The death of Francis Bacon av Max Porter

av

Det här är väldigt, väldigt märkligt. Alltså märkligt också för att vara Max Porter, märkligare än dödskråkan och skogen som slukade Lanny. Jag älskar det samtidigt som jag inte begriper ett dugg och inte gillar det alls.

Det som händer är att vi följer konstnären Francis Bacon in i döden (tror jag). Det är osammanhängande och knäppt, hallucinatoriskt och påhittat som jag kan tänka mig att döden kan vara. Det är också en berättelse om konst? Max Porter skriver Francis Bacons konst. Det var när jag googlade Francis Bacon och tog del av hans målningar som pusselbitarna föll på plats och berättelsen drabbade mig. För Bacons konst är också jätte-, jättemärklig. Alltså helt knäpp. När jag sökte så minns jag att jag sett några tavlor, troligen på Tate modern i London, och att jag tänkte mycket över dem då. Jag förstår att just Max Porter ville göra det här experimentet.

Det jag tycker allra mest om med Max Porter är hans frihet i tanken, hans fantasi och hans öppna ögon. Det är väldigt tydligt här. En sån här bok kan man bara inte skriva, men det gjorde han. Det var också det kvardröjande känslan när jag träffat honom på bokmässan 2019. Max Porter är en författare som är viktigare för mitt skrivande än för min läsning och då är han ändå en av mina absolut bästa författare att läsa. Med det inte sagt att alla ska kasta sig över The death of Francis Bacon. Den är märklig, frånstötande, knäpp. Den är också ett försök till något nytt. Den är konst.

THE DEATH OF FRANCIS BACON
Författare: Max Porter
Förlag: Faber (2021)

Skrivsöndag om Kreativt skrivande av Therése Granwald

av

Först – om du skriver så är det här inte en bok du läser och sedan lämnar tillbaka till biblioteket, det här är en bok du köper eller önskar dig i present. Till Kreativt skrivande återvänder man.

Jag har gått skrivarutbildning på folkhögskola och på högskola, jag har läst otaliga böcker i kurser och på fritiden. Jag älskar att tänka kring och lära mig om skrivande, nästan lika mycket som jag älskar att skriva. Det som tas upp i den här boken är inga nyheter, men jag har inte tidigare hittat en bok som verkligen har med alla bitarna. Det är som att gå en kurs, men om man missar vad läraren sa kan man bara bläddra tillbaka.

Allra bäst tycker jag om avslutningskapitlet där Therése Granwald berättar om sin egen process, det tar så effektivt ner allt abstrakt till en praktisk nivå och så blir det tydligt att man inte alltid måste göra rätt för att det till slut ska bli rätt. Det gillar jag.

Och så dikten som inleder hela boken. Jag avslutar med den (som jag skrivit av och hängt ovanför skrivbordet som en påminnelse):

Things
Went to the corner
Walked in the store
Bought me some candy
Ain’t got it no more
Ain’t got it no more

Went to the beach
Played on the shore
Built me a sandhouse
Ain’t got it no more
Ain’t got it no more

Went to the kitchen
Lay down on the floor
Made me a poem
Still got it
Still got it
-Eloise Greenfield

KREATIVT SKRIVANDE. GRUNDBOK I LITTERÄRT SKAPANDE
Författare: Therése Granwald
Förlag: Studentlitteratur (2020)

Hennes uppgång och fall av Marie Strömberg

av

Hennes uppgång och fall är i all enkelhet en berättelse om en (eller många) relation(er). En kvinna som förälskar sig, är älskad, sen förnedrad, missbrukad, slagen. Men Hennes uppgång och fall är också ett större projekt där Marie Strömberg samlat berättelser under många år och där det hela ska mynna ut inte bara i en diktsamling utan också en utställning, förhoppningsvis nästa år.

Dikterna i Hennes uppgång och fall följer tidens gång, rutinen. Från det ljusa, till det mörka, till det ljusa igen. Frigörelsen. Ofta är det så oerhört vidrigt mörkt bara, alla dessa kvinnor som slås sönder, dödas på ett eller annat sätt, som vi inte förmår hjälpa. Det är ju så det är. Samtidigt är det också så som beskrivs i Hennes uppgång och fall, att det kan finnas en frihet där framme. Det hoppet måste vi ha, hur ska vi annars inte bara ge upp allihop?

Marie Strömbergs lyrik är sparsmakad och naken. Den flyter bekvämt över sidorna och berättar sin historia väl. Den känsla jag främst känner förmedlas till mig är den av att vara instängd. Det finns en tydlig fångenskap som förmedlas här och det är nog också det som gör slutets hoppfullhet så viktig. Jag får också andas fritt till slut.

Här kan du höra och se skådespelaren Cecilia Ljung läsa en dikt ur boken.

HENNES UPPGÅNG OCH FALL
Författare: Marie Strömberg
Förlag: Ekström & Garay (2021)

Gröna, sköna vårvindar av Christoffer Holst

av

Äntligen tillbaka på Bullholmen med Cilla! Den senaste boken i serien, Kalla, vita vinternätter led av naturliga skäl stor brist på Bullholmen-miljöer och det märktes. Nu är vi tillbaka igen och det lyfter hela berättelsen tycker jag.

Här finns förstås ett gammalt olöst mord som Cilla nystar i, det så kallade studentmordet som begicks på 60-talet. Här finns också Julia som lånar en kompis villa på Bullholmen för att få ro att skriva sin bok om vin och mat, det visar sig rätt snart att hon flyr från något också. Och så är det Zacke vars förhållande krisar och som får låna kolonistugan av Cilla för att landa lite.

Jag tycker att det är fint med varmare vindar igen och jag måste säga om serien som helhet att jag gillar första och sista delarna bäst, sommaren och våren. Balansen mellan feelgood och brott (obehagliga sådana!) är perfekt här.

Jag stör mig en del på Cilla, jag tycker att hon komplicerar saker för mycket, men jag tror att det handlar om att hon är så olik mig att jag har svårt att förstå mig på henne ibland. Men tycker om henne gör jag. Jag tror att hemligheten med den här serien ligger där, man gillar de här människorna direkt och bryr sig om hur det går för dem. Här finns utrymme för en evighetsserie förstås, men jag tror att det är klokt att sätta punkt någonstans och då är här rätt perfekt.

GRÖNA, SKÖNA VÅRVINDAR
Författare: Christoffer Holst
Förlag: Lovereads by Forum (2021)
Del tre i en serie, tidigare delar: Söta, röda sommardrömmar, Blå, blå höstvågor, Kalla, vita vinternätter

Kalla vita vinternätter av Christoffer Holst

av

Så har jag kommit till tredje delen av Christoffer Holst kvartett om nyfikna mysterielösare Cilla Storm och hennes vänner. Den här gången har Zacke och Jonathan köpt stuga i Idre och Cilla reser dit (tillsammans med Rosie förstås) för att fira jul. Och så blir det mystisk död och dramatik förstås.

Jag gillar myset, tycker om att hänga med gänget igen, men jag har svårt för deckargåtan. Mitt största problem är att den är så oerhört sorglig och förfärlig och ändå bara flimrar den förbi. Jag tror inte att jag skulle ha orkat mer fokus på den eller förklaringar, men jag önskar faktiskt att deckarspåret varit ett annat. Jag står helt enkelt inte riktigt ut med det.

Kalla, vita vinternätter är svagare än sina föregångare (första är outstanding förstås), men jag ska absolut läsa avslutande boken också och håller tummarna för att Cilla får sluta på topp.

KALLA, VITA VINTERNÄTTER
Författare: Christoffer Holst
Förlag: Lovereads by Forum (xxxx)
Del tre i en serie, tidigare delar: Söta, röda sommardrömmar, Blå, blå höstvågor.

Polcirkeln av Liza Marklund

av

Polcirkeln är den första av Liza Marklunds böcker som jag läser och ska jag vara ärlig så lånade jag hem den från biblioteket främst för att den utspelar sig i en bokcirkel och har just ett bibliotek på (den fantastiska) framsidan. Jag har aldrig tidigare tänkt att Liza Marklunds böcker skulle vara något för mig (jag har aldrig aktivt tänkt att de inte skulle vara det heller, men det finns så många böcker att läsa, lite måste man gå på känsla och sålla). Nu när jag sträckläst Polcirkeln under en dag får jag nog lov att omvärdera detta.

Polcirkeln handlar som sagt om en bokcirkel där saker och ting rasar samman. Eller relationer rasar samman och det är kanske inte så konstigt eftersom deltagarna är tjejer som parades ihop i ett skolprojekt när de började sjuan och nu, 1980, går de på gymnasiet. Sådana relationer är lite förutbestämda att skifta och gå sönder. På grund av personsammansättningen och sånt som händer runt cirkeldeltagarna får dock sönderfallet långt mer katastrofala konsekvenser än någon kunnat ana. En flicka försvinner spårlöst. Inte förrän julen 2019 hittas hon, halshuggen och naken gömd i ett brofundament.

Vi befinner oss lika mycket i då som i nu och vi får lära känna dem (nästan) alla. Ingen är särskilt trevlig, men vem är det, de känns trovärdiga allihop. Kanske stör jag mig på hur en av dem hobbydiagnosticeras och framställs utifrån det, men bara lite, det är ju en berättelse det här.

Slutet brukar nästan alltid vara en besvikelse i deckare, men är det verkligen inte här. Det är rätt genialt, jag får fatta samtidigt som poliserna gör det och sen dras det inte ut på mer än nödvändigt.

Jag tycker om hur Liza Marklund skriver miljöerna och människorna som formas i och av dem. Det märks att hon är hemma i de här trakterna, både de påhittade och de verkliga.

POLCIRKELN
Författare: Liza Marklund
Förlag: Piratförlaget (2021)
Första delen i en trilogi.
Andra som skrivit om boken: Vargnatts bokhylla

Writers and lovers av Lily King

av

Nä, det här gillade jag inte särskilt mycket alls. Så lite faktiskt att jag skummade en hel del sista halvan så var det så att den blev fantastisk då så missade jag det. Av den anledningen tänker jag ta det lilla lugna i den här boktexten också, man bör inte såga en bok man inte gett sin fulla uppmärksamhet.

Problemet med Writers and lovers är nog att den vill vara något mer än den är. Den tyngs av tanken på att vara litterär eller egen och djup när den inte är det. Casey har förlorat sin mamma, och jag orkar inte riktigt tycka synd om henne (och mår förstås dåligt över det, herregud vad är jag ens för läsare?) Inte heller bryr jag mig om hon väljer den ena eller andra mannen som är intresserade av henne. Caseys skrivande, som drog mig till den här boken, är väldigt oengagerat beskrivet och blir därför ganska ointressant.

Nej, jag har uppenbarligen inget snällt att skriva om den här boken så därför bör jag sätta punkt snart. Jag blir mest arg på mig själv för att jag ändå la såpass mycket lästid här. Jag föredrar att läsa något lättviktigt med känsla framför sånt här, men Writers and lovers har säkert också sin läsekrets. Om man inte förväntar sig något varmt så går det kanske…

WRITERS AND LOVERS
Författare: Lily King
Förlag: Picador (2020)

Ett livsavgörande ögonblick av Julia Quinn

av

Böcker man läser mest för att ha läst hela serien… Jag ska inte vara sån utan erkänner också att jag läste den sista Bridgerton-boken för att jag hade en dag med huvudvärk och ångest när jag inte orkade läsa något utmanande och där det kändes som att inget skulle göra dagen bättre så jag beslutade mig för att göra dagen fluffig och ofarlig. Till det är Julia Quinn riktigt bra.

Den åttonde och avslutande boken om syskonen Bridgerton handlar om Gregory (vilket jag har svårt att ta till mig eftersom han av oklar anledning är typ en bäbis i mitt huvud, han är dock 26…) som blir kär i en tjej och sen i en annan och hon blir kär i honom, men hon borde gifta sig med en annan snubbe och så blir det lite bråk och helt obegripliga svårigheter (obegripliga!) och sen levde de lyckliga osv osv. Ja, ja jag gillade de första böckerna i serien och jag avskyr inte den här som jag avskydde exempelvis Eloises bok. Den passade fint som fluff att packa in ångest i, det gjorde den och mer önskade jag mig helt ärligt inte.

I höst kommer en ny, spin off-serie av Julia Quinn på svenska, om de där syskonen som spelar så himla illa. Jag har inte hunnit läsa än, men jag hoppas att det blir så vilsamt som jag inbillar mig, jag kommer i alla fall läsa första boken. Men jag lovar också mig själv att jag inte ska tvinga i mig alla om jag inte eller slutar gilla. Hedersord. Typ.

ETT LIVSAVGÖRANDE ÖGONBLICK
Författare: Julia Quinn
Förlag: Lovereads by Forum (2021)
Översättare: Anna Thuresson, originaltitel: On the way to the wedding
Sjunde delen i serien om familjen Bridgerton, Tidigare delar: The duke and I (En annorlunda allians), En oväntad förälskelse, En förtrollande hemlighet, En oundviklig längtan, Ett minnesvärt frieri och En oemotståndlig frestelse, En oförglömlig kyss.

Skrivsöndag om kreativitet och utmattning

av

Jag skriver för att det får mig att känna mig mer levande, får mig att leva mer fullt ut på något mystiskt sätt. När jag inte skrev så blev jag till slut utmattad, jag är helt övertygad om att det hänger ihop. Jag fick inget riktigt utlopp för min kreativitet och det blev lite av en sorg för mycket att bära. Men tyvärr är det ju inte heller så enkelt att man bara kan skriva järnet så blir allt bra. Det är en balansgång, särskilt efter utmattning, och den måste balanseras försiktigt.

En grej är orken förstås, att också sånt som är roligt och ger energi kan kräva mycket av en. Det är en viktig och tråkig grej jag lärt mig med utmattningen. Det gäller att ha koll på var ens gräns går och det är inte alltid det lättaste.

En annan sak för mig är när intrycken blir för starka. När jag skriver, läser eller bara lever så har jag väldigt lätt att bli överväldigad. Jag kan bli helt uppfylld av orden eller känslan av att få och kunna skapa. Jag har en mindre tolerans för det nu. Jag kan inte läsa riktigt bra böcker i timtal och jag kan inte skriva hur länge som helst heller. Jag behöver ta det lugnt.

Som med allt så jobbar jag mycket med mig själv för att få bort alla former av stress från skrivandet. Samtidigt mår jag bra av deadlines och skrivmål så det gäller att jag känner mig själv, min ork och mitt skrivande. Målen jag sätter upp måste vara möjliga och kanske till och med lätta att nå. Just nu tycker jag att det funkar bäst att ha en ambition att skriva lite varje dag. Ibland blir det 100 ord, ibland (extremt sällan) 1000. Det är ett jättebra sätt att ha skapandet i sitt liv utan krav och stress.

Bild från Pixabay

Just nu i oktober 2021

av

Å september, vad hände? Du som brukar vara min favoritmånad, nu var vi inte vänner alls. Det var förkylningar, ångest och hällregn för hela slanten. Eller det var det ju inte, men det kändes lite så. Just nu, som det här inlägget ska handla om är dock läget bättre. Jag har tagit en hel helg ledigt från alla måsten och ägnar mig enbart åt läsning och godisätning, jag tänker att det ska öka chanserna till en god oktober avsevärt.

Just nu…
… läser jag: När vi var samer av Mats Jonsson (fantastisk som alltid, än mer angelägen än vanligt) och Fädernas missgärningar, Åsa Larssons sista bok om Rebecka Martinsson (det är lite kul att jag i boktexten om någon av de första böckerna i serien (som publiceras snart) skriver att jag nog ska lugna mig lite med läsningen så att jag inte tröttnar. Jag har alltså tryckt i mig hela serien på några veckor. Det är ju så bra böcker!).
… ser jag på: Last week tonight med John Oliver, Hela England (och Sverige) bakar och så slog jag till med den mastiga, intressanta och totalt nattsvarta dokumentärserien om Vändpunkten: 11 september och kriget mot terrorismen på Netflix.
… lyssnar jag på: Löpa varg av Kerstin Ekman, fenomenalt inläst av Lennart Jähkel. Men det går långsamt eftersom jag inte riktigt är på humör för ljudbok just nu.
… längtar jag efter: jag försöker att inte lägga så mycket tid på att längta då jag behöver lära mig att njuta av det som är nu. Men visst längtar jag massor av riktigt fina, soliga, oktoberdagar i skogen.

Just nu-inlägget är ett arv från Kulturkollos tid. Titta gärna in hos mina bloggkollektivkompisar därifrån – Anna, Linda och Ulrica och berätta gärna vad du själv gör just nu.