Veckans vampyr: Judas barn

20130627-214545.jpgBlodet (förstås), inälvorna, dissektionerna, laboratoriet, gravöppningarna, avrättningarna, döden, råheten, fulheten, lukterna, stanken… Det är så vanvettigt vidrigt det här med Judas barn, och så väldigt bra.

När det kommer till (modernt skrivna) historiska vampyrer så har jag inte orkat mig på så många, och det är inte för att jag inte är intresserad men de flesta rör sig kring ett eller annat Dracula-tema och jag var rätt trött på det redan innan jag läste Dracula själv… I Judas barn väljer Markus Heitz att berätta en helt annan historia, en som faktiskt känns riktig och intressant på ett helt annat sätt. Att följa flickan Scylla genom uppväxt, forskarmödor och vampyrlore är hur spännande som helst, det känns som att jag lär mig massvis om gamla ursprungliga vampyrlegender och det är inte tråkigt för en sekund. Det enda som faktiskt är tråkigt med boken är att den tappar tempot ibland och särskilt mot slutet (måste vi ha en hundra sidor lång, känns det som i alla fall, strid som avslut?). Lite svårt har jag också för tidshoppen även om båda historierna intresserar mig, nutiden dock lite mindre.

Judas barn är riktigt god vampyrfiktion, inget att rekommendera den som inte intresserar sig för vampyren som fenomen kanske men för oss legendtörstare är den superb. Lite kortad hade den varit ännu bättre. Jag kommer med skräckäcklad glädje läsa fortsättningen i serien, Judas son och Judasdöttrarna, när de kommer på svenska.

Judas barn av Markus Heitz. Coltzo

Andra om Judas barn: Bokstävlarna, Eli läser och skriver