksamt.