Some kind of fairy tale av Graham Joyce

Det är mitt i julhelgen när Peters syster Tara kommer hem efter att ha varit borta i 20 år. Först påstår hon att hon försvann utan ett ord för att resa och leva livet, men ganska snart berättar hon en annan historia. Om ett annat land och tid som rör sig på ett annat sätt.

Some kind of fairytale handlar lite om det andra folket, en hel del om det här med att saker och människor förändras med och av tiden och kanske framförallt om att kärlek kan se väldigt olika ut.

När jag läste Graham Joyces The silent land blev jag nästan uppäten av den ångest bokens stämning skapade i mig. Some kind of fairy tale är något helt annat. Den har också den där långsamma, eftertänksamma sorgen i sig. Sorgen över allt som blev och inte blev, men den är inte ångestladdad. Vilket inte betyder att den inte går på djupet, det gör den, men på ett annat sätt.

SOME KIND OF FAIRY TALE
Författare: Graham Joyce
Förlag:
Orion (2012)
Inläsare: John Lee

Some kind of fairy tale är en av mina 31 bra saker, alla bra saker hittar du här.

Känslan av ett slut av Julian Barnes

Min första känsla efter att ha läst ut Julian Barnes Känslan av ett slut är att jag vill gråta men inte kan. Det sitter en klump av sorg någonstans i magtrakten och den vill inte spricka och släppa taget.

Känslan av ett slut är inte särskilt spännande, inte så mycket händer och huvudpersonen Tony är inte någon man fäster sig vid, tycker illa om eller bra. Han är en rätt ordinär människa och jag tror det är det det geniala ligger, man kan känna igen sig i Tony och det är det som gör att i alla fall jag nästan går sönder av ledsenhet.

Känslan av ett slut handlar mycket om minnen, om den privata tidens gång, hur den förändrar minnena, men också de handlingar man utfört. För egen del har jag ett väldigt speciellt förhållande med minnet numera, efter att ha ägnat stor del av mitt liv åt att minnas allt åt alla är jag numera, som ett resultat av utmattningen utlämnad till andras minne och mina egna anteckningar. Jag bär allt för få minnen helt enkelt. Och när det kommer till närminnet har jag inga problem med det, men förlusten av det som hände för längre sen är svår, i relation till barnens uppväxt och till min egen. När mina gamla dött har jag tvingats inse att ingen längre finns kvar som kan hjälpa mig att minnas. Det är också en sorg.

Känslan av ett slut är ju en väldigt uppskriven och prisad bok, jag tycker att den är lite för slö (trots att blurben på baksidan lovar något ”infernaliskt spännande”) för att infria förväntningarna. Det är rätt grabbigt (eller gubbigt kanske) och det finns mycket jag vill veta mer om (kvinnorna!). Men det är en bok som får mig att tänka själv, som får mig att reflektera över minnen och deras betydelse, men också hur tiden förändrar det som faktiskt hände. Möjligen är det en mycket stillsam, något försenad 40-årskris jag genomgår när jag umgås med Tony och hans funderingar över tiden och varat. Jag gillar det hur som helst ganska mycket. Mer än själva boken…

KÄNSLAN AV ETT SLUT
Författare: Julian Barnes
Förlag: Bonnier pocket (2011)
Översättare: Mats Hörmark, originaltitel: Sense of an ending
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: och dagarna går, Carolina läser

Känslan av ett slut och tankarna den väcker är en av mina 31 bra saker, alla bra saker hittar du här.

31 bra saker: julläsningen 2018

I år har jag minsann läst en hel del julböcker, möjligen för att jag började längta julstämning rätt tidigt och hängav mig åt läsning redan i november. Härom dagen skrev jag om Jag kommer hem till jul och det kommer några inlägg till om julrelaterad läsning framöver så håll utkik efter dem. Här är resten av årets skörd.

THE LAST GIFT
Det här är en ganska så ruskig julnovell. Är man ute efter julmys är det här naturligtvis ingenting att läsa eller lyssna till, men annars så. Huvudpersonen är en polis som på annandag jul tvingas meddela en familj att mannen förolyckats under julhelgen och nu hittats död. Det enda kruxet är att hustrun påstår, och också kan bevisa, att mannen firat hela julhelgen med familjen. Eller har han det? Och vem är den där skuggfiguren som lurar i bakgrunden. Det här är en skrämmande och samtidigt vacker novell som någonstans lyckas landa i vad julen faktiskt handlar om.

THE LAST GIFT
Författare: Sarah J. Naughton
Förlag: Orion (2017)
Inläsare: Elizabeth Bower

SNÖFALL ÖVER STRANDCAFEET
Det här är den andra boken om Evie och strandcaféet i Cornwall. Eller egentligen är det den andra, tredje och fjärde berättelsen samlade i en bok. Vi får tre noveller, två jular och ett sommarbesök till priset av en. Och det märks. Jag gillar att återse Evie (som jag tycker väldigt mycket om), Ed, Ruth och alla, men det blir lite fragmentariskt med de olika berättelserna. Allra mest tycker jag om första delen som är den mest juliga och den längsta i sidantal. Och så gillar jag att Evies syster Ruth får ta plats i den andra delen, hon är intressant att lära känna lite mer på djupet.

SNÖFALL ÖVER STRANDCAFEET
Författare: Lucy Diamond
Förlag: Printz publishing (2018)
Översättare: Helen Ljungmark, originaltitel: Christmas at the beach café, Christmas gifts at the beach café, A baby at the beach café
Serie, Tidigare delar: Strandcaféet
Köp den t.ex. här eller här.

EN VINTER I PARIS
Det finns mycket jag gillar med den här boken och allra mest är det då bakningen. Jag som är helt besatt av Hela England bakar och Masterchef Australia (och gillar mest när de bakar eller gör efterrätter) har helt enkelt hittat hem i en bok som handlar om lärarinnan Rachel som ”luras” iväg till Paris för att tävla i bakning för en klassiskt grinig mästerkonditor (med ett hemligt hjärta av guld).

Jag gillar också bitarna om vänskap och familj, men har lite svårt att engagera mig i eller egentligen tycka om de romantiska kringelikrokarna, de känns lite påklistrade. Och ibland fastnar jag i dialogerna också, En vinter i Paris känns i vissa stycken som den debut den är och en mer aktiv redaktör hade nog hjälpt. Det är absolut ingen katastrof, men min läsning störs lite och helhetsintrycket blir lidande.

Men jag gillar det mesta med En vinter i Paris och min lust att baka, eller kanske ännu hellre se andra baka i diverse tv-program har återigen väckts till liv.

EN VINTER I PARIS
Författare: Jenny Oliver
Förlag: Printz publishing (2018)
Översättare: Ann Margret Forsström, originaltitel: The Parisian christmas bake off
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: och dagarna går, Hyllan

DITT LIVS AFFÄR
Ditt livs affär är inte en särskilt julig berättelse, på ytan. Där finns inga julgransprydnader eller pepparkakor. Där finns mest sjukdom, ensamhet, förtvivlan. Men sen när jag läst ut boken och låtit den sjunka in ett tag inser jag att det kanske är en av de allra juligaste berättelserna ändå. För att den handlar om medmänsklighet, kärlek och offervilja. För att den vrider och vänder på vad ett liv är och är värt. Ditt livs affär är inte lika omvälvande som Och varje morgon blir vägen hem längre och längre var för mig, men den är lågmält vacker, under ytan.

DITT LIVS AFFÄR
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Forum (2017)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Eli läser och skriver, Enligt O

Jag har läst en del julromaner också tidigare år och Jeanette Wintersons Juldagar från förra året och Dash och Lilys utmaningsbok från längre sen är fortfarande favoriter. Förra året gjorde jag också ett sånt här samlingsinlägg och det hittar du här.

Julläsning är en av mina bra saker, alla 31 bra saker hittar du här.

31 bra saker: det vänder snart

Nu blir det inte så mycket mörkare. Nu vänder det alldeles snart och går mot ljusare tider, håll ut! Jag tänker mig en lagom varm sommar där i slutet av mörkertunneln. En tid av solljus, slappande med katt i uterum och litervis av jordgubbar att småäta. Det känns sjukt avlägset just nu, men om bara några veckor kommer det märkas att ljuset är påväg tillbaka.

Hopp om ljuset är en av mina 31 bra saker, alla bra saker hittar du här.

31 bra saker: bokhyllor och bokplatser

Mina bokhyllor ger så mycket glädje till mitt liv, bara att se böckerna i dem… Jag försöker begränsa inköpen numera, av miljö- och (kanske främst) utrymmesskäl, men att bo i ett eget bibliotek med hundratals böcker att läsa en regnig dag (eller till pensionen) är definitivt en av mina riktigt bra saker. Och den där bokvagnen jag skaffade ska vi inte tala om, så himla bra grej!

 
Alla bra saker hittar du här.

Jag kommer hem till jul av Joanna Bolouri

Jag läser en hel del julböcker nuförtiden, vilket ni kommer bli varse om några dagar när stora samlingsinlägget kommer här på bloggen. Det blir en hel del julromantik dessutom och det är inte helt lätt att få till den har jag märkt. Jag kommer hem till jul är dock ett synnerligt lyckat stycke julromantisk roman som lyckas vara såväl rolig som söt.

Jag älskar Emily. Jag gillar det där kollektivet hon bor i, Evan som bor granne, inte alls Robert som hon dejtar. Jag avgudar hennes synnerligen knäppa familj! Och är det något som julböcker konstigt nog brukar falla på så är det det här med julkänslan, den finns verkligen här, trots att det är en sjukt konstig jul de firar i Emilys familj. Jag har invändningar mot den galna mängden alkohol, det har jag, men i övrigt är det rätt förnöjsamt. Sån där puttinuttig idealjul som ingen firar bortom såna här böcker och filmer orkar jag ändå inte med.

Humorn är väldigt viktig här och den är min, jag får lite Mhairi McFarlane-känsla (åh, kan inte hon skriva en julroman nu när jag vet att hon skrivit klart den sedan länge efterlängtade Don’t you forget about me som kommer ut i vår?) till och med. Det är en riktigt njutbar läsupplevelse att kasta sig med i Emilys juläventyr, och efteråt sitter jag mest med känslan att jag är tacksam över att mitt firande är mycket lugnare, ingen del av mig är avundsjuk eller inställd på att tävla med det skotska julfirandet som äger rum här. Tack och lov för någon sorts julefrid ändå.

JAG KOMMER HEM TILL JUL
Författare: Joanna Bolouri
Förlag: Printz Publishing (2016)
Översättare: Cecilia Falk, originaltitel: The most wonderful time of the year
Köp den t.ex. här eller här.

Den här boken är en av mina 31 bra saker 2018, alla bra saker hittar du här.

31 bra saker: Filmåret 2018

Allra först en fråga – varför är alla filmer nu för tiden så långa? Jag kan inte koncentrera mig eftersom jag ägnar så mycket energi åt att oroa mig för att bli kissnödig alternativt att bekämpa kissnödighet. Sluta göra så mot mig!

Filmer jag ändå sett (förutom oräkneliga omtittningar och barnfilmer och sånt jag glömt):

Jurassic world: Lost kingdom
En film jag naturligtvis låtsas att jag såg för min 10-år gamla dinoälskande sons skull, men som jag tyckte riktigt bra om faktiskt. För att den ställer lite jobbiga frågor, har Chris Pratt i sig och är en riktigt snygg och effektiv action-film som faktiskt fick mig att känna lite.

Avengers: Infinity war
Allt Marvelskt efter debaclet med Avengers Age of Ultron (som jag för övrigt inte förlåtit Joss Whedon för) är lite jobbigt, lite känsligt helt enkelt. Jag vet aldrig om jag ska lita på att det inte kraschar igen. Black panther var sen såpass bra att jag vågade tro igen och Thor: Ragnarök lugnade ytterligare. Avengers: Infinity war är bra eftersom den levererar de där mötena mellan karaktärer som de flesta av oss längtat efter, tillsammans med några käftsmällar (särskilt i början av filmen) som jag ännu inte hämtat mig från. Och även om jag fattar att de kommer göra om slutet på något sätt så är det också väldigt mäktigt.

Three billboards outside Ebbing, Missouri
Jag såg den på dvd och förändrades i grunden av upplevelsen, så bra är filmen. Och så bra är Frances McDormand och Woody Harrelson och Sam Rockwell. Det här är en av de tyngsta filmer jag sett och samtidigt vill jag bära den med mig alltid, och den väger konstigt nog nästan ingenting.

A star is born
Jag gillade A star is born när jag såg den, men den är en ganska tom bakelse såhär i efterhand. Det som står ut är ju helt klart Lady Gaga. Hon äger den här filmen och är såpass mycket större än livet att Bradley Cooper inte har en chans.

Bohemian rhapsody
Åh Bohemian Rhapsody! Åh Freddie! Rami Malik är väldigt bra här och från mig är det beröm så skyhögt att ni kan inte ens förstå. Min kärlek till Freddie Mercury och Queen är mångomsjungen och jag kan säga såhär mycket – jag kommer köpa den här filmen när den kommer på dvd och jag kommer se om den och gråta varje gång.

Det har varit ett riktigt bra filmår och det är förstås en av mina 31 bra saker från 2018, alla bra saker hittar du här.

The witchcraft of Salem village av Shirley Jackson

Shirley Jackson är förstås en favorit. Hennes We have always lived in the castle är en av de bästa böcker jag läst och The haunting of Hill house är definitivt en av de mest skrämmande. Så frågan är vad hon kan göra i en enkel återberättande historia om vad som hände i Salem under sent 1600-tal. Väldigt mycket skulle jag säga.

Historien om flickorna som påstår sig utsatta för trolldom i Salem i mitten av 1690-talet har nog alla vi som intresserar oss för historia, kvinnohistoria och häxförföljelser hört om både en och två gånger, men inte såhär. Och jag har ändå svårt att sätta fingret på vad Shirley Jackson gör så bra. Hon använder samma protokoll, samma uppgifter, samma dramaturgi, förstås. Men hennes röst, hennes tolkning, hennes vilja att förstå är unik. Hon skriver in Salem-rättegångarna i ett sammanhang, där de inte bara utgjorde höjdpunkten och kanske startskottet för de stora rättegångarna och samhällspanikerna. Shirley Jackson visar att den också utgjorde en sorts början till slutet. Aldrig mer skulle häxprocesserna se sådana ut (i USA i alla fall), aldrig mer lät sig hela samhällen slitas med i galenskapen. Och aldrig mer kunde de ansvariga frånsvära sig ansvaret i efterhand eftersom de som dömde i Salem gjorde det unika när de bad gud och allmänheten, de dömda och deras efterlevande om ursäkt några år efter att det som skedde skedde. Det var naturligtvis lika många år för sent, men Shirley Jackson visar hur unikt det var och hur viktigt det ändå var för det som komma skulle och det som inte blev.

Det kanske inte verkar så viktigt det här med häxprocesser idag. Det tillhör ju det förgångna och allt det där. Som historiker (jag har bestämt att jag som doktor i historia har fritt fram att kalla mig det även om jag inte längre praktiserar vetenskapen, jag förespråkar och älskar den fortfarande) vill jag dock lyfta vikten av att minnas det som hände ”förr”, eftersom det som har hänt händer igen och eftersom vissa vill göra andras historia till sin. Vi lever i tider där mäktiga män (inte bara Donald Trump) vill göra gällande att de utsätts för häxprocesser. Det gör de inte. När ignoransen (eller möjligen arrogansen eftersom de troligen mycket väl vet att de använder orden fel) är så stor blir böcker som den här så mycket viktigare. Shirley Jacksons The witchcraft of Salem village är en ständigt aktuell och ständigt viktig bok som säger något om människor, mänsklighet och samhällsbyggen. Den slumrande historikern i mig rekommenderar den varmt, liksom bokälskaren. Jag rekommenderar också att lyssna på den under till exempel en tågresa mellan Göteborg och Karlstad, den räcker precis hela sträckan (om det blir tio minuters försening och det blir det ju).

THE WITCHCRAFT OF SALEM VILLAGE
Författare: Shirley Jackson
Förlag: Skyboat media ink. (2014)
Inläsare: Gabrielle de Cuir

Den här boken är en av mina 31 bra saker 2018, alla bra saker hittar du här.

31 bra saker: Virginia om morgonen

Jag har instagrammat om hur mina morgonrutiner ändrats under hösten. Jag och 11-åringen ser inte längre Fåret Shaun efter frukost eftersom han hellre vill lyssna på ljudbok vilket har frigjort eoner av morgontid för mig. Vad bättre att lägga tiden på än att läsa om Virginia Woolfs vardagsliv?

Jag fick Ögonblick av frihet: dagboksbladet 1915-1941 i födelsedagspresent och har nu lagt kanske 10 minuters uppmärksamhet åt den varje vardagsmorgon under terminen (sen Fåret Shaun-klubbens upplösande i september/oktober någon gång) och det är verkligen alldeles, alldeles underbart. Min kärlek till Virginia Woolf är ju sen tidigare rätt monumental, men nu känns det som att vårt förhållande djupnat ytterligare. Att läsa hennes stillsamma vardagsbetraktelser skänker ett oerhört lugn till min morgonrutin och det känns verkligen som ett fint sätt att börja dagen. Troligen börjar jag bara om på sidan ett när boken är utläst framåt sommarlovet.

Min enda invändning är å Virginias vägnar och det handlar om att hon verkar ha haft ett oerhört intensivt socialt liv. Hon borde ha vilat mer, borde ha varit med sig själv mer (även om jag förstås också ser den där flykten från just det i de ständiga bjudningarna). Jag blir stressad för hennes skull, särskilt under de perioder där hon själv skriver om sin kamp med mörkret. Å vad jag vill prata med henne och ordinera lite lugn, men det är väl så det är att läsa med efterklokhet och veta vad som komma skall.

En dos Virginia om morgonen är en av mina 31 bra saker 2018, alla bra saker hittar du här.

31 bra saker: Att kvickna till (och nästan lära sig uppskatta snön)

Den här helgen har mest av allt ägnat åt att piggna till efter veckans förkylning. Jag har tvättat och förberett lite inför nästa helgs julmat, jag har tröttnat lite på läsning och sett en hel del New Girl-avsnitt på Netflix. och så har jag jobbat lite. Och tittat på snön som faller och faller och smälter.

Att piggna till efter en förkylning (och ok då, snö) är en av mina bra saker, alla bra saker hittar du här.

31 bra saker: Parks and recreation!

Parks and recreation kom till mig som någon sorts vision om något vilsamt. Jag läste någonstans för länge sen att det skulle vara en varm serie som var snäll mot folk i den. Det behövde jag och det är den.

Det jag älskar allra mest med den här serien är människorna, och att det är det och inte karaktärer de är. April som är så otillgänglig och kantig, men samtidigt full av kärlek som hon ändå inte är rädd att visa på något sätt. Och så Ron Swanson förstås. Ron! Också otillgänglig och enstörig, men likväl totalt vänfast och lojal. Hans avsky inför det arbete han genomför, hans sätt att underminera institutionen, och hans komplicerade relation till exfrun som är en sorts ondskans bibliotekarie. Jag älskar alla kulturella uttryck där biblioteket får vara ondskans högborg och i Pawnee vet myndighetsmissbruket bland böckerna inga gränser. Jag avskyr ju Tammy 2, men gud vad jag älskar henne!

Leslie är jobbigt entusiastisk, som utmattningsåterhämtare blir jag helt matt av henne, men hon är ju så snäll och fin och bedårande att jag förlåter henne. Och Ben! Ben är drömmannen för alla oss oonda bibliotekarienördar, en geek som får vara åtråvärd och begriplig. Jag är också väldigt svag för Rob Lowes karaktär Chris, med det där tillkämpat uberlyckliga och livsbejakande som gömmer en avgrund av ångest han är helt oförberedd på. Det finns över huvud taget ett oväntat djup i karaktärerna för att vara en komediserie. Och nu har jag ändå glömt Andy som nog är min allra största favorit, för att han är så snäll och naiv.

Det finns ingenting jag inte tycker om med Parks and recreation helt enkelt, det enda skulle väl vara att jag inte har den osedd längre.

Parks and recreation är definitivt en riktigt bra sak i mitt liv, alla 31 bra saker hittar du här.

31 bra saker: Buffy förstås

Nej, Buffy är fortfarande ingen sak, men ingen 31 bra saker-kalender utan hon som är vårt lugn och vår glädje när det är som tuffast eller som bäst. Jag har svårt att tänka mig en katt som är mer älskad än vår 14-åring, tillbedd av en hel familj. Med all rätt.

Alla bra saker hittar du här, men ingen är så bra som Buffy…

Belzhar av Meg Wolitzer

Belzhar av Meg Wolitzer är en sån där bok som jag haft i många bokhögar och sagt att jag ska läsa, varje gång jag har visat upp den har en hel hög engagerade läsare gastat att ”du måste läsa Belzhar”. Jag har inte gjort det, förrän i november, under allhelgonahelgen. Och visst kan man tycka att det är dumt att jag inte tagit mig an den tidigare, men samtidigt är jag glad att jag sparat på den. Jag kan inte tänka mig en bok bättre att läsa en sorgtyngd och grå allhelgonahelg, det var just då den skulle läsas, just då jag behövde den.

Jag tycker väldigt mycket om Belzhar, förstås. Den handlar om en grupp ungdomar på en internatskola för trasiga själar. Alla som är där genomgår någon sorts svårighet, de har förlorat någon eller gjort något som inte kan förlåtas. De är i olika stadier av känslomässigt sönderfall. De samlas i en klass för särskilda studier i engelska språket där de samtalar om livet och Sylvia Plath (bara en sån sak!). Och så skriver de dagbok, och när de skriver i dagboken förflyttas de plötsligt till en annan värld, där det som hänt dem inte hänt, men de vet att det ska hända.

Det är så förunderligt vackert och läkande att läsa om de här ungdomarna och deras väldigt olika trauman. Jag tycker så mycket om dem, känner så mycket med dem och känner igen. Ni vet när känslorna var himlastormande och större än allt. När kärleken var allt uppslukande och det inte fanns gråskalor utan allt var svart och vitt. Gud så jag inte längtar tillbaka. Jag önskar mig inte heller ett Belzhar (som de kallar platsen där de kan besöka det förgångna), men jag känner att jag lärt mig något och läkt av att ha fått följa med Jam och de andra dit.

BELZHAR
Författare: Meg Wolitzer
Förlag: Simon and Schuster (2014)
Köp den t.ex. här eller här.

Belzhar är en av mina 31 bra saker 2018, alla bra saker hittar du här.

31 bra saker: Den planerade julläsningen

Jag har redan börjat med julboksläsningen. Det får man! Någonstans i november blir längtet alltid akut för mig och då drar jag igång. Här är julböckerna jag väljer bland i år, en rapport om vad som blev läst kommer senare i december.

    

Jag kommer hem till jul av Joanna Bolouri

Season of wonder (novellsamling av bland andra Elizabeth Hand)

Pride and prejudice and mistletoe av Melissa de la Cruz

A christmas party av Georgette Heyer

Snöfall över strandcafeet av Lucy Diamond

Kärlek, bakelser och en mops av Annie England Noblin

En vinter i Paris av Jenny Oliver

  

Julböcker är en av mina 31 bra saker 2018, alla bra saker hittar du här.

31 bra saker: Att komma hem

Först tänkte jag att jag skulle göra ett inlägg om resor, men sen kom jag på att jag faktiskt inte gillar det där med att resa så särskilt mycket. Under året har jag tagit tåget till Stockholm och Göteborg några gånger, för att träffa kompisar eller dinosaurier. Och i somras tog vi färjan över till Danmark, det var en rätt så magisk resa, men det var ändå allra bäst att få komma hem. Jag gillar helt enkelt mitt hemma allra mest. Så här följer några bilder från mina resor, men det är att komma hem som är dagens bra sak.

 
 
 
Visa det här inlägget på Instagram

Hemestrade i Karlstad idag, med båtbuss och grisspan.

Ett inlägg delat av Helena (@fiktiviteter) 24 Jun 2018 kl. 7:18 PDT

 
 
 
Visa det här inlägget på Instagram

Vi åker tåg och lyssnar på ljudbok.

Ett inlägg delat av Helena (@fiktiviteter) 10 Nov 2018 kl. 2:39 PST

Bilderna är hämtade från min instagram, titta in där för fler och mer.

Alla bra saker hittar du här.

Slutet av Mats Strandberg

Tänk att preapokalypsen kunde vara så fantastisk…

Att läsa Mats Strandbergs Slutet är att bära på sin största ångest, all sin kärlek och all sin sorg, samtidigt och att nästan inte skrämmas av det. 

Slutet börjar när mänskligheten får veta att en komet är på kollisionskurs med jorden, det är bara några korta månader kvar. Under de sista fem veckorna får vi sen följa Lucinda och Simon och människorna runt dem. Någon dör, några lämnar, några förtvivlar, alla kämpar så oerhört med livet. 

Slutet tvingar mig förstås att tänka på mitt eget liv, hur det skulle vara att veta. Jag tror att jag likt Simon skulle drabbas av panikångest och overklighetskänslor för egen del, men hur det skulle vara att som förälder veta att barnen inte hade någon framtid orkar jag inte ens försöka fördjupa mig i. Jag förstår att jag skulle fungera för att jag måste, men jag begriper inte hur. Mats Strandberg har skrivit den här boken så trovärdig att jag finner tröst också i det. Det är klart att vi skulle klara det om vi måste, och litegrann kan jag faktiskt ta till mig och använda för att göra livet bättre också när jag inte måste förhålla mig till slutet. För visst har jag tänkt över hur jag skulle vilja ha den allra sista kvällen, jag försöker göra alla kvällar lite mer som den kvällen nu.

Mats Strandberg har sagt i intervjuer att Slutet varit hans sätt att hantera klimatångesten och det förstår jag. Min klimatångest har varit galopperande sen i somras (oron har funnits där tidigare också men det var först då den utvecklades till ångest) och i Slutet får jag pröva många av de tankar jag har kring slutet som oundvikligen kommer för oss som civilisation, mänsklighet och planet.

Slutets slut är vackert. Visst önskar jag hela tiden att någon ska hitta en lösning och säga att allt gick bra ändå, men jag hade ju aldrig förlåtit om det gjorts så.

SLUTET
Författare: Mats Strandberg
Förlag: Rabén & Sjögren (2018)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Hyllan, Eli läser och skriver, Västmanländskan. Läs också inlägget där Kulturkollo konfererar om Slutet för fler infallsvinklar och tankar.

Slutet är en av mina bra saker 2018, alla bra saker hittar du här.

31 bra saker: Det stora julbaket

Den här helgen ägnas åt att baka alla de där sakerna vi (eller jag kanske egentligen) inte kan leva utan i december. Lussekatter, pepparkakor, brysselkex, schackrutor och chokladkakor. Allra bäst är det nog just nu innan jag vet säkert att jag övergräddat schackrutorna (det har jag), men är säker på (efter test) att lussekatterna blev sagolikt bra.

Alla bilder från helgen (jag har varit på en suverän konsert också) hittar du på min instagram, och alla bra saker hittar du här.

31 bra saker: Trollvinter och andra vintrar

Idag skriver jag en text på Kulturkollo som jag faktiskt fått kämpa lite för, eller i alla fall offra mig litegranna för att få ihop. Till en början, sen var det bara ren njutning. 

Jag ville skriva om Tove Janssons Trollvinter och jag ville göra det på det rätta sättet så jag bestämde mig för att läsa om, eller snarare lyssna om. Till saken hör att senast jag lyssnade på något om mumin var vintern 2016. Den fasansfulla vintern 2016 då jag brottades med utmattning och framtidsångest. Att lyssna igen var först att flyttas tillbaka till den där känslan, men ganska snabbt infann sig den andra känslan, den som mumin gav mig då – trygghet, lugn och ro. 

Läs min text om Trollvinter här.

Att återbesöka Mumindalen visade sig vara en av mina bra saker, alla bra saker från tidigare år hittar du här.

31 bra saker: imorgon är det dags igen

Visst kan man tycka att en gammal grej är en gammal grej, att det är gjort och lite sånt. Men jag behöver de bra sakerna som nedräkning mot det nya året. De 31 bra sakerna tvingar mig att tänka på ett speciellt sätt, på ett mer positivt sätt. Och det behöver jag. Jag hoppas att ni vill hänga på bland recensioner, årsbästalistor och kakor. Imorgon kör vi!

Alla bra saker från tidigare år hittar du här.