31 bra saker Best of 2017

Jag älskar årsbästalistor*, men egentligen mer andras än min egen. Det är alltid en viss beslutsångest förknippad med att sätta ihop en uppräkning av det bästa. Vad är bra? Är det en bra bok som ska lyftas fram eller en stor läsupplevelse? Det går faktiskt inte alltid hand i hand. I år har jag struntat i det där med att rangordna, visst har jag favoriter bland favoriterna men då handlar det ofta om en varm känsla förknippat med ett läsminne. De här 14 böckerna är mina bästa från läsåret 2017:

Tell me three things av Julie Buxbaum

Stoner av John Williams

Syndavittnet av Mattias Hagberg

Tiden är inte än av Elin Boardy

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

När pesten kom av Jill Paton Walsh

House of names av Colm Toibin

Domedagsboken av Connie Willis

Lida av Stephen King

My name is Lucy Barton av Elizabeth Strout

Den sista resan av Jenny Diski

Nya Norrland av Mats Jonsson

Juldagar av Jeanette Winterson 

Illuminae (The Illuminae files 01) av Amie Kaufman och Jay Kristoff (utläst så sent som igår, en rätt rejält förälskad recension kommer om någon vecka när jag vaknat ut lyckosvimningen)

Skönjs några mönster? Några gamla favoritförfattare som levererar, som Colm Toibin och Stephen King, väldigt mycket pest (borde ha sparat Kings Pestens tid till i år, men den hade nog tyvärr inte platsat på listan). Visst är det väl färre ungdomsromaner än det brukar vara? Och så är det nästan lika många män som kvinnor bland författarna, det är ovanligt.

* Vill du ha mer listat och munnet så hittar du min listsammanfattning av året på Kulturkollo.

Det här är en av de 31 bra saker jag skriver om under december 2017. Alla bra saker hittar du här.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Jag vet inte vad jag ska skriva om De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Ska jag dra i tanketrådarna den väcker eller måste jag låta bli? Här får inte avslöjas i förväg eller förstöras tankevurpor och händelser. Inte så mycket för spänningens skull utan mer för att berättelsen måste byggas som den byggs. Jag hade inte velat ha en enda pusselbit innan jag själv fick lägga dem på plats.

Är det här en dystopi? Ja, en sorts, det är en glimt in i en dyster verklighet skrämmande nära vår egen. Men vi har fortfarande ett val. Är det här en magisk tidsresa? Ja, och inte alls. Är det här en bok om terrorism och ett försök att förklara? Nej, den försöker inte förklara något. Den försöker förstå samhället och människorna i det. Men inga slutsatser. Inga punkter som är osuddbara.

De kommer drunkna i sina mödrars tårar är poesi och fakta, skönlitteratur och terapi. Det är den bästa bok jag läst på mycket länge. Den kommer vara en av årets allra största läsupplevelser och jag tror att det kommer vara en bok jag bär med mig länge i mitt läsliv. En roman jag kommer relatera andra till. Den har redan blivit en av de där riktigt viktiga grundstenarna, en bärande vägg.

DE KOMMER DRUNKNA I SINA MÖDRARS TÅRAR
Författare: Johannes Anyuru
Förlag: Norstedts (2017)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Hyllan, Just här, just nu, Anna på Kulturkollo