Främling. Inkräktare

Ibland kan det nog vara bra att läsa baksidestexter… Jag läste den här boken i tron att det var en roman när det istället är en novellsamling. Detta förde med sig en viss irritation när en person som skadas i första kapitlet (novellen vet jag ju nu) sen försvinner på sidan 28 och inte dyker upp igen förrän på sidan 89. Märkligt berättarknep tänkte jag, och aningens irriterande, vad har de här andra personerna med berättelsen att göra? Nu när jag vet att det är en novellsamling skaver det inte, mer än som en lätt irritation mot mig själv då…

Jag gillar flera av de andra novellerna också men det var främst berättelsen om Sandra, och framförallt hennes morfar som gjorde störst intryck på mig. Det är en fin berättelse om deras relation och visst är det till och med lite obehagligt där i början när den mystiska ormen sticker henne och ingen vet vad som händer. Morfars kamp och alla former av sagoreferenser är mer gripande än spännande, men jag bryr mig hela tiden om hur det ska gå.

FRÄMLING. INKRÄKTARE, Hans Olsson
Zakuli förlag, 2014

Andra som skrivit om boken: Fantastisk fiktion