Memorys bok av Petina Gappah

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Memorys bok känns inte som en bok jag ska orda så mycket om, det känns som en bok vi alla ska läsa och uppleva och göra till vår alldeles egen. Men jag gör väl något sorts försök.

Petina Gappah är en av de författare jag tycker allra mest om. För berättelsernas skull förstås, men mest av allt ändå för rösten, tonen tror jag. Jag tyckte väldigt mycket om novellsamlingen Sorgesång för Easterly när jag läste den härom året. Romanen Memorys bok är egentligen outhärdligt tung – riktigt, riktigt mordiskt förfärlig. På alla plan. Utom i tonen. Den är så lätt och full av humor att jag orkar bära den. Och ändå skojar den aldrig någonsin bort allvaret. Jag vet inte hur hon gör det, men jag är väldigt tacksam att hon lyckas.

Memorys bok får mig ofta att tänka på en annan av mina allra bästa böcker, Alias Grace av Margaret Atwood. Jag vill minnas att det finns vresig humor också där, och en ung kvinna i centrum för händelser oerhört mycket större än hon själv. Atwood skriver historia och klass (och kvinnors villkor), Gappah skriver nutid och klass, och ras, och kvinnors villkor. Jag blir väldigt sugen på att läsa om historien om Grace när jag läser om Memory, för att kunna lägga berättelserna bredvid varandra på riktigt. Jag tror att det finns en del att hitta där.

Jag saknar Memory nu när hennes bok är avslutad. Jag vill umgås mer med henne, veta hur det går. Samtidigt känns det tryggt att ha stängt dörren, här i mitt trygga rum kan jag inbilla mig att allt går bra. Att frihet och liv omger henne och att ingenting ont längre existerar.

TITEL
Författare: Petina Gappah
Förlag: Albert Bonniers förlag (2017)
Översättare: Helena Hansson, originaltitel: The Book of Memory
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Lyrans noblesser, Och dagarna går…

Sorgesång för Easterly

sorgesang-for-easterlyIbland blir en bara knockad. Trots att det är noveller 😉 Nej, jag ska sluta säga att jag inte gillar noveller nu, det är en viss sort jag ogillar, de som bevisar hur svår novellformen är att bemästra. De mästerliga novellerna, som Petina Gappahs, läser jag gärna och med stor behållning.

Det allra bästa med Sorgesång för Easterly är att jag verkligen får följa med in i en annan verklighet. En krigisk, orolig, svår men ändå vardaglig verklighet. Ett Zimbabwe i förändring är naturligtvis ingen lätt plats att leva i, platser byter namn, regler ändras, makten förskjuts och det finns plötsligt en enväldig president att förhålla sig till. Allt detta skildras genom folkets ögon, folket på samhällets botten, folket i dess topp. Och det är en väldigt tur att det här inte är en roman, då hade vi missar flera nödvändiga röster. 

Det som griper mig allra starkast är karaktärerna, människorna som fångar mig efter några korta rader. Oavsett vilka erfarenheter de bär, vilka de är och vilken plats i samhället de placerats på så känner jag igen dem. Och jag känner för dem. Jag bryr mig om människorna i Petina Gappahs värld. Jag vill träffa dem igen.

SORGESÅNG FÖR EASTERLY
Författare: Petina Gappah
Förlag: Albert Bonnier förlag(2010)
Översättare: Helena Hansson, originaltitel: An elegy for Easterly
Boken är svår att få tag på i svensk översättning om du vill köpa, men på biblioteket finns den, jag lovar!
Andra som skrivit om boken: Bibliopepe