Den stora utställningen av Marie Hermanson

av

Den stora utställningen är jubileumsutställningen i Göteborg 1923, en utställning jag tidigare faktiskt inte kände till (det säger naturligtvis mer om min okunskap än något annat). Marie Hermanson tar med oss till utställningen i sällskap med nittonåriga Ellen som ska skriva på utställningens tidning, detektivkonstapeln Nils, den åsneskötande pojken Otto och självaste Albert Einstein. Det är en brokig skara huvudpersoner, men Marie Hermanson får dem att fungera väldigt fint tillsammans.

Jag tycker om mycket i Den stora utställningen, som känslan för tiden och människor och det där lågmält lite hotfulla som Marie Hermanson är så väldigt skicklig på. Jag tycker nog att boken är lite väl ojämn. Den där deckargåtan med den hotfulle tysken tycker jag är sådär och när det mot slutet eskalerar och havererar totalt så tycker jag faktiskt att det blir lite fånigt och nästan farsartat över det hela. Utan det inslaget hade det här varit ett lågmält litet mästerverk. Med det sagt så är jag absolut inte så kritisk att jag inte planerar att fortsätta till bok två, Pestön inom kort. Den ligger redan i läshögen.

Om boken

Titel: Den stora utställningen
Författare: Marie Hermanson
Förlag: Albert Bonniers förlag (2018)
Första delen i en serie
Andra som skrivit om boken: Och dagarna går, Enligt O

Levande och döda av Christoffer Carlsson

av

Det är inte ofta nuförtiden som jag läser en bok från första till sista sidan under en dag. Jag är inte längre en snabbläsare, vill inte vara, men Levande och döda tog mig ganska exakt åtta timmar. Det gick inte att låta bli eller att lägga undan.

Jag tycker mycket om det poetiska i Christoffer Carlssons böcker och också i denna. Jag tycker om vindlingarna, i handling och bland orden. Berättelsen är på något sätt många olika berättelser samtidigt. Den är berättelsen om när en pojke dör en vinternatt och sedan en till och sedan en till, men på en solig sommardag tjugo år senare. Om människor, som Sander och Killian som är som bröder, som Mikael och Filip som var bröder, som Siri som slutar som polis när hon ställs inför en oerhörd sanning, som Vidar Jörgensson som vi får träffa igen. Om vad det innebär att vara människa, att växa upp, att lämna och bli kvar. Om vad döden är, livet, mörker och ljus. Om lögner, är de lögner om de aldrig är uttalade?

Det finns så mycket som berör i Skavböke, så mycket landsbygd att känna igen för en som kommer därifrån (fast en annan landsbygd), så mycket allmänmänskligt. Och så tycker jag om att ingenting egentligen avslutas. Vi får veta vem och varför och hur, men vi blir ju aldrig riktigt färdig med de här människorna. Det blir man aldrig i verkligheten heller. Det är så det är.

Om boken

Titel: Levande och döda
Författare: Christoffer Carlsson
Förlag: Albert Bonniers förlag (2023)
Tredje boken i Hallandsviten, tidigare delar: Järtecken och Brinn mig en sol.

Unnatural death av Dorothy Sayers

av

Jag älskar verkligen att umgås med Lord Peter och hans poliskommissarie-kompis Charles Parker. Det är pratigt och humoristiskt och på något sätt väldigt tryggt. Jag kan nog inte beskriva det bättre tror jag. Det finns ett mörker hos Sayers karaktärer som är genomgående och accepterat. Kanske har det något att göra med den tid de skrevs i, allt hopp hade slagits sönder av kriget, men social rörelse var plötsligt möjligt. Jag vet inte. Men samhällets förändring är viktig här.

Jag tycker så förtvivlat mycket om hur Dorothy Sayers låter sina karaktärer och böcker fundera på existensen och det djupt mänskliga. Jag tycker däremot inte om den rasism som ges uttryck för i den här boken. Den är inte författarens eller någon av huvudpersonernas (då hade jag tvingats sluta läsa), men det är plågsamt att påminnas om hur det varit möjligt att prata och tänka om människor. Än mer plågsamt blir det förstås när man minns att det inte alltid är så annorlunda idag.

Unnatural death kretsar kring ett fall som en läkare återger för Lord Peter och Parker på krogen en kväll. Han har gjorts till åtlöje efter att han ställt frågor då en gammal kvinna, hans patient, dött en plötslig död som inte verkar ha med hennes sjukdom att göra. Lord Peter misstänker förstås att ett mord har begåtts och han tror sig dessutom veta vem mördaren är. Han bestämmer sig för att avslöja det som ser ut att vara det perfekta mordet. Snart visar det sig dock att hans inblandning får fruktansvärda konsekvenser.

Det är en väldigt speciell premiss för en deckare. Det är inte säkert att det rör sig om mord, och om det är det så är mördaren inte alls lika självklar som det framstår för Lord Peter. Det är en alldeles oerhört komplicerad historia som nystas upp. På ett stillsamt, men blodisande spännande sätt. Jag har aldrig läst en bok som den här och jag inser att varje bok av Dorothy Sayers är något eget och nytt. Jag har så mycket att se fram emot när jag läser vidare i serien.

Om boken

Titel: Unnatural death
Författare: Dorothy Sayers
Förlag: Open Road Media Mystery & Thriller (E-bok) (2012, originalet gavs ut 1927)
Tredje boken om Lord Peter Wimsey, jag har tidigare läst: Lord Peters största affär (del 1), En sky av vittnen (del 2), Oskuld och arsenik (del 5), Drama kring ung dansör (del 7), Kamratfesten (del 10), Lord Peters smekmånad (del 11) och Lord Peters sista fall (del 12).

Maus av Art Spiegelman

av

Art Spiegelmans Maus är en klassiker som gavs ut första gången mellan åren 1980-1991. Anledningen att jag nu läst den här färska svenska utgåvan är faktiskt ett projekt på jobbet där jag samlade på mig titlar som är förbjudna någonstans i världen. Instinktivt kände jag att jag vill läsa så många jag kan av dem, som en motståndshandling. Det är intressant att läsa och försöka lista ut vad folk vill förbjuda och vilka bevekelsegrunderna kan vara. När det gäller Maus är den enda vettiga förklaringen till förbudsvilja att man är en ovettig nazist som inte vill att någon ska veta vad som hände. Det är i alla fall min tolkning.

Maus är en jobbig skildring av Arts förhållande med fadern, en snål och skitjobbig man som förlorat sin fru (hon tog sitt liv) och nu gör livet surt för sin nya fru. Det är också en skildring av hur pappan blev den han blev, hur han hade ”turen” att överleva förföljelser, ghetto, transporter, Auschwitz och alla umbärande man kan och inte kan tänka sig. Hur det ärrade honom. Hur han bar det med sig. Hur han överförde till sin son. Än en gång hur förintelsen fortfarande pågår, generation efter generation.

Jag börjar misstänka att serieformatet är det enda rätta för att skildra kriget och förintelsen. Det är genom att låta bilderna tala där orden inte räcker till som omänskliga och obegripliga förbrytelser kan bli om inte helt så i alla fall nästan begripliga. Jag tänker på Ihågkom oss till liv av Joanna Rubin Dranger, Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting och Heimat av Nora Krug. Och förstås Maus.

Om boken

Titel: Maus
Författare: Art Spiegelman
Förlag: Epix (2023)
Översättare: Horst Schröder

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon

av

Det är inte alls den där händelsen med hunden som är besynnerlig i den här boken. Inte heller är det den 15-åriga autisten Christopher som berättar hela berättelsen på sitt eget speciella sätt.

Det besynnerliga i den här boken är alla undermåliga vuxna. Herregud hans föräldrar! De skulle vara högst opassande till vilket barn som helst, men till en autistisk ungdom är de rent förödande. Christopher har så mycket mod i sig, så mycket kraft, han tar sig ur situationer som hans föräldrar försätter honom i, men han borde ju inte behöva. De ljuger, lämnar, blir oerhört arga och är själviska. Det allra värsta är dock hur de konstant lägger skulden på Christopher för att han (som de menar) med sitt sätt att vara får dem att lämna, ljuga, bli orimligt arga osv. Vem gör så? Ingen som de sociala myndigheterna bör låta ha kvar vårdnaden om ett barn i alla fall.

Och beskrivningen av Christopher då? Jo, den är väl ok. Han är inte bara stereotypen utan får ha en del egna karaktärsdrag och det är fint att få förklarat för sig hur han tänker. Men en hel del fördomar finns här ändå. Alla autister är inte små ”rainmans” som minns allt och räknar allt. Och den här aggressiviteten. Jag fattar att det finns aggressiva autister precis som det finns passiva autister (och allt däremellan) men är det verkligen så vanligt att 90 procent av alla som förekommer i populärkulturen ska ta till våld när de blir trängda? Alla autister jag träffat (en hel del) har varit väldigt fredliga och de har haft helt andra sätt att ta sig ur trängda lägen än just våld. Men jag köper det här eftersom Christopher hela tiden trängs av de som står honom nära och de verkar inte begripa utan det där våldet, så det är väl ändå rimligt i just det här fallet.

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten skrevs för 20 år sedan och det har hänt en del med förståelsen för autism sen dess, den känns onekligen lite föråldrad. Tyvärr är inte fördomarna borta, men det kommer i alla fall fler och fler böcker med autistiska karaktärer som kan fördjupa bilden och slåss lite mot de mest efterhängsna förutfattade meningarna. Jag är lite sugen på att läsa fler och helst lite mer moderna böcker än den här. Jag har några ungdomsböcker i läshögen just nu, men tipsa mig gärna om era bästa böcker med autistiska karaktärer (det behöver inte vara huvudpersoner) i kommentarerna.

Om boken

Titel: Den besynnerliga händelsen med hunden om natten
Författare: Mark Haddon
Förlag: Wahlström & Widstrand (2003)
Översättare: Ulrika Jannert Kallenberg

Mordet i Marseillan av Anna Voltaire

av

Jag har tidigare läst och gillat Innan väggen och Hejdå stress av Anna Voltaire och när jag fick veta att hon nu bytt genre och skriver feelgood-deckare så blev jag förstås sugen på att läsa.

Mordet i Marseillan börjar med att Amélie lämnar sitt liv som polis i Sverige efter en smärre skandal och privatlivets och yrkeslivets kollaps. Hennes man har varit otrogen och hon har hotat honom till livet med sitt tjänstevapen. I Marseillan finns förhoppningsvis vila med bästa kompisen Jondi.

Sen hittas en ung, svensk, kvinna död och Amélie behövs som utredare och tolk. Snart är hon indragen i en mordgåta med möjliga kopplingar till ett mord i Stockholm för flera år sen.

Jag tycker att Anna Voltaire fått till myskänslan och semesterstämningen i boken. Delar av polisarbetet är också intressant och spännande på ett jordnära sätt. Jag upplever ibland, främst i början, berättandet som lite pratigt och splittrat mellan många olika personer, men det är inget som stör läsningen på något avgörande sätt.

Jag har ett enda problem med boken och det är, eftersom det är personligt för mig, stort. Här finns en karaktär som beskrivs som ”aspig” och bär alla autism-stereotypens drag. Som mamma till en ungdom med autism blir jag riktigt ledsen över hur karaktären beskrivs och är, att han aldrig får några andra karaktärsdrag än stereotypens.

Detta förstör mycket av min upplevelse av boken, eftersom det är en av mina personliga käpphästar. Om vi bortser från käpphästen så tycker jag sammanfattningsvis att Anna Voltaire i Mordet i Marseillan lyckats bra med att få till balansen mellan mys och spänning. Miljön gör sig också väldigt bra som fond till semestervila och hetsigt polisarbete. Den som vill läsa vidare om Amélie kommer att kunna göra det då detta är första boken i en serie.

Om boken

Titel: Mordet i Marseillan
Författare: Anna Voltaire
Förlag: Lava (2022)
Första delen i en serie.

En sky av vittnen av Dorothy Sayers

av

En sky av vittnen är Dorothy Sayers andra bok i ordningen om lord Peter Wimsey och här har han verkligen fått ett rejält knivigt fall att ta sig an. Hans bror arresteras för mordet på systerns fästman och systern beter sig mer än lovligt märkligt. Peter letar sig, tillsammans med butlern Bunter och polisen och vännen Charles Parker, in i hemligheterna kring vad som föregick och hände den där oktobernatten.

Jag har egentligen skrivit allt tidigare om vad jag gillar med de här böckerna. Dorothy Sayers tecknar en väldigt fin bild av ett 1920-tals England som känns genuint. Hon lyckas också få till en bild av ett Europa som är ärrat av det första världskriget men som ännu inte drivits isär av det andra världskriget. Det finns en naturlig närhet mellan länderna som saknas idag. Det var en annan tid. Jag tycker också att det är väldigt intressant att ta del av det aristokratiska England genom den skeptiske men synnerligen adlige Peter Wimseys ögon. Han är modern och naiv samtidigt. Jag är väldigt svag för Peter med alla de fel och brister han har.

Om boken

Titel: En sky av vittnen
Författare: Dorothy Sayers
Förlag: Bonnier pocket (1985, första upplagan 1926)
Översättare: Sonja Bergvall, originaltitel: Clouds of witness
Andra boken om Lord Peter Wimsey, jag har tidigare läst: Lord Peters största affär (del 1), Oskuld och arsenik (del 5), Drama kring ung dansör (del 7), Kamratfesten (del 10), Lord Peters smekmånad (del 11) och Lord Peters sista fall (del 12).

Just nu i maj 2023

av

Jag är lika överväldigad av våren varje år. Det är fascinerande faktiskt hur mycket mer jag känner när träden slår ut och småfåglarna flockas än när de inte gör det. Och det är intressant att det tydligen inte är möjligt att bli van. Jag är lika förälskad i våren i år som alla andra år.

Just nu…
… läser jag: Den stora utställningen av Marie Hermansson, men den får nog stå tillbaka nu när jag fått hem Levande och döda av Christoffer Carlsson från biblioteket. Som jag längtat efter den!
… ser jag på: Masterchef Australia, förra årets säsong (men det har blivit ganska sorgligt efter att min favorit-domare Jock Zonfrillo gick bort tidigare i veckan). Lugnet hittar jag i att stirra ut i skogen i hopp om att få se en ekorre…
… lyssnar jag på: fågelkvitter, myrstackar, naturen!
… njuter jag av: allt!
… längtar jag efter: jag är väldigt tillfreds här och nu, men sommarlov för familjens ungdomar och lite semester skulle förstås inte kännas helt fel.

Vad gör du just nu? Svara gärna på din egen blogg eller i kommentarerna här.

Just nu-inlägget är en tradition från Kulturkollo-tiden och några av mina medskribenter därifrån brukar också skriva, titta in hos Anna, Linda och Ulrica för att se vad de gör just nu.

Arvejord av Maria Turtschaninoff

av

Jag saknar ord för hur fantastisk jag tycker att Arvejord är. Eller det är nog snarare så att jag skulle kunna försjunka i många saker som gör den så bra, men det viktigaste kan det inte sättas ord på. Det som händer i mig när jag lyssnar till Maria Turtschaninoffs inläsning kan inte förklaras.

Vemodet som sjunger genom den här boken! Vi följer livet på en gård och i en en skog från 1600- talet och fram till idag, generation efter generation, människa efter människa. Så mycket liv och så mycket död. Livets flyktighet framstår i så tydlig dager att jag blir yr. Samtidigt finns tröst och vila i hur vi lever vidare genom generationer och tider, i andras minnen och i husens väggar.

Jag lyssnade till den sista timmen av Arvejord sittande i mitt uterum med min skog för ögonen. Efteråt satt jag länge, länge och tänkte på alla mina platser som varit viktiga för mig, människorna. Och så tänkte jag på allt som gått förlorat och glömts bort men som kanske ändå finns i oss i någon sorts skuggad del av själen.

Arvejord är en bok med lugn i sig, hela liv och långsamhet. Vemod. Jag tror att det är en sådan bok som jag kommer återvända till då och då och jag tror att det är en bok jag kommer ta till mig på nya sätt varje gång.

Om boken

Titel: Arvejord
Författare: Maria Turtschaninoff
Förlag: Förlaget (2022)
Inläst som ljudbok av författaren.

Ett otänkbart öde av Simona Ahrnstedt

av

Som jag längtat efter att Simona Ahrnstedt ska skriva en historisk roman igen! Inte för att hennes andra inte är bra, men jag har verkligen älskat hennes tidigare böcker i serien om slottet Wadenstierna lite extra. Och nu finns det en ny!

Ett otänkbart öde handlar om Alexandra som våren 1884 äntligen ska få komma hem till familjen i Stockholm efter att ha varit förvisad till de stränga fastrarna i Sveg till följd av en skandal. I fyra år har hon varit borta när Atle Falk, en motvillig affärskompanjon till hennes pappa, skickas att hämta hem henne. Med på resan hemåt finns såväl Minna, en bestämd piga, som förklädet och sällskapsdamen Emmy.

Under resans gång lär vi känna dem allihop och de visar sig dölja mer än ett lager allihop. Alexandra är en instinktivt frihetslängtande och konstnärlig kvinna som inte önskar utan kräver jämlikhet på alla sätt och vis i ett samhälle som är allt annat än jämlikt. Ganska snart väcks attraktionen mellan Alexandra och Atle, som också brinner för jämlikhet efter en fattig uppväxt.

Sällskapet besöker slottet Wadenstierna på vägen till Stockholm och vistelsen där är förstås magisk. I Stockholm är det dock inte lika magiskt eftersom Alexandras familj finns där och dem ska vi inte prata om här.

Jag tycker mycket om Simona Ahrnstedts återkomst till de historiska romanerna och då hade jag ändå orimligt höga förväntningar som lätt hade kunnat förstöra allt.

Om boken

Titel: Ett otänkbart öde
Författare: Simona Ahrnstedt
Förlag: Forum (2023)
Fjärde boken om slottet Wadenstierna, tidigare delar: Överenskommelser, Betvingade och De skandalösa.