Thornhill av Pam Smy

Thornhill är ett förfärligt hus och en magisk bok. Möjligen har jag aldrig läst något så ogenomträngligt mörkt och sorgligt. Det är fantastiskt.

Värst är förstås barnens utsatthet och de vuxnas frånvaro, eller kanske snarare att de finns där men vägrar se.

Mary berättar om då och hennes berättelse handlar om glåpord, mobbing och kroppsligt, påtagligt våld. Tror jag, det finns så mycket outsagt här att det är svårt att veta om det kanske till och med är ännu värre än det verkar.

Ella är den som ser idag. Där Mary är stum men använder de skrivna orden har Ella knappt några ord alls, hennes del av historien är bilder, stora mörka bilder.

Tillsammans får deras erfarenheter allt att brista, hela världen imploderar. Allt är bara mörker.

Som ni märker gör den här berättelsen något med mig och att den innehåller så få ord gör det svårt för mig att hitta mina egna. Eller det är nog så att det gör att jag inte ser tvånget i att söka dem. Lite dåligt på en bokblogg måhända, men jag tycker att ni ska läsa Thornhill istället. Verkligen, verkligen tycker jag det.

THORNHILL
Författare: Pam Smy
Förlag: Berghs (2019)
Översättare: Caroline Bruce
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.
Andra som skrivit om boken: Carolina läser

I rörelse av Athena Farrokhzad

Det är alltid svårt att skriva om läsningen av poesi, jag måste alltid få tag i en tråd eller känsla att dra i för att hitta mina egna ord om upplevelsen. I I rörelse är det ursinnet som slår klorna i mig. Hela diktsamlingen är inte ursinnig, men det är den känslan som blir kvar, det är den som rör mig.

Det är inte alltid man kan relatera till poesi (det är naturligtvis inte heller nödvändigt för att tycka om), men jag finner att jag på ett väldigt enkelt sätt kan hitta mig själv och hem i Athena Farrokhzads diktning.

I rörelse osar som sagt av ursinne över sakernas tillstånd, över att vi har så våldsamt svårt att ta hand om varandra och därigenom oss själva. Det finns en dikt med titeln Brev till Europa som jag har återvänt till flera gånger. Den får mig att gråta av ilska och sorg varje gång. Den är fantastisk i sin nedmalande, upprepande skoningslöshet.

Här finns revolutioner, brand, död, ilska, kärlek, hat, hemlängtan, tillbakalängtan, hela jävla livet.

Jag tycker om hur Athena Farrokhzad inte är rädd för att göra illa när hon skriver. Vissa saker måste man sticka hål på för att de ska kunna läka rätt. Jag ska inte säga att mitt hopp om att något ska kunna läka rätt på något sätt ökat genom I rörelse, men den har fått mig att inse att vi ändå måste försöka. Såhär kan vi ju faktiskt inte ha det.

I RÖRELSE
Författare: Athena Farrokhzad
Förlag: Albert Bonniers förlag (2019)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.

Om min historiska resa

Idag skriver jag på Kulturkollo om mitt historieintresse och hur det utvecklats. Jag slänger mig med namn som Margit Sandemo och Peter Englund, och kan inte för mitt liv avgöra vem som varit viktigast för mitt historiska jag. Texten kan du läsa här.

Läs Ida Jessens duo med oss!

Den 24 februari inleder vi ett nytt samtal i facebook-gruppen Kulturkollo läser och den här gången ska vi avhandla en duo böcker som jag tror att vi kommer kunna samtala mycket och länge om. Vi läser Ida Jessens två böcker En ny tid och Doktor Bagges anagram. Jag hoppas att du vill vara med! Mer information om läsningen och böckerna hittar du här.

Heimat av Nora Krug

Jag tror inte att jag någonsin läst en bok som Heimat. Den är unik, mer unik än den borde vara.

I Heimat undersöker Nora Krug vad det där tyska ordet egentligen betyder för en människa. Den där platsen som är bunden till tryggheten och hemma, hur förhåller man sig till det när man inte är tillåten att älska det som är ens hemland, när det inte ens längre finns?

Nora Krug letar sig bakåt i tiden och frilägger en historia som inte får talas om, vanliga tyskars historia. Soldater i Hitler armé, uppväxt i en atmosfär av judehat, den eviga, blytunga skulden i vad denna armé, detta folk, detta land bar gemensam skuld till och faktiskt gjorde. Det är lätt att se att man inte kan kräva det av ett folk, det borde vara brottsligt att ta ifrån människor deras rätt att sörja sina döda, att tvinga dem tystna. Samtidigt är det svårt att se hur man borde ha reagerat istället. Det här är oerhört svåra saker, sådant som inte kan rättas till i efterhand. Det här handlar heller inte om de som genomförde eller krossade. Det här handlar om vardagen. De som var som du och jag och våra föräldrar, mor- och farföräldrar. All denna skam. Till ingen nytta.

Jag hoppas att fler gör som Nora Krug och söker sig bakåt, jag hoppas att fler söker svaren och vardagsliven för det är inte genom tystandet vi säkrar framtiden, det är i det förgångna vi hittar svaren och de möjliga vägarna som inte togs då.

HEIMAT. ETT TYSKT SLÄKTALBUM
Författare: Nora Krug
Förlag: Norstedts (2019)
Översättare: Karin Andrae
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.

Skrivsöndag: Skrivandets sinne av Elisabeth Rynell

De riktigt bra böckerna om skrivande handlar inte om skrivande. Elisabeth Rynells Skrivandets sinne är en riktigt bra bok om skrivande och den handlar således mycket lite om hantverket. Det den istället kretsar kring är liv. Livet som levs genom skapandet, genom tänkandet, genom skogspromenader, sorger och möten.

Jag har aldrig läst något av Elisabeth Rynell tidigare, men från första sidan i den här boken känns hon som min bästa vän. Jag älskar att få läsa om hennes stuga, hennes livsvisdomar, möten med Sara Lidman och läsningar hon gjort. Det finns ett sådant eftertänksamt lugn här och jag vill stanna i det länge, länge. Det är antagligen anledningen till att det tagit mig så lång tid att läsa den här korta boken. Ett kapitel här, ett kapitel där, låt det aldrig ta slut.

Allra mest fastnade jag för ett av de sista kapitlen, det som handlar om fulhet och skogsavverkning. Där sätter hon fingret på precis det som stör mig med det som hänt i skogarna runt mig. Det är ett sådant övervåld, en sådan förbrytelse. Det är livet som slitits sönder av kärlekslös vinningslystnad, där blir det så vidrigt fult och därför kan jag inte komma över det.

Boken finns inte längre att köpa, men jag håller ögonen öppna efter ett antikvariskt fynd. Jag måste äga den här boken. Jag måste få återvända!

SKRIVANDETS SINNE
Författare: Elisabeth Rynell
Förlag: Albert Bonniers förlag (2013)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.

Lyckan i att läsa om

Jag har inte fått supermycket nytt läst den senaste tiden, en hel del har påbörjats, men inte så mycket har fångat mitt intresse. Det beror dels på trötthet inför julledigheten och trötthet i och med anpassningen till vardagsliv efter densamma, dels på att annat pockat på uppmärksamhet.

Jag hade bestämt mig inför julen att min huvudsakliga uppmärksamhet skulle ägnas åt Wolf hall. Sen ramlade jag i fällan att bygga bokhögar och tänka att ”den måste jag läsa och den måste jag läsa, och den och den och den.” Jag blev helt enkelt sjukt läststressad och satt mest och stirrade på bokhyllan med hjärtklappningen ylande i kroppen. Men så sov jag på saken och så la jag undan allt och läste bara Wolf hall, som jag bestämt. Och herre så avkopplande det varit.

Jag har läst lite poesi parallellt och lite serier, lågintensivt och långsamt. Men mest har jag bara hängt med Thomas Cromwell, njutit av sällskapet och funderat över vad det är Hilary Mantel gör som gör det så bra. Wolf hall är precis så bra som jag mindes, ännu bättre nästan andra gången när jag inte behöver slå upp och krångla så mycket. Jag har gett den så mycket tid och inte en enda minut var förslösad. Nu har jag läst För in de döda också och den är mycket mer lättläst och jag blev riktigt ledsen när jag insåg att jag skulle hinna klart den innan tredje boken kommer om någon månad. Nu får det väl bli lite annat ett tag, men så snart jag har The mirror and the light i min hand tänker jag bege mig in i den med hela min uppmärksamhet. Om det ska bli något till bokblogg här så får jag nog simma upp till ytan och rapportera där innifrån ibland. För så mycket annat blir nog inte läst förrän de där 900 sidorna är inpräntade i mitt hjärta.

Innan jag slutar vill jag bara trycka lite på att det är ytterst vilsamt att koppla bort alla läslistor och eventuell lässtress (jag drabbas i alla fall av sådan ibland) och försjunka i en riktigt god omläsning. Jag rekommenderar det varmt.

O av Judith Kiros

Vad är O? O är en vem, O är en pjäs skapad av Shakespeare, en man skapad av fördomar, men O är också så mycket annat.

Boken O är en rörelse av korta dikter, längre dikter, prosalyriska stycken och korta essäer. Färgerna är många här. Mycket är blått, rött, vitt. Men den viktigaste färgen är trots allt svart. Svart som i den glimrande isen. Och det viktigaste är inte det svarta i sig utan vad som vidhäftas svartheten av människor och samhällen.

Att leva som rasifierad är att leva med många bilder av normaliserat förtryck, många rasistiska förgivettaganden baserade på kropp gällande själ och mänsklighet. Jag kan naturligtvis inte förstå hur det måste vara, men det är lika naturligt min skyldighet att försöka tänka mig in och motarbeta. Jag tycker att Judith Kiros med sin bok gör ett gott jobb i att sätta igång tankarna som måste tänkas. O är naturligtvis mycket mer än så, det är en dynamisk, fin, ful och vacker poetisk tankegång kring människovarande, men det är tankarna jag bär med mig vidare.

O
Författare: Judith Kiros
Förlag: Albert Bonniers förlag (20q9)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.

Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist

När man sätter sig ner med en ny bok av Liv Strömquist så vet man vad man har framför sig – analyser av vardagliga och nutida fenomen tolkade genom alla tiders filosofer. Så också i Den rödaste rosen slår ut. Det här gången handlar det om kärleken och där filtreras Leonardo di Caprios förmåga att inleda och avsluta relationer med unga modeller och en Beyonce-låt om någon sorts empowerment genom teorier från Kirkegaard, Fromm och andra tänkare.

Det där komplicerade med att hitta kärlek, behålla den och att falla ur den, tappa tron behandlas i den här boken och det är ständigt intressant att se förgivettagna fenomen ur nya perspektiv. Det känns som gymnastik för hjärnan och det kan sannerligen behövas lite emellanåt.

DEN RÖDASTE ROSEN SLÅR UT
Författare: Liv Strömquist
Förlag: Galago (2019)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.

The cruel prince av Holly Black

Holly Black kan verkligen det här med älvor, på rätt sätt, med grymhet snarare än puttenutt. The cruel Prince är första delen i en ny trilogi om de blodtörstiga fefolken och människor mitt bland dem.

Huvudperson i The cruel Prince är absolut inte den grymma prinsen, frågan är ens om det är han som är grymmast. I mitten står istället Jude, ett människobarn som på värsta tänkbara sätt hamnat mitt i älvfolkets hovintriger. I bokens början kliver en blodtörstig man in i hennes hem och slaktar hennes föräldrar varefter hon och hennes systrar tvingas följa med mannen till älvornas land och tvingas leva där som hans barn. Snacka om upplägg för vissa obalanser i sinnen och relationer.

Jag tycker mycket om Jude och hennes balansgång mellan att passa in och försöka behålla någon liten glimt av mänsklighet. Om prinsen, Cardan tycker jag förstås inte, men han är intressant när man anar att det finns annat där bakom än bara ondska. Men det är Jude som är intressant på riktigt. Och Vivi som vi får lära känna lite på ytan bara.

Jag läser gärna vidare i den här serien, men först ska jag läsa om hennes andra serie om älvorna, den som börjar med Tithe. Jag minns inte mycket av den annat än att jag tyckte väldigt mycket om den och nog mycket för att inse att den hänger ihop med den här.

THE CRUEL PRINCE
Författare: Holly Black
Förlag: Hot Key books (2018)
Första delen i serien Folk of the air.
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.