Hejdå stress! av Anna Voltaire

Hejdå stress är banne mig den bästa bok om utmattning och återhämtning jag läst, och jag har läst en del…

Det den här boken ger är råd och tips på hur man kan hantera stressen som man som utmattad utsätts för, men blivit smått allergisk emot. Och råden kommer från någon som själv kämpar med detsamma till vardags, någon som vet hur det känns att ständigt misslyckas men inte ge upp. Anna Voltaire förmedlar en sån styrka i det.

Hejdå stress består av en del för återhämtaren själv (där jag lär mig om femårsplaner bland annat), en för anhöriga (där jag i en uppräkning över orsaker till utmattning inser att jag då, 2016, kunde pricka av alla utom några enstaka och kan lägga till några utöver) och slutligen en för arbetsgivare.

Det jag bär närmast hjärtat efter min erfarenhet av att vara utmattad och att sedan dess slita som ett djur för att inte ramla dit igen är att jag har sån tur. Jag har sån stöttning. Utan det, utan mina barn, min man som bar och gjorde, min chef och mina kollegor, så hade utmattningssyndromet blivit något helt annat i mitt liv. Det hade gjort annat med mig. Jag skulle aldrig komma på tanken att säga att det inte var förfärligt, men jag skulle heller inte vilja förtiga att det har fört mig till en plats i mitt liv där jag vågar drömma igen och göra sånt jag älskar på ett sätt som jag inte mäktat med på länge. Hade jag inte drämt rakt in i väggen så hade jag jobbat på och mått rätt dåligt rätt länge och då hade jag med all säkerhet levt ett annat, mycket tråkigare liv idag.

Hejdå stress är en väldigt handfast bok om återhämtning samtidigt som den ger utrymme för de där förhoppningarna om att man ska kunna landa på en bra plats. Det handlar inte bara om att överleva längre.

HEJDÅ STRESS. EN GUIDE FÖR ÅTERHÄMTARE OCH BERÖRDA
Författare: Anna Voltaire
Förlag: Pug förlag (2019)
Köp den t.ex. här eller här.

Kärlekens lagar av Sarah Title

Det här är den perfekta boken för en riktigt slö sommardag, i solen eller inomhus när regnet öser ner. Det är ledighetsläsning utan krav på insats eller analys.

Jag gillar nog den här delen om de kära bibliotekarierna minst av de tre som hittills kommit på svenska. Visst är jag svag för såväl Becky som Foster, men jag bryr mig aldrig riktigt om dem på djupet. Eller så är det bara konflikten som inte riktigt övertygar mig. Men hela boken är full av en hel massa söta hundar i behov av omvårdnad och det är ju alltid ett plus.

Kärlekens lagar är ett trevligt sällskap för en ledig dag och mer än så kräver jag inte av den.

KÄRLEKENS LAGAR
Författare: Sarah Title
Förlag: Lovereads, Forum (2019)
Översättare: Olga Brinkborg, originaltitel: Laws of attraction
Tredje delen i en serie, Tidigare delar: 30 dejter på 30 dagar, Förälskad i trubbel
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Hyllan
(där kan ni också se originalomslaget vilket mildrade min avsky för denna utgåvas omslag med flera grader)

My sister the serial killer av Oyinkan Braithwaite

Titeln, inledningen och premissen, med en ung kvinna som rings in och tvingas städa upp efter sin syster som inte kan sluta döda män, är rätt fantastisk. Men resten av det som är den här romanen lever tyvärr inte upp till mina (för all del högt ställda) förväntningar.

Med det absolut inte sagt att jag inte får ut något av boken eller ens att jag inte gillar den. Jag tycker att Koredes moraliska dilemma är väldigt intressant, och skildringen av patriarkalt förtryck, nigerianskt vardagsliv och syskonkärlek är engagerande. Men. Den där tonen som gör berättelsen lite lättsam och nästan rolig är också det som gör att jag inte får någon fördjupad känsla för människorna. Korede och Ayoola förblir främlingar för mig.

My sister the serial killer är en lättsam skildring av hur människor kan förvridas av förtryck och rädsla. För mig var den en ok läsupplevelse, men jag förstår absolut att den blivit en favorit för många, sånt där handlar så mycket om tycke och smak. Läs den, om inte annat för att den inte är som någon annan bok ni läst, törs jag lova.

MY SISTER THE SERIAL KILLER
Författare: Oyinkan Braithwaite
Förlag: Atlantic books (2018)
Köp den t.ex. här eller här.

Saguenay av Lise Tremblay

Det är nog framförallt det stillsamma jag tycker så mycket om i Lise Tremblays böcker. Glesbygdens stillhet som gjort och gör saker med människor. Jag känner väl ett släktskap med hennes karaktärer eftersom vi delar erfarenheter, miljö och stillheter.

Saguenay är en flod. Och det är berättelsen om två bröder. Inte så mycket händer eftersom det redan hänt. Livet är vardagligt, lite slentriantråkigt. Jag älskar att få kika in en stund.

Jag vill inte ens försöka gå mer på djupet än så, med vare sig den här boken eller Lise Tremblays författarskap. Jag känner en djup kärlek och tacksamhet inför det bara, det räcker så.

SAGUENAY
Författare: Lise Tremblay
Förlag: Rámus förlag (2019)
Översättare: Elin Svahn, originaltitel: La pêche blanche.
Köp den t.ex. här eller här.

Begrav dina döda av Louise Penny

Vi fick en inte helt lyckad start med varandra den här boken och jag. Jag började på den allt för tidigt efter den förra och dessutom när jag inte riktigt hade tid nog att ge den. Och Begrav dina döda kräver sin sammanhängande lästid för att släppa in sin läsare. Med all rätt. Efter över en månads snuttläsande kunde jag äntligen ge den uppmärksamheten den förtjänar och herregud så värt det det är.

Förra boken i serien om kommissarie Gamache och Three Pines var så mörk och hemsk och andlöst spännande och bra att den behövde få sjunka in. Begrav dina döda följer väldigt tydligt på den, men också på en fasansfull händelse som precis inträffat och sånär kostat Gamache allt. När vi kommer in i handlingen står det fortfarande och väger, kanske har han verkligen förlorat allt.

Jag tänker inte säga något om handlingen i den här boken annat än att den är uppdelad men ändå hänger ihop. Handlingens uppdelning är snarare grenar på samma träd än något annat. Och det är hjärtskärande smärtsamt att följa med de där människorna jag lärt mig tycka så mycket om in i mörkret, det egna mörkret, igen. Och än en gång får jag lära mig att svar på gåtor aldrig någonsin gör någonting mer begripligt eller levbart. Louise Penny är en rasande skicklig berättare.

BEGRAV DINA DÖDA
Författare: Louise Penny
Förlag: Modernista (2016)
Översättare: Charlotte Hjukström
Tidigare delar i serien: Mörkt motiv, Nådastöt, Den grymmaste månaden, Ett förbud mot mord, Ett ohyggligt avslöjande.
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Och dagarna går

Det är natten av Karolina Ramqvist

Det är natten är en essä om skrivandets vedermödor, omöjligheter och oundviklighet. Den handlar om skillnaden mellan skrivande och författande (med utgångspunkt hos Bodil Malmsten). Den resonerar också kring möjligheten eller omöjligheten för en kvinna att kombinera ett skrivande liv med familjeliv och det konstateras att problemet kanske inte främst är barnen utan männen…

Jag tycker mycket om sådana här tankeböcker. Skrivböcker utan inspirerande skrivövningar men fulla med inspirerande tankar att bära med och fundera vidare på. Det är natten är en mycket bra sådan bok.

DET ÄR NATTEN
Författare: Karolina Ramqvist
Förlag: Norstedts (2016)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Som ett sandkorn…, Och dagarna går

Vei 2 av Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson

Vei som helhet är en förunderlig skapelse. Det är en storslagen, vacker, grym och förfärlig saga om makthunger, girighet och förräderi. Men ändå, vid hjärteroten är den en berättelse om kärlek och att finna vägar genom det svåraste.

Många är de som genom olika sorters historier gör sin egen tolkning av de nordiska myterna och gudasagorna, jag tycker nog att Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnson gör det allra bäst när de låter myterna bli till en del av något jag kan tro på, bortom magi och gudaintriger.

Denna sista bok om Vei är hjärtskärande sorglig och outsägligt grym, men den bär också annat, ljusglimtar och någon form av hopp. Jag tycker så mycket om det här som det är, men också för det tolkningsmod och den kreativa frihet det utmanar och inspirerar till. Det är aldrig bra att säga om en bok att den är viktig, men Vei är det utan att någonsin vara bara det. Först och främst är det en jäkligt bra berättad historia.

VEI BOK 2
Författare: Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson
Förlag: Kartago (2019)
Andra och sista boken om Vei, min text om första delen hittar du här
Köp den t.ex. här eller här.
Jag utvecklar lite mer om Vei, Gaimans Nordiska myter, Rick Riordan Magnus Chase och Marvels version av de nordiska gudarna idag på Kulturkollo

Drömmen runt hörnet av Lucy Dillon

Lucy Dillon har en särskild plats i mitt hjärta, troligen för att jag hade sådana fördomar om hennes böcker innan jag började läsa dem. Jag trodde att det var smetigt, själsligt feelgood som inte skulle vara något för mig. När det visade sig vara rätt mycket tvärtom flyttade Longhampton och dess innevånare in hos mig och blev kvar.

I Drömmen runt hörnet är det Lorna som återvänder hem, trasig och ledsen, i ett sista försök att få ordning på sitt liv. Och hon har precis ärvt en hund som hon tar med sig (förstås, det finns alltid hundar i de här böckerna). Hon tar över stans konstgalleri och ställs inför en utmaning i form av surmulna konstnären Joyce. Drömmen runt hörnet är inte Lucy Dillons allra bästa bok, men den kan nog vara den sorgligaste. Det finns så mycket sorg att det räcker och blir över (bokstavligt, ganska mycket av den där sorgen blir kvar hos Lorna, så som verklig sorg tenderar att bli). Jag tycker väldigt, väldigt mycket om just det.

DRÖMMEN RUNT HÖRNET
Författare: Lucy Dillon
Förlag: Forum (2019)
Översättare: Ann Björkhem, originaltitel: Where the light gets in
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Kulturkollo (Linda)

Till Daniel av Olaug Nilssen

Jag har inga ord för Olaug Nilssens Till Daniel. Eller rättare sagt, jag har många, många ord, tankar och smärtor i relation till den. Men de måste få förbli där de är. Inuti och i mina trygga rum. Det här blir en kort boktext, jag hoppas att det räcker för att få er att förstå att ni behöver läsa boken.

Till Daniel är smärtsam att läsa eftersom den handlar om den där förtvivlade sortens föräldraskap man egentligen inte vill tänka så mycket på, som man gärna packar undan och låter förblekna. Det är en roman utifrån en verklig upplevelse av att leva med autism. Det är en svår tillvaro som beskrivs, den är knäckande. Jag hittar inte mycket hopp i den här boken, men glimtarna som finns där griper jag med järnhand. Kärleken, orden som glider ut, samhörigheten i passager som den här:

Jag står tyst en stund bakom dig innan jag förstår vad du har fallit in i. Det är vattnet som silar ner mellan grenarna du hör, det är snösmältningen som sorlar ner, när jag också hör, blir jag stående lika fjättrad.
Vi två.

Det är poesi. Och verklighet.

TILL DANIEL
Författare: Olaug Nilssen
Förlag: Albert Bonniers förlag (2019)
Översättare: Joar Tiberg, originaltitel: Tung tids tale
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Fru E:s böcker

Barnet av Kjersti Annesdatter Skomsvold

Jag visste att jag skulle komma att tycka mycket om Barnet eftersom jag för flera år sen blev så djupt berörd och gillade Kjersti Annesdatter Skomsvolds Ju fortare jag går, desto mindre är jag så mycket. Den sortens litterära förmåga förgås inte. Men jag var ändå inte beredd på hur mycket den skulle ha att ge och säga mig.

Barnet är en av få böcker som jag portionerat ut långsamt för att hålla på den länge, länge. Barnet är en av de böcker jag tycker mest om på väldigt länge.

Det jag tycker om är lättheten med vilken Kjersti Annesdatter Skomsvold beskriver det största och svåraste som finns, livet och vardagen, tillsammansskap och föräldraskap. Väldigt lite handlar egentligen om barnet och det enda vi vet om det är att det är djupt älskat. Och att dess existens gör saker med sina föräldrar.

Barnet är en bok jag ska återkomma till. Jag är också glad att den kommer nu och inte när jag själv befann mig mitt i det där småbarnsslitet. Jag uppskattade det inte så värst, att ha större barn uppskattar jag dock obeskrivligt mycket. Och att läsa såhär i efterhand får mig också att minnas sånt som fallit i glömska, sånt som annars förblivit gömt och jag är så tacksam för att få minnas vilka vi var då.

BARNET
Författare: Kjersti Annesdatter Skomsvold
Förlag: Norra (2019)
Översättare: Ylva Hellerud
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Och dagarna går, Feministbiblioteket