Ulf Stark har ju skrivit en hel del (gå till vilket bibliotek som helst och du hittar en ganska lång radda böcker på barnavdelningen med Stark-böcker)… Härom dagen läste jag När jag besökte himlen och grät en skvätt här vid jobbskrivbordet. Idag läste jag Hunden som log. Om en hund. Som dör. Och barnen som älskar honom…Tunga saker.
Det handlar om Jojjo och hans hund King. Jojjo har just fått veta att King ska dö och har därför flytt ut till kojan för att undvika det oundvikliga. Jojjo och hans gäng bestämmer sig för att ge King en perfekt avslutning på livet och drar ut honom på ett hejdundrande äventyr.
Det är så skärande vackert alltihop. Kärleken, förlusten, ömsintheten och sorgen. Det finns ett allvar och ett mod i att ta barn och deras känslor på allvar. Jag har växt upp med djur och formats av kärleken till just dessa inivider och förlusten av dem när de dött. Jag blir varm i hela kroppen av att det finns böcker och författare som verkligen kan känna den erfarenheten och sätta den på pränt. Det finns något så vackert och ömsint över den korta skildringen av pojken och hundens sista natt i kojan att man inte kan annat än le – med klumpen hårt nedsvald i halsen.