Naturlig skönhet av Nanna Johansson

Det finns mycket jag gillar i Nanna Johanssons senaste bok Naturlig skönhet. Där finns bildserier (särskilt den mot slutet med ”Mammas lilla hjälpreda”) som får mig att bryta ihop av skratt och parodier (”Ett riktigt jävla starkt sommarprat”) som träffar mitt i prick. Jag älskar också de historiska tjejtidningarna.

Allra, allra mest älskar jag dock skönhetstipsen och serierna som utan att egentligen överdriva särskilt mycket visar hur barocka skönhetsidealen som omger oss är. Om man bara sätter ihop dem och förstärker, känner efter. De har tack och lov också lite formen av troll som släpas ut i ljuset, det går inte att ta dem på allvar på samma sätt när Nanna Johansson har massakrerat bara genom att peka på dem.

NATURLIG SKÖNHET
Författare: Nanna Johansson
Förlag: Galago (2017)
Köp den t.ex. här eller här.

Serieenkäten

Kulturkollos temautmaning den här veckan är en serieenkät, här kommer mina svar!

1. Om du var en superhjälte/superskurk, vad skulle du heta och vilken vore din superkraft?

Skurkar är ju egentligen alltid roligare, men jag är nog för snäll för det. Jag är naturligtvis Superbibliotekarien med extrem organisationsförmåga som superkraft. Låter trist men är som vi alla vet ovärderligt i varje superhjältegrupp, någon måste ju planera hjälteinsatserna också.

2. Vem skulle teckna serien om ditt liv, och hur?

Här skulle jag vilja ha en dubbelvolym med tolkningar av Liv Strömquist (för det argfeministiska och akademiska) och Åsa Grennvall (för mörkret). Som en blandning av Elfriede – en dystopi och Ja till Liv, låter perfekt i mina öron.

3. Föredrar du att läsa tecknade serier eller att se dem på film/tv?

Läsa tror jag, men som vi alla kommer bli varse på söndag så är jag inte helt ovillig att titta på dem i filmformat heller.

4. Vilken är din favorit bland tecknade serier och grafiska romaner?

Jag tycker mycket om nämnda Liv Strömquist, Åsa Grennvall och Nanna Johansson. Och Marjane Satrapi, hennes Persepolis är fantastisk! Men min verkliga inkörsport i serievärlden, och den grafiska roman som talat allra starkast till mig är nog ändå Mats Jonssons Mats kamp, läs den!

Konsten att vara kvinna

Förra hösten skrev jag min Kroppspaniktext, delvis en bokrecension, delvis en sorts komma ut-berättelse, delvis ett feministiskt statement. Den handlade om mitt sjuka förhållande till och med min kropp genom åren. Jag slutade väga mig i samband med att texten publicerades, det är en del av min process. Jag springer tre gånger i veckan men tänker väldigt aktivt, hela tiden, att det inte är för viktens skull. Det är liksom en ständigt pågående kamp med mig själv, och med normen för kvinnokroppar och för kvinnlighet och med alla andra föreställningar som jag och andra har om allt möjligt. Det är en konst i sig att vara människa…

Det här med kroppar och kvinnlighet är också politik och något i alla fall jag kommer ta med mig in i valbåset på söndag. För mig som feminist är det förstås viktigt sen länge, men jag påverkas också ständigt av det jag läser (det är ju tjusningen med att läsa). Varsågoda, några viktiga lästips:

80 grader från varmvattnet – deckare av Karin Alfredsson, om utsatthet och styrka på ett lite annorlunda sätt.

Flickan och skulden – förfärligt avslöjande och förfärligt av Katarina Wennstam, om våldtäkt och våldtäktskultur.

Ett eget rum – klassiker av fenomenalt coola Virginia Woolf, om kvinnors rätt till plats och röst.

Hatet – naturligtvis kontroversiellt av Maria Sveland, om feminism, anti-feminism och priset vissa tvingas betala för en självklarhet (alla människors lika värde, i praktiken).

Hur man botar en feminist – seriepolitik när det är som allra bäst, av bästa Nanna Johansson!

Konsten att vara kvinna – nej, jag håller inte med Caitlin Moran om allt men jösses vad hon får mig att skratta och det händer inte nog ofta i den feministiska debatten…

Och om några timmar kommer här en recension av en riktig klassiker i ämnet…

Hur man botar en feminist

Vad finns det att säga? Jag är feminist, jag är vänsterorienterad och jag gillar satir som är likaledes femnistisk och vänsterorienterad. Ergo: Nanna Johansson är en älskling. Redan i och med Välkommen till din psykos och Mig blir du snart kär i handlade det om grundmurad kärlek från min sida och i Hur man botar en feminist är hon bättre än någonsin.

Mycket av materialet i Hur man botar en feminist har jag läst tidigare, främst på Nannas blogg, men det gör ingenting, tvärtom. Jag gillar det politiska, det vassa, det absurda och jag gillar att hon spelar ut allt det där som tjejer inte får göra. Allt detta till trots är min absoluta favorit i boken de avslutande, inte alls särskilt förfinade, sidorna där Nanna massakrerar en förfärlig målarbok genom att närstudera bilderna. Jag skrattade så jag grät och det är sorgligt nog inte så ofta jag gör det.

Älsk på Nanna!

Hur man botar en feminist av Nanna Johansson. Galago

Serier, serier, mer serier…

Jag trampar vidare i den svenska serievärlden. Efter inkörsportarna Liv Strömqvist och Mats Jonsson läste jag häromveckan Sara Hanssons Vi håller på med en viktig grej som jag gillade jättemycket, inte minst för igenkänningen förstås men också för att den var gjord med ett så stort mått värme. Sara Hansson respekterar verkligen sina karaktärer och sina läsare och det är något som får mig att känna en alldeles särskild sorts läslycka.

Häromdagen läste jag också Nanna Johanssons senaste alster – Välkommen till din psykos som lyckas vara såväl smart som pricksäker och rolig. Den är inte riktigt superfantastisk, jag gillar men jag blir inte jättekär. Jag tror att mitt problem är att jag velat ha mer av allt – ännu mer skärpa, mer sarkasm, fler söta djur som utbrister i obsceniteter, sånt… Mer av allt alltså, men det jag får gillar jag skarpt, resten kan vänta tills nästa album.

Kan inte låta bli att vara lite stjärnögt superlycklig över att jag har en hel serievärld att upptäcka. Näst på tur står Neil Gaimans Sandman och så Henrik Bromanders Smålands mörker, tror jag.

Recensionsexemplar (välkommen till din psykos), Galago 2012