Tell me three things

Jag är helt golvad av den här boken. Jag skrev på instagram när jag precis läst ut att den är “Jandy Nelson-bra” och det står jag fast vid.

Temat, tjej i sjuttonårsåldern som förlorat sin mamma och försöker finna sig tillrätta i  ett helt nytt liv, känns Nelsonskt, och det gör också värmen, karaktärerna som man kan gilla, verkligen gilla, allihop. Men det här är också något alldeles eget, och Buxbaum skriver i sitt efterord att Tell me three things är hennes försök att sätta ord på hur hon upplevde att växa upp och samtidigt förlora sin mamma. Det kan vara därför det känns.

Jessie har inte bara förlorat sin mamma, hon förlorar på ett sätt pappan också när han blir kär i en kvinna som förlorat sin man, de gifter sig och flyttar ihop i Los Angeles och Jessie förväntas hänga på. Det finns så mycket ilska och sorg i Jessie och den beskrivs så fint. Som förälder (japp, jag har blivit så gammal nu tydligen att jag identifierar mig mer med föräldrarna än ungdomarna i YA-böcker) blir jag glad över hur de vuxna beskrivs, hur mycket förståelse som får finnas för att de också bara är människor .

Det finns en gåta som utgör en snirklig röd tråd genom boken. Någon mailar/smsar Jessie och kallar sig Somebody/Nobody, ger henne råd och blir hennes förtrogna. Gåtan är förstås vem hen är. Och att vi gissar det rätt snabbt också när Jessie fortfarande irrar runt som en yr höna gör inget, det är lite av grejen, att få gotta sig åt det som komma skall. Och jag är officiellt lite kär i den där Somebody/Nobody, både i hemlig och vardaglig form. Så helt föråldrad erkänner jag mig alltså inte än….

TELL ME THREE THINGS
Författare: Julie Buxbaum
Förlag: Delacourte Press (2016)
Köp den t.ex. här eller här.
Boken kommer också på svenska vilken dag som helst, från alltid lika träffsäkra Lavender lit, kolla här!