Bokhandeln på Riverside drive av Frida Skybäck

Jag har gillat allt jag läst av Frida Skybäck (och särskilt serien om systrarna Stiernfors), men Bokhandeln på Riverside drive är något ännu bättre. Det är en oemotståndlig läskaramell.

Jag gillar feelgood när där finns svärta. Som hos Mhairi McFarlane och Lucy Dillon. Det ska göra riktigt ont mellan varven så att man uppskattar det där lyckliga slutet och de mysiga omgivningarna. Och det får Frida Skybäck verkligen till. Svärtan och smärtan är konkret kännbar, slutet är fint och mysigt men gör inte allt bra igen, det som är är fortfarande. Det tycker jag så mycket om.

Och bokhandeln förstås. Där skulle jag ju lätt kunna gräva ner mig några år, läsa böcker, äta bullar och bara drömma mig bort. Ett besök i Bokhandeln på Riverside drive ordineras till alla som behöver en må bra-bok som inte bara är fluff. Fluff är bra, men det kräver sin smärta för att kännas på riktigt, och det får det här.

BOKHANDELN PÅ RIVERSIDE DRIVE
Författare: Frida Skybäck
Förlag: Louise Bäckelin Förlag (2018)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: och dagarna går, Hyllan, Johannas deckarhörna 

 

Polarnatt

Jag har läst två böcker av Frida Skybäck tidigare och jag har gillat dem, tyckt att de varit bra. Men Polarnatt, den är faktiskt mer än så.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja… Jag älskar förstås klassperspektivet, och kvinnokampsperspektivet, och att författaren inte valt den lättare vägen att bara fokusera ett av dem. Som fd akademiker och historiker blir jag lycklig varje gång någon håller med om att båda måste finnas med för att en ska kunna förstå hur det var och vad som hände. Kvinnokampen och det patriarkala är väldigt fint framskrivet här och kvinnornas rävsax, att de måste gifta sig för att kunna bidra och göra något och att de är totalt maktlösa inuti äktenskapet, blir väldigt tydlig. Det är lite så att jag tappar andan ibland för att jag förstår och känner mig så instängd med dem.

Jag tycker om upplägget också, det växelvisa fokuset på Cecilia och Elisabeth, gåtan i det förgångna och så resten av familjens dramer. Det håller intresset uppe och ökar min brådska att läsa ”bara en sida till”. Polarnatt är synnerligen lättläst, men den är inte enkel för det. Det är en av de finaste saker jag kan säga om en bok faktiskt.

POLARNATT
Författare: Frida Skybäck
Förlag: Forum (2015)
Del 2 i serien om systrarna Stiernfors. Del 1 Norrsken
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Hyllan

Norrsken

Du har semester. Du vill läsa något lättsmält men ändå lite komplext och kanske till och med med mörka stråk. Du vill ha välskrivet, historiskt och medvetet om kvinnors utsatthet. Komplicerade familjerelationer, kärlek och förvecklingar. Du är inte rädd för att ge dig in i en serie som ännu inte är färdigskriven. Är det så så tycker jag absolut att du ska läsa Frida Skybäcks senaste bok Norrsken. Den handlar om Cecilia och är allt det där jag beskriver. Möjligen är huvudpremissen, vad som hänt Cecilia, allt för tydligt avslöjad allt för tidigt men det enda som egentligen stör mig här är att det inte finns något slut än, jag lär få vänta ett bra tag på att få veta hur det går…

Norrsken av Frida Skybäck. Forum

Den vita frun

Ibland hittar man precis den rätta boken vid precis rätt tidpunkt… Själv drabbades jag av det där ”följa upp fenomenalfantastisk bok”-dilemmat så snart jag lagt ifrån mig Bring up the bodies. Hur följer man upp årets bästa bok liksom? Svaret blev enkelt, tack och lov (det är annars sånt som kan sakta av läsningsflytet totalt) – det fick bli historisk underhållning i slottsmiljö, signerad Frida Skybäck.

Den vita frun utspelar sig på ett slott i Skåne, Maria följer med sin fosterfamilj till Borgeby från Stockholm och hamnar snart mitt i många små och stora förvecklingar. Ingenting känns egentligen överraskande, slutet blir som man tänker sig redan ganska tidigt och gåtan löses som man också räknar ut. Och det är så himla skönt!

Ett minus, som jag dock inte kan lasta författaren för är att jag blandar ihop alla de där männen – William och Alexander är till exempel två karaktärer jag rör ihop när de bara nämns vid namn (de delar ju också efternamn vilket komplicerar saken) vilket för med sig att jag inte vet riktigt vem som är vem på direkten alla gånger, detsamma gäller karaktärerna Elias och Hugo. Det ger sig ju dock efterhand så någon större irritation skapar det inte, det är bara att bläddra tillbaka någon sida…

Eftersom boken är välskriven (lite styltig på vissa ställen men jag tänker mig att det mer är författarens uppfattning av hur karaktärerna talar än ett skrivsätt), har flyt och eftersom jag bryr mig om Maria så sveps jag med i boken och slukar den faktiskt på bara några timmar. Perfekt avslappningsläsning, perfekt uppföljare på årets bästa, perfekt underhållning.

Andra som skrivit om Den vita frun: Bokomaten, Flickan och böckerna

 ~Frank förlag, 2012 / Recensionsexemplar~