Liten parlör för älskande av David Levithan

Det är inte mycket att orda om, vi vet redan allihop att David Levithan kan det där med att skriva in liv i en berättelse. Han kan skriva kärlek och sorg och vardag så att den känns för den som läser. Naturligtvis spelar det ingen roll om målgruppen är unga eller vuxnare människor.

Liten parlör för älskande är en enkel bok på det sättet att den är lättläst och enkel att ta till sig. Det den inte är är snabbläddrad som man skulle kunna tro. Det finns något på varje sida som kräver eftertanke och nästan lite mod. Det här är en berättelse om en vardaglig och ordinär kärlekshistoria, men storslagen och unik så som allas våra kärlekshistorier är. Det krävs lite mod att låta sig själv känna igen sig i en sån historia. Där glöden finns och falnar i vissa perioder. Där inte allt är perfekt eller vackert eller enkelt att lösa. Jag älskar David Levithans sätt att skildra något som inte är självklart eller polerat så att jag inte vet hur det slutar. Det är ju lite så det är, också utanför bokpärmarna.

LITEN PARLÖR FÖR ÄLSKANDE
Författare: David Levithan
Förlag: X Publishing (2012)
Översättare: Elisabeth Helms, originaltitel: The Lover’s Dictionary
Köp den t.ex. här eller här.

Världens viktigaste kyss

varldens-viktigaste-kyssTiteln får mig att fundera över ordvändningar om David Levithan som världens viktigaste författare. Men det är han naturligtvis inte, det vore att förminska så mycket och så många. Men David Levithans skrivargärning är viktig, den betyder något, berättar något som vi inte skulle kunna leva utan.

Världens viktigaste kyss handlar om Harry och Craig som bestämmer sig att sätta ett världsrekord, de ska kyssas längre än några någonsin kyssts tidigare. Och det handlar om andra pojkar som hanterar sin homosexualitet på olika sätt. Det handlar om rädda föräldrar, förstående föräldrar, syskon som reser sig upp och människor som försvinner.

Och så handlar det om en sorts kör, ett vi som berättar allt detta för oss. De fallna. Männen och pojkarna som förgjordes av AIDS under 1980- och 90-talet. Att se genom deras ögon och ana deras berättelse ger ett extra djup till det vi betraktar idag. Världens viktigaste kyss skriver in sig i den där oumbärliga samlingen där Torka aldrig tårar utan handskar och Låt vargarna komma redan finns.

Gör den skillnad då? Jag är ju redan övertygad om alla människors lika värde och rätt att få vara sig själva och troligen läser ingen homofob den här boken. Men kanske kan någon läsa och skaffa sig en egen uppfattning istället för att påverkas av någon inskränkt förälder/lärare/kompis. Kanske kan den rädda någon från kylan i hjärtat och SD-tankarna i huvudet. Och så ska vi ju inte glömma att sådana som jag, som tror att vi är så jäkla vidsynta, också behöver påminnas och väckas emellanåt. Så ja, den gör skillnad.

VÄRLDENS VIKTIGASTE KYSS
Författare: David Levithan
Förlag: Gilla böcker (2014)
Översättare: Helena Hansson, originaltitel: Two boys kissing
Köp t.ex. hos Bokus, Adlibris
Andra som skrivit om boken: Oarya, C.R.M. Nilsson 

 

20: Till den julromantiska

20121217-172010.jpg

Ibland behöver en bara något riktigt mysigt att sjunka in i. I läsfåtöljen, med teet och filten och katten. Ibland behövs bara Dash och Lillys utmaningsbok för att allt ska vara komplett. Så här skrev jag om den en gång:

Skulle jag sammanfatta boken i ett enda ord så skulle det bli Mysig. Men det vore lite orättvist eftersom mysig kan tolkas som ytlig och polerad och det är faktiskt inte det här. Både Dash och Lily har sina egenheter och sina problem. Och jag gillar dem jättemycket just därför.

Läs mer om boken!

Detta är ett inlägg i Fiktiviteters läskalender 20144. Utan egentlig koppling till julen i annat än formen, bara en himla massa lästips.

Jag, En

Årets första bok inmundigades på förmiddagen den första januari (det skulle alltså kunna konstateras att jag är en smula efter med recenserandet…) och vilken start på läsåret det var. Jag, en bygger på en väldigt cool grundtanke – en huvudkaraktär som egentligen inte existerar på egen hand utan flyttar runt i olika värdkroppar. En per dag. Och så träffar hen en tjej och blir kär. Den där kärlekshistorien är förvisso en drivkraft för En att undersöka sin verklighet men jag hade faktiskt kunnat leva utan den. Det riktigt intressanta i den här boken är alla funderingar kring det moraliska i vad En kan göra i en annans kropp, vilken rätt En har. Och de filosofiska spörsmålen.

Jag älskar det aldrig tillkämpat queera, att En ibland är biologisk kvinna, ibland biologisk man, ibland har snopp men identifierar sig som kvinna, är hetero, eller homo utan några höjda ögonbryn. Det är fantastiskt fint och naturligt. Jag, en är en bok som behandlar alla de här frågorna utan att göra någon stor poäng av saken, utan att hålla andan och vänta på beröm. Levithan är ju alltid bra, här är han viktig också. Och rejält välskrivet är det. Bättre kunde min början knappt ha blivit.

Jag, En av David Levithan. X-publishing

Dash och Lilys utmaningsbok

Nu har jag läst en julbok. Det händer inte ofta ska ni veta. Visst blir det så att jag emellanåt läser en bok där det firas jul men nu har jag alltså läst en bok i december just för att det är en julbok, och det är inte Tragedi på en lantkyrkogård

20121217-172010.jpg
Lily lämnar en anteckningsbok med utmaningar på bokhandeln Strand i New York och Dash hittar den och antar utmaningen. Växelvis får vi sedan följa Dash och Lily genom mer eller mindre skruvade utmaningar och möten. Skulle jag sammanfatta boken i ett enda ord så skulle det bli Mysig. Men det vore lite orättvist eftersom mysig kan tolkas som ytlig och polerad och det är faktiskt inte det här. Både Dash och Lily har sina egenheter och sina problem. Och jag gillar dem jättemycket just därför.

Jag fullkomligen älskade Rachel Cohns Du vet var jag finns härom året och David Levithans En bit av mig fattas var också stark, extra roligt att upptäck att de också kan skriva riktigt fint tillsammans. Jag kommer inte läsa om Lily och Dash varje jul framöver men jag kan faktiskt förstå om det finns de som gör det…

En bit av mig fattas

Finns det något mer att säga om den elfte september 2001 som inte redan sagts och som kan ge en ny infallsvinkel? Finns det behov av fler berättelser om sorg och sönderfall? Blir det inte bara jobbigt? Det händer ibland att jag försjunker i sådana frågor. Lite som att jag kan undra om det inte någon gång räcker med historiska faktaböcker om andra världskriget (för att fortsätta tjata på gårdagens tema…). Men samtidigt vet jag ju att det inte gör det, det räcker inte. Allt handlar istället om vilka böcker som skrivs och ges ut, vilka historier som får plats och vad de kan ge oss.

David Levithans skildring av tre ungdomar och hur de påverkas av att befinna sig i New York den där dagen blir till en fin skildring av diffus men påtaglig sorg. Om kärlek, vänskap och hem. Om tid. Jag tänker flera gånger på Jonathan Safran Foers magiska bok Extremely Loud and Incredibly Close som ju egentligen inte handlar om den elfte september men som ändå säger mycket om vad som ledde fram dit och vilka konsekvenserna blev på en mycket jordnära nivå. Tillsammans ger sådana historier en naturligtvis sorglig men också lite mer gripbar och begriplig bild av vad som hände och händer. Levithan öppnar i En bit av mig fattas också perspektivet för vad som kunde ha blivit, hur 9/11 kunde ha blivit porten till något bättre. På det sättet skriker den också ut sin relevans genom att addera styrka och hopp till analyserna av vad terrordådet i New York kom att bära med sig. Och gemenskap. Och närhet. Och naturligtvis också allt det hemska, mörka, förtvivlade och genomsvarta. Samtidigt.

För mig lyser inledningskapitlet med Claires oroliga väntan på skolan allra klarast. Hur hon söker sig till sin lillebror och under några timmar tänker de mest fasansfulla tankar om framtiden är det som griper mig starkast. Jag kan verkligen känna hur jag går bredvid henne längs de där gatorna när hon alldeles snart ska se sin mamma komma springande… En bit av mig fattas är också berättelsen om hur händelserna den där dagen splittrar och för samman tre människor – Claire som väntade, Peter som skolkade och Jasper som sov. Alla förs de samman av attacken, alla splittras de inombords och alla förs de samman igen av sin inre förmåga att läka och gå vidare med alla såriga minnen.

~Rabén & Sjögren 2011 / Recensionsexemplar~
Andra om En bit av mig fattas: Fru E, KarmaKult, Dagens Nyheter,