För någon vecka sen läste jag den här fina artikeln i DN. Barbro Lindgren vänder tillbaka till rötterna och minnena. Hon var glad att hon nått ut med sina böcker. Jag tycker storheten med henne är att hon når in också. Innanför skal och bortom det som verkar vara. Att läsa Vems lilla mössa flyger 
är förvisso en skrattfest men en där tårarna ligger på lut i bakgrunden. Att uppleva Nökhamlet är också att fundera över det som leksaksdjuren i boken ständigt undrar – Vad Lever Man För?
Ser jag en bok av Barbro Lindgren i någon utförsäljningsback på biblioteket så hugger jag den direkt oavsett hur kantstött den är. Man vet liksom att det kommer att vara bra. Favoriterna då – förutom Vems lilla mössa flyger och Korken flyger? 
Det måste vara Benny – älskade Benny som gör det där man inte får men gör ändå. Älskad av 4-åring, 2-åring och 32-åring i min familj i alla fall. Ser fram emot att upptäcka böckerna om Sparvel när barnen blir lite större.
Jag tycker också mycket om Barbro Lindgren, särskild Max-böckerna, Vilda bebin-böckerna och Sparvel-böckerna. Men Vems lilla mössa och Korken flyger tycker jag inte så mycket om, faktiskt. Det är lite sorgligt, för jag skulle vilja göra det.
Men jag har en 2-åring hemma hos mig som döpt sin My little pony till Benny. Så älskade är Bennyböckerna här 😀
Jag och min man hade högläsning ur Vems lilla mössa flyger i början av vårt förhållande (innan vi fick barn alltså!) så det är kanske därför de har en speciell plats i mitt hjärta. Jag har sällan skrattat så mycket… Men det finns ju som sagt så mycket mer av Barbro L som man kan tycka om istället – bara att välja och vraka.
Helena: Ja, kärleken kan få en att tycka om vilka böcker som helst. Det är ett ganska skojigt fenomen, det där 😉 Man han tur om det råkar bli Barbro Lindgren.
vixxtoria: Så är det absolut;)