Agnes Grey

Agnes GreyJag läste någonstans att någon tipsade om Anne Brontës Agnes Grey men fäste mig väl inte så mycket vid det. Sen häromveckan skulle jag vara ensam hemma en hel helg och behövde något som kunde lindra min ensamhet. Svaret på det behovet är ju vanligtvis goda böcker varpå jag plockade hem en hög från jobbet.

Jag fastnade för Agnes Grey på första sidan och sen dess har jag suttit fast och önskat att den aldrig ska ta slut. Till saken hör att jag älskar allt som Jane Austen någonsin producerat men aldrig läst en rad av någon av systrarna Brontë. Det var på tiden att jag rättade till det lilla felet. Agnes Grey är en strålande skildring av en fattig prästdotter som försörjer sig som guvernant hos flera mer eller mindre gräsliga familjer. Läsaren får broderande och diskuterande beskrivningar av såväl fmiljerna som samhället som Agnes egen person. Och så blir det lite kärlek…

Jag älskar som sagt den här boken och det enda jag egentligen har att invända mot är slutet som jag tycker var en aning för abrupt och kortfattat (vilket inte är helt ovanligt hos Jane Austen heller – man vill ju i alla fall ha en liten kyss!!!). Men till alla er som gillar historiska romaner men som, liksom jag, missat Agnes Grey – läs, läs, läs!

Vi måste prata lite True Blood

Såhär några avsnitt in i True Blood har det börjat landa tycker jag. Till en början var jag mest förtjust i den helsjuka vinjetten och att de hittat en skådis som är lika träig i sin roll som Bill känns i böckerna. Resten irriterade mest och jag hade svårt att ta de där avvikelserna från böckerna (läs Tara och Jason framförallt). Men förra veckan började det vända för mig och nu är jag på tåget. touchdeadÄntligen har jag lyckats släppa lite av böckerna och se tv-serien som något eget. Äntligen tycker jag att det är sådär absurt, roligt och sorgligt som jag hoppades. Och till och med, kanske till och med framförallt, Jason Stackhouse som är så obeskrivligt irriterande i böckerna är rolig på tv – om än fortfarande irriterande. Så jag är med på riktigt framöver och hoppas på fortsatt underhållning på onsdagkvällarna.

Och nästnästa vecka (6 oktober) kommer en ny bok i Sookie-världen. En novellsamling att avnjuta i väntan på nästa ”riktiga” bok i serien som lär komma i maj 2010.

Imorgon – mot Göteborg!

Det är mycket nu… Jag skriver som en galning för att få avhandlingsmanuset färdigt. Sen är jag på biblioteket och överhopas med mail och anvisningar och uppdrag (bokpåsar hit, boktips och recensioner dit, ska vi gallra de här böckerna och när kan vi få komma på sagostund?). Så det går lite på högvarv nu. Men imorgon, imorgon, imorgon bär det av. Mot stressens högborg. Men jag ska bara strosa runt och ta in, bara vara mitt i vimlet. Titta, lukta, uppleva och kanske köpa. Ljuvliga bokmässa, ljuvliga fredag!

Den där känslan

Tyvärr är den inte så vanlig längre – den där känslan. Jag drar hem högvis med böcker från biblioteket varje vecka och klottrar långa lappar fulla med böcker jag vill och i vissa fall bör läsa. Och jag läser (inte i samma takt som jag drar hem men ändå) och en del är bra, en del är dåligt, en del ger absolut ingenting. Men allt för sällan infinner sig den där känslan av magi. Att få fixa med maten eller plocka eller natta barnen och ha en riktigt fin bok att längta till.

Just det där längtandet är någon sorts huvudsak tycker jag. Det är sånt som gör mig glad att jag läser så mycket – förr eller senare kommer guldkornen i min väg. Just nu har jag försjunkit i Agnes Grey av Anne Brontë – hoppas den aldrig tar slut…

Enough!

Nu har jag suttit hela helgen från morgon till kväll och försökt skriva på den här avhandlingen. Det har väl gått sådär men jag har suttit ner på stolen i alla fall och stirrat på den här skärmen och skrivit några ord här, startat en diskussion där och försökt avsluta en tanke någon annanstans. Och jag har gått igenom de sista 47 fallen som ska utgöra grunden för all denna analys. Nu bestämmer jag att det får vara nog och tar tillvara de sista timmarna innan familjen återkommer på ett helt annat sätt. Det får bli promenad och läsning på balkongen (invirad i filt och med tekoppen nära). Man kan ha det sämre…

Ikväll: Patrick och jag

Jag är mol alena hela helgen eftersom man och barn är bortresta. Min plan handlar om arbete vilket betyder seriöst skrivande och arbete med avhandlingen. Men lite annat ska väl kunna klämmas in också. Kvällen bjuder troligen på både Ben & Jerrys och nostalgibad i form av Dirty Dancing som visas på svt. Patrick Swayzes betydelse för den lilla tonårstjejen som var jag kan knappast överskattas så jag säger R.I.P och njuter av den bitterljuva känslan av nostalgi.

Boken om mig

Kulturfyran handlar den här veckan om mig – ja, alltså om hur boken om mig och mitt liv skulle vara. Spännande ämne (jag alltså 😉 ) som jag kastar mig rakt in i:

1. Boken om dig, vilken slags bok skulle det bli? En deckare? En biografi? En faktabok? En romantisk roman? Ett drama? En komedi? En hejdundrande utvecklingsroman tror jag eller en romanserie eller något. Första delen får bli en djup, deprimerad och rätt svart tonårsskildring. Nästa del blir betydligt mer positiv och levnadsstark när det handlar om frigörelse och att hitta sitt vuxenliv. Sen följer en sorts deckare om död, mord, sorg och slutligen lite självinsikt. Därefter en skildring av en vardagligt vacker kärlekshistoria, småbarnsliv och arbetsliv i en inte allt för fungerande harmoni men med en ton av glädje och en hel del humor. Långt och komplicerat men sammanfattningsvis kan jag säga att boken om mig idag skulle vara någon sorts allvarlig komedi.

2. Viken författare tycker du skulle passa skriva boken om dig, eller vilken författare skulle du vilja skriv den boken? Det vore ju en spretig utmaning för vem som helst men jag väljer Stephen King – han har ju förmågan att variera sig (men han får nog lägga bort skräckmomenten här)…

3. Om boken blev film: vilken skådespelare skulle spela dig? Jag säger Kate Blanchett inte för att hon är särskilt lik mig eller så men hon är bra 😉

4. Finns det någon låt som du tycker handlar om dig på något sätt? Den här låten* handlar väl inte om mig egentligen men speglar den relation jag hade med min morbror, som gick bort för tio år sen, och vad jag känner att han lärde mig.

*Förfärlig bildkvalitet osv men man hör låten i alla fall…

Vad jag läste för x antal år sedan

Arianrhod har gjort det, Bokstävlarna har gjort det liksom många fler och nu har turen kommit hit. Det här läste jag…

För 25 år sedan – inte så mycket. Jag var 7 år och höll på att lära mig att läsa som bäst men mestadels var det nog mamma som läste för mig än så länge. Och så minns jag att en av våra lärare läste Solstenen, Månringen och Stjärnhavet av Maj Bylock för oss och att jag var helt fängslad.

För 20 år sedan var jag 12 år och slukade Kitty-böcker och allt som kom från Läslusen som var bokklubben jag var med i.

För 15 år sedan Läste jag Sagan om Isfolket , allt av Jonas Gardell (Fru Björks öden och äventyr, En komikers uppväxt och Frestelsernas berg var favoriter) och det mesta annat jag kom över. Jag skrev väldigt mycket – noveller och poesi, gick skrivarkurser.

För 10 år sedan hade jag flyttat hemifrån och fyllt 22. Då läste jag mycket kurslitteratur och hade en liten downperiod vad gällde romaner. Men jag läste en hel del poesi och dramatik (gärna Strindberg eller Norén). Läste kreativt skrivande på högskolan en sväng.

För 5 år sedan hade jag börjat doktorera och läste mycket facklitteratur. På fritiden läste jag Stad-serien av Fogelström och Paul Austers New York -trilogi. Och Gabriella Håkanssons  Operation B minns jag att jag gillade på något ovanligt sätt.

Läsningen har gått upp coh ner och jag har skiftat genrer och favoritförfattare så det står härliga till genom åren. Men hela tiden har någon form av läsande varit viktigt för mig.