Liljekonvaljer + bröllopsförberedelser = Maria Lang (såklart!)

Den här veckan skriver vi om bröllop på Kulturkollo och jag tolkar naturligtvis temat på så sätt att jag kan skriva om Maria Lang. Därför handlar dagens text om Kung Liljekonvalje av dungen, Ljuvlig är sommarnatten, försommarljus framför avgrundsdjupt mörker och så Gustaf Fröding förstås. Hur jag får ihop det kan du läsa här.

21. Till den traditionella

Tragedi på en Lantkyrkogård

Ni trodde väl inte att jag skulle klara att julläsningstipsa utan att plocka in Maria Lang va? Klassikern i genren, den enda julbok jag återkommer till år efter år efter år.

Tragedi på en lantkyrkogård utspelar sig som sagt under en jul- och nyårshelg (inleds på julaftons morgon och avslutas på nyårsnatten) så vill man läsa i realtid är dagens tips att snarast möjligt leta fram boken ur gömmorna (de egna eller bibliotekets) så att den finns till hands när det är dags.

Läs mer om boken!

Detta är ett inlägg i Fiktiviteters läskalender 2014. Utan egentlig koppling till julen i annat än formen, bara en himla massa lästips.

Nu firar vi Maria!

Nu börjar det bli hög tid för en temadag, eller hur!?! Tidigare har vi hyllat Jonas Gardell och Jane Austen och i år av alla år är det naturligtvis dags att ge Maria Lang den uppmärksamhet hon förtjänar. Lördagen den 29 mars, två dagar innan det som skulle ha varit huvudpersonens 100-årsdag, är det dags! Vill du vara med och skriva om Maria Lang, hennes böcker eller något annat relaterat? Himla kul tycker jag i så fall, maila mig (fiktivahelena@gmail.com) senast torsdagen den 27 mars så gör jag ett schema.

Och tro det eller ej, det här är också ett inlägg helt i linje med min feministiska vecka. Den som läser bara en smula Maria Lang blir snart varse att det finns en hel del tuffa kvinns i hennes värld och att den tuffaste av dem alla är hon själv. Maria Lang/Dagmar Lange är en sann feministisk förebild och synnerligen uppfriskande att läsa på det sättet. Jag ska nog ta och läsa om Att vara kvinna snart…

Langsommar: Mörkögda augustinatt

20130530-205046.jpgIngen Langsommar utan Mörkögda augustinatt. Så vi tar det igen. Varje sommar, på väg in i hösten, pillar jag lite försiktigt på den här boken. Oftast läser jag den, ibland känner jag bara in och minns stämningen. Det har gått så långt att jag tappat förmågan att förhålla mig neutral och bedöma kvaliteten totalt. Men visst måste den vara bra? Jag har ju orkat läsa den säkert tio gånger och det gör en väl inte med en dålig bok, eller?

Återigen är det mörkret och de där underliggande strömmarna av outtalade känslor som drar in mig i boken. Puck och Eje fascinerar, hur mycket de är ifrån varandra hela tiden… Hur ska det gå för dem?

En annan sak som jag gillar är höstkänslan. Den där darrningen i luften, utandningen som i alla fall jag känner varje år när sommaren övergår i höst. Och eftersom jag älskar den tiden och hösten så innerligt så måste jag förstås älska en bok som beskriver det så bra. Mord och sånt tjafs blir liksom bisaker när jag läser den här boken.

Mörkögda augustinatt av Maria Lang. Norstedts förlag

Mördaren ljuger inte ensam: The filmupplevelse

Som jag oroat mig för det här, och som jag väntat. Eftersom jag inte hann med att se filmen på bio har jag nu sett hyrfilmsvarianten och detta är mina ord:

20130715-142023.jpgDet är faktiskt lite bättre än förväntat när det kommer till rollbesättningen. Tuva Novotny är lika bra som jag hoppats (alltså jätte, i det närmaste perfekt). Linus Wahlgren som Eje är lika fel (på så många olika sätt) som jag befarat, jag har aldrig sett Eje som någon muskulös hunkhistoriker som är en fena på att hitta på aktiviteter där bar överkropp krävs och som dessutom är en hejare på båtmotorer, samtidigt… Ola Rapace som Christer Wijk är inte helt så katastrofal som jag fasat för men jag avskyr verkligen hur han skrivits om från mysige Christer Wijk till tjejtjusande slembollen Christer Wijk. Urk! Övriga skådespelare är riktigt bra om än så där vanligt svensk filmatiserings-stolpiga…

Det känns för det mesta rätt ok trots att jag läst och älskat boken i rätt många år nu, adaptionen funkar. Men jag tycker att det blir lite för platt, går lite för fort och hela problematiken kring drivkraften bakom morden slarvas bort (även om slutet är snyggt, jag tycker mycket om den omskrivningen), det var ju sprängstoff i 40-talskontexten. Maria Lang har ju för sjutton skrivit en modig bok! En annan sak jag ogillar är att Pucks avhandlingsämne ändrats och att de inte alls diskuterar poesi och feminism vid middagsbordet längre… Och så den där planteringen som är så uppenbar och avslöjar mördaren redan efter mindre än halva filmen…

Helt ok söndagskvällsunderhållning, kanske lite bättre om man inte läst boken. Det är mitt slutgiltiga omdöme.

Läs Helenas text också, den är lite mer heltäckande…

Langsommar: Rosor, kyssar och döden

20130530-201515.jpgEftersom jag har självbevarelsedrift så väljer jag naturligtvis att läsa om de böcker av Lang som jag tycker allra bäst om. Rosor kyssar och döden är definitivt en sån. Om jag ska försöka förklara vad som är allra bäst i en bra Langdeckare så är det förstås enligt mig mörkret. Det ska vara smärtsamt på riktigt för att jag ska gå igång och läsa om och om igen. Det finns där i de jag skrivit om tidigare i sommar och det finns ytterst påtagligt i Rosor kyssar och döden. Det finns där vanligast när Puck är i närheten. För Puck för med sig något in i historierna som Lang sedan hade svårt att hitta andra bärare för. Hon har ett smärtsamt drag, hur godmodig och ordentlig hon än framställs. Jag tror helt enkelt att Puck är lite självdestruktiv och att det är det som för henne till alla de här morden, det är det som gör det nästan trovärdigt. Christer Wijk har också det där draget och de två tillsammans gör allt så nästan påtagligt spänningsladdat och smärtsamt också mitt bland alla leenden. En inbiten Langläsare måste alltid undra över om de inte egentligen var ämnade för varandra. Oavsett hur kär man nu är i Eje (och det är man förstås, när man lyckas sudda ut lillebror Wahlgren från filmbilderna ur minnescentrat).

20130530-201528.jpgI Rosor, kyssar och döden blir det personligt som få gånger annars. Kan någon annan bok förutom En skugga blott (där mordoffret hittas i Puck och Ejes lägenhet) eller Mörkögda augustinatt (som vi kommer till om några veckor) överhuvudtaget mäta sig? Christer bjuder in sina vänner att träffa fästmön, Gabriella, och naturligtvis är allt mycket svårare och mer djupgående sorgligt än det först verkar i den där doftande rosenträdgården. Alla dessa känslor som svävar mellan dem alla, kärleken, sveken, sorgen, lusten, längtan… Och så döden, som inte är en känsla men som ständigt lurar i bakgrunden. Det här är en oundgänglig bok för den som vill förstå Langs karaktärer och briljans i allmänhet och Christer Wijk i synnerhet.

Rosor, kyssar och döden av Maria Lang. Norstedts förlag

Langsommar: Svart sommar

Svart sommar är Maria Langs roman nummer nitton, utgiven 1966. Och den är som alltid mycket tidstypisk. Den synnerligen osympatiska Gunn Wellin uppenbarar sig i OP-klänning och hela boken inleds med en smått obegriplig uppvisning i sextiotalsslang.

20130521-204929.jpg

Svart sommar är en ganska tillbakalutad bok och semesterlunken märks verkligen till en början. Liket gör exempelvis inte sin entre förrän första halvan av boken är passerad vilket är väldigt sympatiskt. Det här är en av de där böckerna där Christer får semestern förstörd, mitt i mamma Helenas trygga omsorger tränger sig oron in och sen är det kört. Den här gången detektivar han dock med fru Camillas goda minne och sällskap vilket gör Svart sommar till en rätt avslappnad och ”mysig” bok. Själva mordgåtan visar sig dock väldigt obehaglig, nästan ovanligt smutsig faktisk.

Svart sommar är ingen av Langs allra bästa men absolut ingen av de sämre heller. En mellanbok som jag inte läst på år och dag och där jag inte alls hade minsta aning om vem den skyldige var. Jag är förtjust i det här med berättande ur olika perspektiv och jag tycker att det fungerar riktigt bra i den här boken. Det är rent av så att jag saknar subjektiva Puck lite mindre. För en stund.

Svart sommar av Maria Lang. Norstedts

Langsommar: En främmande man

20130529-203212.jpgOrmsjöbodarna. Smaka på ordet. Skulle du åka till en plats med det namnet? Jag är osäker själv, det låter liksom både lockande och olycksbådande samtidigt. Ormsjöbodarna.

Puck Bure reser i alla fall dit för att fira midsommar och det blir förstås alldeles förfärligt turbulent till slut. Till en början lovar det att bli en avkopplande ledighet i spenaten men snart drar orosmolnen in. Bokstavligt och bildligt. Folk försvinner och folk dyker upp. Och så hemsöks Ormsjöbodarna av gamla minnen och förbannelser. Det hör man ju på namnet…

En främmande man är ett måste vid midsommartid, i alla fall för Langfantasten. Och det beror faktiskt inte bara på att den utspelar sig just vid midsommar utan också på att den är riktigt bra. Det finns ett mörker i den här boken som får den att nästan kännas gotisk. Regnet, molnen, den ruvande sjön, skogen och torpen som är näst intill egna karaktärer i berättelsen. En främmande man är helt enkelt en av mina mest lästa och älskade Lang.
Tänker du inkludera den i din midsommarläsning i midsommar?

En främmande man av Maria Lang. Norstedts bokförlag

Langsommar: Vi var tretton i klassen

20130529-183122.jpgKvällen den första juni 1973 (fyrtio år sen prick, för den som gillar när jag påpekar det uppenbara) firas det klassåterträff på Ahlströmska skolan i Stockholm. Naturligtvis blir det lite för mycket av det mesta -alkohol, hemligheter, passioner- och slutligen slits Christer Wijk ur sin sömn för att utreda mord. Som vanligt.

Vi var tretton i klassen är en sån där Langbok som alla verkar känna igen. Troligen trycktes den i monsterupplaga för det verkar inte finnas många människor i min ålder som inte sett den i föräldrars/farföräldrars/morföräldrars bokhylla under barndomen. Själv minns jag den från mormors hem och mig veterligen står den där än. Så sett den har jag gjort i kanske trettio år, läst den har jag nog bara gjort en gång, för sisådär femton år sen. Och nu igen.

Det är svårt att tänka sig en bättre scen för ett drama. En klassåterträff (känslor, hemligheter, passioner), en skola på natten (mörker, rum och prång i oändlighet) och så Christer Wijk i periferin redan från början. Det är helt enkelt upplagt för något ganska läskigt och bra. Och resultatet är klassisk mysrysdeckare av äkta Langmärke. Inte någon av de bästa men helt ok. Jag stör mig lite på de ständiga beskrivningarna av kvinnornas utseenden, men det är å andra sidan roliga och pricksäkra tidsmarkörer så här i efterhand, hon berättar mycket om tid, klass och bakgrund med sina återkommande klädrecensioner…

Vi var tretton i klassen av Maria Lang. Norstedts förlag

Den oumbärliga Langläsningen (Sommarläsning 10)

Det kanske inte är en slump att Langinlägget kommer just idag med tanke på vem min gästbloggare är. Få är lika insnöade som jag på Maria Lang men Helena är helt klart värre däran och det var dessutom hon (och några snälla till) som hjälpte mig sätta ihop Den ultimata Maria Langkalendern förra sommaren. Jag tror också att Helena skulle hålla med mig om att det inte bör förekomma sommarläsningar utan Maria Langböcker.

Man kan förvisso läsa vilken Langbok man vill vid vilket tillfälle man vill men blir det inte väldigt mycket trevligare om man får läsa om en årstid där man själv befinner sig? Jo, såklart det blir och just därför tänker jag på ett typiskt latmanssätt citera mig själv och Langkalendern – voila här följer böckerna som utspelar sig i juli/augusti:

Mördaren ljuger inte ensam – Bok 1, den bästa av böckerna som lämpar sig särskilt bra som semesterläsning, företrädesvis på en ö.

Inte fler mord – Bok 3 utspelar sig i augusti

Rosor kyssar och döden – Bok 5, utspelar sig i juli och passar bra som förberedelseläsning inför förlovningsfester.

Mörkögda augustinatt – Bok 8, utspelar sig i augusti och är traditionell och oumbärlig läsning i samband med kräftskiva.

Att vara kvinna – Bok 13, utspelar sig under den varmare årstiden och lämpar sig som förberedelselitteratur om man ämnar bevista en kvinnosakskongress.

Svart sommar – Bok 19

Svar till ensam Eva – Bok 31, tar sin början i vinterkyla men avslutas under en regnig sommar. Om vådan av kontaktannonser och korsord…

Använd aldrig arsenik – Bok 36, här picknickas det och Almi klagar över allergi, här har jag för mig att man också lär sig att inte ta emot en ostsmörgås från vem som helst.

Av dessa är förstås Mördaren ljuger inte ensam bäst men den som absolut inte får missas nu när höstmörkret kommer smygande om kvällarna är Mörkögda augustinatt, den läser jag varje år, utan undantag. Sen har Langläsaren mycket att se fram emot i september och oktober också eller vad sägs om Tre små gummor (som förberedelse för Nora marknad!) och De röda kattorna (som förberedelse för en värmlandsresa och träff med mig kanske;) ).

För Langälskaren finns en bok för varje tillfälle och för varje årstid, jag är djupt tacksam över att tillhöra en skara som får ha det så bra 🙂

Missa inte Helenas inlägg vid lunchtid idag, jag lovar att det inte kommer fattas Maria Lang där heller 😉

Lang som medicin

Det har nog inte undgått någon trogen läsare av Fiktiviteter att jag legat sjuk några veckor (men jag ska snart sluta gnälla över det eftersom jag numera är frisk!) utan att kunna ta mig särskilt långt från sängen… Min första sjukläsning var en skitläskig zombiebok som nästan skrämde slag på mig men i takt med att febern steg sjönk min ork att över huvud taget läsa och ta till mig ord och information. Det fick till slut bli några serieromaner (som jag snart ska skriva mer om), Elin Grelssons Du hasar av trygghet (föredömligt korta kapitel) och sen och mest av allt en hel massa Maria Langomläsning. Jag lyckades dessutom kombinera insjuknande med leverans av bokbörsenfyndade Langklassiker vilket var väldigt trevligt.

Så vad läste jag då? Jag drog igång med De röda kattorna eftersom jag, trots att den utspelar sig i mina värmländska hemtrakter, bara läst den ett fåtal gånger. Dessutom ville jag se om det finns någon möjlighet att genomföra någon form av guidad tur i Annelies fotspår med Helena nästa sommar (och det gör det förstås även om vi nog inte bör köra rutten Uddeholm-Mårbacka-Alster-Uddeholm-Rämmen rakt av…) . Boken är inte någon av Langs allra, allra bästa men ändå helt ok, minus dock för att jag listade ut/kom ihåg mördaren redan på de första sidorna…

De övriga böckerna jag läst kan jag tyvärr inte redogöra i läsordning eftersom minnena flyter ihop en aning. Jag har ju lyckats slarva bort mitt ex av Langs debut, Mördaren ljuger inte ensam, men efter att jag accepterat faktum och köpt en ny fick jag nu chansen att återigen konstatera att den nog är den bästa boken i serien – Puck och Eje är så kära, stämningen så tät och obehaglig och ön så himla inbjudande och samtidigt frånstötande. Del två Farligt att förtära, som jag inte läst på länge, levde också upp till mina förväntningar medan Inga flera mord visade sig vara ganska trist och trött, seg. Se döden på dig väntar hör till det där mittensjoket av böcker som inte är fantastiska men ändå läsvärda medan Rosor, kyssar och döden hör till de allra bästa. Hela boken sjuder av återhållen lidelse och sorg och det är så outsägligt synd om Christer där. Roligt med den var också att jag trots att jag ändå läst den förut blev förvånad när hela gåtan nystades upp och mördaren avslöjades.

Sex böcker blev det allt som allt, när jag sen försökte ge mig på Tragedi på en lantkyrkogård (som är en av mina absoluta favoriter) så tog det stopp och längtet efter andra böcker blev för starkt. Jag väljer att se det som en friskförklaring 🙂

Avslutningsvis kan jag meddela att jag har uppdaterat Maria Lang-kalendern ytterligare tack vare Marie på En och annan bok som var snäll nog att ge mig ett ex av Dödligt drama på dramaten när vi träffades på bokmässan. Tack snälla!

Har ni några böcker/författare ni återvänder till när ni är sjuka eller för trötta för att läsa annat och nytt?

Den ultimata Maria Langkalender

Här kommer den så äntligen, den länge emotsedda Langkalendern. Alla böcker har jag inte lyckats tidsbestämma, vissa gjorda tidsbestämningar är relativt luddiga och visst har säkert blivit helt fel. Tveka inte att hojta till bland kommentarerna så fixar jag kalendern till perfektion efter hand 🙂 Hjälp med kalendern har jag fått från  Helena med det fantastiska komihåget (och med orken att bläddra i böcker), tusen tack! En hel del givande Langinfo finns också på den här sidan.

Januari-februari:

Dubbelsäng i Danmark – Bok 27 i serien, utspelar sig i januari och lämpar sig särskilt till läsning om man har äktenskapliga problem (vilket ju en hel del av böckerna med Christer och Camilla i fokus gör…).

Inga pengar till Vendela – Bok 32, utspelar sig från den 21 februari och en tid framåt.

Staden sover – Bok 23, utspelar sig i kyla och snö.

Ånglok 16 på fel spår – Bok 39, utspelar sig under ca ett halvårs tid men med start vid nyår.

Mars-april:

Camilla vid skiljevägen – Bok 30, utspelar sig i någon sorts vårvinter. Lämpar sig också vid äktenskapliga problem och om man råkar få ett oemotståndligt erbjudande från operan…

Ofärd i huset bor – Bok 11, utspelar sig på våren.

Intrigernas hus – Bok 22, utspelar sig i april

Arvet efter Alberta – Bok 29, utspelar sig i ett regnigt och ett på grund av snösmältningen översvämmat Skoga. Lämplig läsning vid komplicerade arvsskiften.

Maj-juni:

Farligt att förtära – Bok 2, utspelar sig i slutet av maj och lämpar sig som läsning i samband med studentexamination

Se döden på dig väntar – Bok 7, utspelar sig i maj/juni.

Kung liljekonvalje av dungen – Bok 9, utspelar sig i början av juni, strax efter att liljekonvaljerna blommat över. Måsteläsning i samband med bröllop…

Vår sång blir stum – Bok 12, utspelar sig i slutet av maj eller början av juni och är ännu en examensbok

En främmande man – Bok 14, utspelar sig under midsommarhelgen.

Siden sammet – Bok 17, utspelar sig under vår och försommar. Lämpar sig som särskilt fin läsning för den klädintresserade eller den som driver eget modehus (som man ju så ofta gör…)

Ingen returbiljett – Bok 21, på tåg.

Vem väntar på världshuset – Bok 24, utspelar sig under försommaren. Lämpar sig bäst för den som vill lära sig mer om Lasse Maja om jag inte missminner mig.

Vi var tretton i klassen– Bok 25, utspelar sig den 1 juni, perfekt läsning innan du åker på den där klassåterträffen…

Klappa inte katten – bok 37, utspelar sig strax innan äppelträden gått i blom vilket rimligtvis borde vara i maj. Av boken minns jag inget men jag tror inte att den är så antikattisk som det låter…

Flyttbil försvunnen – bok 41, inleds en helg i maj och avslutas en pingsthelg. Kanske kan passa som uppladdning inför flytt eller för att fira att någon sådan inte behöver företas…

Juli – augusti:

Mördaren ljuger inte ensam – Bok 1, den bästa av böckerna som lämpar sig särskilt bra som semesterläsning, företrädesvis på en ö.

Inte fler mord – Bok 3 utspelar sig i augusti

Rosor kyssar och döden – Bok 5, utspelar sig i juli och passar bra som förberedelseläsning inför förlovningsfester.

Mörkögda augustinatt – Bok 8, utspelar sig i augusti och är traditionell och oumbärlig läsning i smaband med kräftskiva.

Svart sommar – Bok 19

Svar till ensam Eva – Bok 31, tar sin början i vinterkyla men avslutas under en regnig sommar. Om vådan av kontaktannonser och korsord…

Använd aldrig arsenik – Bok 36, här picknickas det och Almi klagar över allergi, här har jag för mig att man också lär sig att inte ta emot en ostsmörgås från vem som helst.

September-oktober:

Farliga drömmar – Bok 10, utspelar sig under en mörk, kall, tröstlös höst

Att vara kvinna – Bok 13, utspelar sig under den mörkare och lite regnigare årstiden och lämpar sig som förberedelselitteratur om man ämnar bevista en kvinnosakskongress.

Tre små gummor – Bok 15, utspelar sig i början av september och är ett måste för den som ska besöka Nora marknad

De röda kattorna – Bok 18, utspelar sig i septembersolen på Mårbacka och andra delar av Värmland.

Mördarens bok – Bok 24, utspelar sig på senhösten. Fungerar fint som influensaläsning då Christer kämpar med denna åkomma boken igenom. Också lämplig för den som är i förlagsbranchen.

Det är ugglor i mossen – Bok 26, mycket regnig, mycket höstig…

Gullregn i oktober – Bok 33, utspelar sig i oktober, och det finns gullregn…

Se Skoga och sedan… – Bok 42 (den sista och inte så särskilt läsvärda), regn och rusk.

November-december:

En skugga blott – Bok 4, utspelar sig i november-december. Läses med fördel innan man disputerar men efter att man lämnat manus till tryck.

Tragedi på en lantkyrkogård – Bok 6, utspelar sig under en julhelg och lämpar sig därför som jullovsläsning.

Vitklädd med ljus i hår – Bok 20 som naturligtvis är en bok om Lucior och höjer några varningens fingrar inför det här med lussande i ottan.

Körsbär i november – Bok 28, utspelar sig lämpligt nog i november och kan tänkas lämplig för alla dem som någonsin funderat på att äta ett körsbär (jag är inte en av dem.).

Fyra fönster mot gården – Bok 35, utspelar sig i december.

Dödligt drama på Dramaten – Bok 38, utspelar sig i mitten av december och lämpar sig särskilt väl för den som vill frottera sig med Dramatens skådespelarelit, det kryllar av verkliga personer.

***

En bok Ögonen (bok 16) består av noveller och kan således inte föras till en enskild årstid här ovan. Några böcker har jag (och mina hjälpare) dålig koll på. Känner du till när någon av dessa utspelar sig: Docka vit, Docka röd (34) och Tvillingen i spegeln (40)?

Uppdatering: Tusen tack för all hjälp jag fått i kommentarerna, nu har vi lyckats placera in alla utom tre romaner, starkt jobbat hörni – och underbart nördigt 🙂

En skugga blott och vitklädd med ljus i hår och…

Som Enligt O redan hunnit rapportera har vi varit en liten tapper skara (förutom Linda har också jag och Helena ingått – jag sa ju att den var liten…) läst En skugga blott av Maria Lang i någon sorts realtid. För Linda var det första mötet med Maria Lang, för mig och Helena var det inte riktigt det. Vi är båda Langnördar och omläsare av rang och jag har läst En skugga blott åtminstone 10 gånger, möjligtvis fler. I år var nog ändå första gången (vilket i sig naturligtvis är anmärkningsvärt) som jag visste från första sidan vem mördaren var och således kunde hålla uppsikt över honom/henne från första stund. Mycket intressant. Annars handlar ju omläsningsglädjen mest om igenkänning, trygghet och det underbara i att få befinna sig i en tid som stannat upp.

En skugga blott utspelar sig mellan den 5 november och den 13 december och det gav onekligen en extra krydda till upplevelsen att läsa boken under just den perioden. Ännu bättre blev det då boken till stora delar handlar om ett avhandlingsmanus och forskandets och disputerandets vedermödor, snacka bra tajming… I början av läsningen, alltså innan min egen disputation var det faktiskt rätt jobbigt att konfronteras med just avhandlingskrånglet (ett manus försvinner dagen innan det ska gå i tryck, the horror!) men efter den 19e har det gått som en dans 🙂

För er som inte riktigt förstått det där med Maria Lang så kan jag tipsa om några böcker att läsa i realtid så att ni kommer in i det (för det måste man bara göra). Om ni är riktigt snabba kan ni kanske haffa ett ex av Vitklädd med ljus i hår på närmsta bibliotek och läsa den idag, den utspelar sig som titeln antyder just under lucia. Orkar ni inte det så kanske ni kan ge er på en av mina favoriter, Tragedi på en lantkyrkogård, som utspelar sig och således med fördel kan läsas under en julhelg.

Har ni några omläsningsfavoriter eller för den delen tips på lämpliga realtidsläsningar?

Kräftor kräva denna bok!

Så här i kräftskivetider – vi hade vår numer nästan traditionsenliga med mina föräldrar förra helgen, komplett med stissiga barn och harkrankar – kommer jag varje år  (och inte så osökt) att tänka på en gammal omläsningsklassiker som jag gärna ger mig på igen. Det handlar ju naturligtvis om en av favoriterna i Maria Langs i det närmaste outsinliga produktion. Hon gav ut en bok per år från 1949 fram till 1990… Allt är verkligen inte bra och de senaste årens böcker glömmer man helst som Langfrälst men det finns några höjdpunkter och en av dem är Mörkögda augustikväll. Den utgåva jag har pryds av en kräftlampa som jag minns det. Tyvärr verkar det omöjligt att uppbåda en bild till bloggen och min bok finns sorgligt inlåst i stugan och kan inte nås för fotografering.

Varför ska man då läsa en gammal mossig deckare när det finns så många nya? Ja, säg det. Personligen läser jag ju hellre Lang än de nutida men det är ju en smaksak. Det finns något skönt nostalgiskt, något vardagligt och efterlängtansvärt hos Lang som är mindre komplicerat där än i många av de mer aktuella deckarna. Och så kan man känna sig rätt säker på att barn inte råkar illa ut och att man får låtsas i slutet att allt blir bra – Lang svänger sig sällan med tvetydiga slut. Att bara läsa Lang vore troligen detsamma som att förtvina men att blanda hennes enkla självklarhet med lite mer komplexitet från annat håll är receptet för mig i alla fall. Så om det inte vore för att den står i stugan så skulle jag läsa Mörkögda augustinatt just nu – det är ju en av de sista böckerna med Puck och Eje också, bara det…

Älskade Maria… eller Dagmar…

Så var det dags för en ny läsupplevelse i den uppräkning som jag inledde förra veckan. Den här veckan handlar det inte heller om en roman utan om ett helt författarskap. Maria Lang, eller Dagmar Lange som hon egentligen hette, gav ut en bok varje år mellan åren 1949-1990 (hon avled 1991). Man tappar liksom andan inför raden:

  • Mördaren ljuger inte ensam (1949)
  • Farligt att förtära
  • Inte flera mord
  • En skugga blott
  • Rosor, kyssar och döden
  • Tragedi på en lantkyrkogård
  • Se döden på dig väntar
  • Mörkögda augustinatt
  • Kung Liljekonvalje av dungen
  • Farliga drömmar
  • Ofärd i huset bor
  • Vår sång blir stum
  • Att vara kvinna
  • En främmande man
  • Tre små gummor
  • Ögonen
  • Siden sammet
  • De röda kattorna
  • Svart sommar
  • Vitklädd med ljus i hår
  • Ingen returbiljett
  • Intrigernas hus
  • Staden sover
  • Mördarens bok
  • Vem väntar på värdshuset?
  • Vi var tretton i klassen
  • Det är ugglor i mossen
  • Dubbelsäng i Danmark
  • Körsbär i november
  • Arvet efter Alberta
  • Camilla vid skiljevägen
  • Svar till Ensam Eva
  • Inga pengar till Vendela
  • Gullregn i oktober
  • Docka vit, Docka röd
  • Fyra fönster mot gården
  • Använd aldrig arsenik
  • Klappa inte katten
  • Dödligt drama på Dramaten
  • Ånglok 16 på fel spår
  • Tvillingen i spegeln
  • Flyttbil försvunnen
  • Se Skoga och sedan… (1990)

Och jag har läst dem alla…

Under en period av mitt liv – det måste vara (häpnadsväckande) 15 år sedan nu – dammsög jag varje bokhylla i släkten efter Lang-deckare (och de stod där i en överraskande omfattning). Antikvariaten fick också bidra varför jag idag äger ett betydande antal som jag gärna läser om.

Naturligtvis är de inte bra allihop och vissa är till och med riktigt dåliga. Men det är på något sätt en del av poängen. Jag tycker dock inte att de är så dåliga som ryktet säger och är man beredd att köpa en och annan snubblande vändning i intrigen så tycker jag att man får ett helt ok deckarhantverk. Det som är svårast att överse med är vissa fördomsfulla karaktärsteckningar som nog måste tillskrivas tidsandan. Det är inte särskilt trevligt att ställas inför den kroknästa judiske girigbuken eller den känslomässigt snedvridna lesbiska kvinnan. Men det är trots allt ett tidsdokument och jag tycker även att Lang ganska ofta också krossar fördomar och föreställningar om det normala.

Maria Lang har trots invändningarna den mysrysliga kvaliteten som jag tycker så mycket om. Allra bäst tycker jag om de första böckerna med Puck – som trots de 50-talstrogna könsrollerna är en stark och framförallt självständig kvinna – och Kung Liljekonvalje av dungen med dess sorgsna ton. Och så är De röda kattorna speciell för att den handlar om min hemtrakt.

Den främsta anledningen till att Langdeckarna är en sådan minnesvärd läsupplevelse för mig är dock inte själva deckarhantverket utan de speciella omständigheterna kring själva bokslukandet. Körsbär i november läste jag exempelvis sittande på en bänk i skogen – på ”flykt” från en skola jag hatade. Jag skolkade och läste Maria Lang i skogen – mer än jag vill erkänna faktiskt. Böckerna var min tillflyktsort under en väldigt jobbig tid i mitt liv och för det är jag evigt tacksam. Kanske är det därför varje omläsning ger känslan av att komma hem.