Korpgudinnan

Jag kan inte bestämma mig för om jag älskar den här boken väldigt mycket eller väldigt, väldigt mycket. Det som får mig att vackla är den där känslan jag fick flera gånger under läsningen, där jag ville skrika ”Stopp, berätta mer”. Det händer så mycket i Korpgudinnan, på ett sätt långsamt, på ett sätt svishande fort. Jag vill fördjupa mig i vissa människor och händelser och ibland känner jag att jag skulle tyckt om boken ännu mer om jag fått det. Men samtidigt gillar jag det ju, att få följa med Turid på ett turidskt sätt, hon är ju sån, berättar inte allt, låter oss tänka själva. Jag älskar att få bli litad på och tänka själv. Så ändå tror jag att jag bestämmer mig för att jag tycker mycket, mycket, mycket om den här boken just för att den är som den är.

Den Turid vi lämnar i slutet av den här boken är en annan Turid än den vi mötte på första sidan i Kungadottern, och ändå inte förstås, hon är samma Turid men mycket mycket äldre. Jag skulle kunna säga så mycket om allt jag gillar med de här böckerna – tankarna om andlighet, relationerna, människorna som fått växa, diskussionen om manlighetsideal, skildringen av kärlek, Turid… Men jag stoppar nog här. Jag kommer sakna Turid.

Jag slutar med att konstatera att det finns mycket som är tungt att läsa i Korpgudinnan, visst så hemskt att jag aktivt förtränger det faktiskt. Men det som fick mig att storgråta på riktigt var epilogen, tillbakablicken på ett rikt liv och framåtblicken på återseenden. Då grät jag över de som försvann redan tidigt, de Turid inte alltid kom överens med men som hon över tidens gång förstått var de viktigaste i livet. Den beskrivningen av kärlek är kanske det jag tycker allra mest om i de här böckerna.

SAGAN OM TURID – KORPGUDINNAN
Författare: Elisabeth Östnäs
Förlag: Berghs förlag (2016)
Del 3 i serien Sagan om Turid, tidigare böcker: Kungadottern och Krigstid
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: OARYA, Västmanländskans bokblogg,Boktimmen

Sagan om Turid: Krigstid

sagan-om-turid-krigstidJag älskar det här! Som gammal historiker älskar jag att det känns trovärdigt och källnära. Som feminist älskar jag att Turid existerar och alla de andra kvinnorna som tar makten över sina liv i en tid där liten makt var dem given. Som läsare älskar jag att det känns så på riktigt mitt i allt det magiska. Och det är sannerligen magiskt rakt igenom.

Första boken om Turid var grym. Där fanns en smärta och ett mörker så stort att det gick genom boksidorna. Och här är det än värre. Det Turid och hennes träl Unna tvingas se och utstå… Det är en grymhet som egentligen inte kan ordsättas, men Elisabeth Östnäs gör det väldigt bra.

Jag tycker så mycket om ilskan hos Turid, den som driver henne, i göpans form visserligen men ändå hennes egen. Hatet och törsten efter blod och hämnd. Det är inte våldsamt ofta vi får möta den i kvinnoform, men den finns där ibland när den måste, i alla tider.

Jag älskar sagan om Turid! Jag vill aldrig att den ska slut! (Men jag ser ändå fram emot november då tredje och avslutande delen i serien kommer.)

KRIGSTID
Författare: Elisabeth Östnäs
Förlag: Berghs (2016)
Del 2 i Sagan om Turid. Del 1 Kungadottern
Köp den t.ex. här eller här.

Kungadottern

Jag älskade verkligen Elisabeth Östnäs debutroman Feberflickan, och möjligen var jag lite, lite besviken när jag fick veta att hennes nya bok (som jag längtat efter!) var en ungdomsbok som utspelar sig på vikingatiden. Inte besviken för att jag trodde att det skulle vara dåligt, besviken för att det var något annat.

kungadotternMen jag förväntade mig naturligtvis att det skulle vara bra så jag svalde den där besvikelsen ganska enkelt ändå och läste boken. Och nu vet jag inte vad jag ska säga. Kungadottern är så väldigt bra på så väldigt många sätt, jag vet inte var jag ska börja helt enkelt.

Vi börjar ändå med det som ligger närmast mitt historikerhjärta och mitt ”älskare av historiska romaner”-hjärta, känslan för tiden. Jag vet inte på något sätt hur det var på vikingatiden, att leva och växa upp, men Elisabeth Östnäs ger mig illusionen av att veta och jag får känslan för hur det var. Det är precis som det ska vara och jag är så väldigt glad över det, att det inte är någon fantasyvikingatid där allt kan vara lite hur som, det här är den verkliga världen där jag kan få förståelse för hur blot och offer var relevant och logiskt.

Sen har vi Turid. Som jag älskar Turid! Hon pratar så mycket om Ingeborg, styvmodern, och hur kantig och vresig och besvärlig hon är och så är hon så uppenbart för mig precis på pricken likadan. Hon kommer växa upp till det där obändiga, rakryggade. Hon är den skakiga och besvärliga och den jag omöjligt kan låta bli att förälska mig i. Hon är den jag vill följa länge.

En annan sak jag gillar mycket är att Turid har hemligheter som sipprar fram, utan att på något sätt vara en opålitlig berättare. Det ligger i sakens natur att allt inte kan berättas samtidigt och det är ett berättartekniskt knep som Elisabeth Östnäs behärskar så fint, det får berättelsen att växa efterhand som jag får fler bilder och når djupare in.

Jag älskar att det kommer fler delar i den här serien, det får gärna vara minst tio, tjugo stycken för min del. Och gärna snart också, en i månaden är väl inte orimligt?

SAGAN OM TURID: KUNGADOTTERN
Författare: Elisabeth Östnäs
Förlag: Berghs (2015)
Första delen i en serie
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Bokstävlarna

Feberflickan

När en bok får mig att tänka på Alias Grace, Min skugga och Mordbyn, då kan man konstatera att den är bra…

Feberflickan är en obehaglig historia som till stora delar utspelar sig inuti en ung flickas verklighet. Är det verkligt verkligt eller fantasi och vanföreställningar? Det är hur som helst väl gestaltat och jag älskar sättet på vilket berättelsen blir till. Framförallt gillar jag första halvan, innan jag egentligen vet något om vad som hänt förutom att det är något och att det är skevt.

Luna är en opålitlig berättare, en opålitlig iakttagare och hon försöker inte heller ge sken av att kunna litas på. Det är så oerhört obehagligt och sorgligt alltihop att det är svårt att bestämma vad som är värst. Det här är riktigt, riktigt bra och särskilt för alla oss som tycker att det är (mer än) ok att aldrig få klarhet i vad det är som hänt och varför.

Det här är en bok som trollbundit och kommer att förfölja mig länge.

~Columbi Publishing, 2012 /Recensionsexemplar~