Vad hände med Rachel och Ben?

Ni har väl inte missat att Mhairi McFarlane skrivit en fortsättning på You had me at hello? Den heter After hello och hälsar på hos mångas favoritpar Rachel och Ben två år efter det som hände i den där första boken. 

Rachel och Ben är som sagt mångas favoritpar ur Mhairi McFarlanes produktion. Inte mitt dock. Av hennes fyra böcker är nog You had me at hello den jag fastnade minst för. Med det naturligtvis inte sagt att jag inte slängde mig över den här långnovellen när den kom, men däremot sagt att jag gärna ser att vi hälsar på de andra karaktärerna från de andra böckerna också vad det lider.

After hello är som sagt en långnovell, den finns bara i e-boksform och är gratis att ladda ner. Den är väl värd en lässtund, inte minst för att få återse alla i kretsen kring Rachel, och så är det förstås Mhairi språk och humor som alltid gör allt hon skriver läsvärt. Också när det inte är fantastiskt. Det här är bra som det är, men det är naturligtvis inte som att läsa en av hennes romaner. Det är lite mysigt, lite roligt och trevligt i väntan på en ”fullängdare”.

AFTER HELLO
Författare: Mhairi McFarlane
Förlag: Harper Collins (2017)
Fortsättning på You had me at hello

Who’s that girl?

wp-1460303301218.jpgAv Mhairi McFarlane förväntar jag mig vissa saker. Humor (hon är en av väldigt få som faktiskt kan få mig att skratta genom text), svärta och vardagsromantik. Och hennes senaste bok Who´s that girl levererar precis just det, kanske bara ännu mer av allt och det är väldigt bra.

Edie är en helt fantastisk karaktär som man kan känna igen sig i men också tycka oändligt mycket om, alla måste vilja ha en kompis som Edie, det är bara att hon inte fattar det själv. Det finns en hel del sorgligt hemska människor här (Jack!), det finns sorgligt fina människor (Margot, pappan, Meg) och så finns det folk att bli kär i (Edie då, och Elliot förstås). Det finns allt och extra allt utan att bli ens i närheten av överlastat.

Det som gör den här boken så väldigt bra är svärtan. Den har alltid varit viktig i Mhairi McFarlanes böcker och vi ser den i mobbingen av Anastasia i Here’s looking at you, otroheten i It´s not me, it´s you och i de förlorade chanserna i You had me at hello. Här är det mörkare ändå, på djupet sorgligt och oåterkalleligt. Det som hänt Edie och hennes familj kommer inte bli bra, de kan hantera det men det försvinner aldrig. Jag har känt med Mhairis karaktärer tidigare men jag har aldrig gråtit med dem. Nu gör jag det.

Min enda önskan nu är att Mhairi McFarlane ska öka på sin skrivarspeed och ge mig minst två romaner om året precis lika bra som allt hon hittills skrivit. Eller så vill jag ha massor av andra författare som skriver likadant. Jag saknar redan att ha en McFarlane-bok oläst. I sommar ägnar jag mig nog åt en liten omläsning av hennes tidigare böcker. Och i höst kommer Who´s that girl i svensk översättning som Finns det en, finns det flera. Då blir ju det lite som att läsa en ny bok. Typ.

WHO´S THAT GIRL
Författare: Mhairi McFarlane
Förlag: Harper collins (2016)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Hyllan, missa inte heller vår intervju med Mhairi på Kulturkollo

30 bra saker: Mhairi!

När jag läste You had me at hello förra hösten tyckte jag absolut om den. Den var fin, rolig (jag skrattar sällan när jag läser, men hjälp vad jag skrattade när jag läste den). Men det var inte mer med det. Sen kom en ledighelg i Stockholm med mig, ett hotellrum och Luther the persian och sen var det en kärleksaffär.

It´s not me, it´s you läste jag i somras (på stugsemester med barnen och en rejäl sommarförkylning) och som jag älskade den och Delia och hela resa till London för att bli hel i sig själv-storyn. Och där borde det ju ha slutat eftersom nästa bok dröjer ändå till våren 2016. Men det gjorde det inte för på bokmässan fick jag och Lotta chansen att träffa Mhairi och herregud, hon är precis lika trevlig som en tror när en läser henne. Så himla trevlig.

Mhairi McFarlane har förgyllt många stunder för mig i år. Hon har gett mig den fiktiva världens bästa katt, hon har pratat med mig om nämnda katt på bokmässan och hon gav mig en av sommarens bästa läsupplevelser. Hon är bäst helt enkelt. Och 2016 räknar jag med en ny höjdare, lagom till sommarsemestern kanske. Till dess ska jag jobba med de där överdrivna förväntningarna…

Om katter pratade jag lite med Mhairi McFarlane

I lördags hade jag och Lotta det stora nöjet (och det var i sanning ett stort nöje!) att träffa, lyssna på och samtala med vår favoritförfattare Mhairi McFarlane. Jag passade naturligtvis på att förklara min kärlek till den fenomenalt välskrivna katten i Here’s looking at you, jag frågade också om hon har egen katt och svaret var naturligtvis ja, så god kattkännare blir en inte automatiskt 😉 En text om intervjun hittar du idag på Kulturkollo. Och för alla er som vill tänka lite på perserkatten Luther bjuder jag här en bild på min alldeles egna perserkatt, Buffy. Hon är, likt Luther, ungefär 95% mindre tuff än hon ser ut att vara.

It’s not me It’s you

its-not-me-its-youMin enda fråga på detta är egentligen ”när kommer Mhairi McFarlane med en ny bok?” Jag känner väldigt starkt att jag vill ha minst en av hennes titlar stående oläst i mitt hem vid alla tillfällen. Och nu har jag läst alla tre som finns utgivna.

Jag älskar verkligen Mhairi McFarlanes sätt att skriva, humorn, hur hon skapar sina karaktärer (vanliga i ordets allra bästa betydelse), hur det aldrig är enkelt eller utgången självklar. Hur det är mörkt och faktiskt känns tungt när det inte löser sig även när det inte ens är favoriten det drabbar. Delia är definitivt en favorit. Bästisen Emma är jag inte alls lika säker på och Paul ska vi nog inte prata om. Men ändå gillar jag dem ju allihop, lite som en familj som en inte får välja men typ måste se det bästa hos.

Det är alltid svårt att rangordna böcker, men just nu känns den här som bäst i trion, trots chockerande brist på perserkatt (Luther i Here’s looking at you i salig åminnelse). Nu får ni ursäkta mig, jag måste ta en paus och önskegoogla lite.

PS Det är faktiskt en bok på väg! Who’s that girl ska den heta och den kommer ut i november eller december, eller mars 2016 (bokhandlarna är aningens oense där).

PS 2 It’s not me It’s you kommer i svensk översättning i november!

PS 3 Det här skrev jag för några dagar sen, men sen kom mässan och en chans att träffa Mhairi och fråga henne om den där nya boken (som kommer i maj 2016). Allt om den och det kan du läsa på Kulturkollo lite senare i veckan (jag lovar att säga till när intervjun finns att läsa)

IT’S NOT ME IT’S YOU
Författare: Mhairi McFarlane
Förlag: Harper Collins (2015)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Hyllan

Here’s looking at you

heres-looking-at-youJag tyckte om You had me at hello när jag läste den i höstas, men den var ingen riktig fullträff. Men Here´s looking at you är det, en fullträff alltså.

Först blev jag lite orolig när jag började läsa, det verkade som att det skulle kunna bli en “Den fula ankungen” av alltihop. Aureliana som går från att vara ful, fet och finnig, och mobbad, till att vara vacker, smart och fantastisk, som inte kan begriiipa att männen dras till henne. Den berättelsen hade kunnat bli riktigt olidlig. Men istället blir det en roman om just de sakerna men utan att väja för all den där smärtan det involverar att vara utanför, att uppfinna sig själv på nytt och att fortfarande känna lojalitet med det där ensamma barnet som var en själv då. Anna är väldigt trasig och jag tycker verkligen att Mhairi McFarlane målar ett trovärdigt och inte rakt igenom sympatiskt porträtt av henne, och av James. Det går att tycka om dem och känna igen sig samtidigt. Och nämnas bör kanske att Anna/Aureliana är igenkänningsbar för mig mer på grund av sitt förflutna än för det faktum att hon är disputerad historiker. Men jag älskar förstås det inslaget också, och att det inte pratas skit om historia eller historiker nästan alls. Jag önskar lite att McFarlane skulle skriva en bok om bibliotekarier också…

En annan sak som McFarlane lyckas ypperligt med är perserkatten Luther – romanens självklara nav. Jag är helt övertygad om att författaren har nära kontakt med perserkatter för jag ser min egen dito i varenda beskrivning. Luther är bäst av dem alla, priset för bästa husdjuriga biroll i en roman, någonsin, går definitivt till just honom.

Here´s looking at you är by far den allra bästa bok jag läst under mitt chic lit-experiment. Mhairi McFarlane är en favorit numera och jag kan till och med upplysa om att jag skrattade högt flera gånger under läsningen (och inte bara åt Luther), det finns alltså roliga böcker som är roliga även för mig – Eureka! Jag kommer absolut läsa It’s not me, it’s you snart, och hoppas på att hon skriver mer mycket snart.

HERE’S LOOKING AT YOU
Författare: Mhairi McFarlane
Förlag: Harper Collins UK (2013)
Köp t.ex. hos Bokus, Adlibris
Andra som skrivit om boken: Hyllan

You had me at hello

Tänk Bridget Jones men utan viktnoja (Tack! TACK!). Tänk verkliga livet sätter käppar i hjulet men sen återses de efter massor av år och kanske kan det ordna upp sig, eller inte. Tänk ett knepigt slentrianarbetsliv, fina vänskapsrelationer och en kärleksrelation som precis hamnat på sophögen.

You had me at hello är charmig. Den är smårolig och romantisk och välskriven och feelgood så att själen liksom sveps in i en varm mjuk filt utan fläckar. Och jag vet att det är mitt fel men jag blir inte berörd. Jag är nog helt enkelt inte romantisk eller må bra-kompatibel. Men det är en bra bok, och jag rekommenderar den varmt till alla er som vet att förstå fina människor när ni träffar dem. Det är sjukt mycket bättre än mycket annat under etiketten feelgood, det är jag i alla fall förmögen att se…

YOU HAD ME AT HELLO
Författare: Mhairi McFarlane
Förlag: Massolit (2014)
Översättare: Lina Erkelius
Köp t.ex. hos Bokus, Adlibris
Andra som skrivit om boken: i Hyllan