Vi måste prata lite True Blood

Såhär några avsnitt in i True Blood har det börjat landa tycker jag. Till en början var jag mest förtjust i den helsjuka vinjetten och att de hittat en skådis som är lika träig i sin roll som Bill känns i böckerna. Resten irriterade mest och jag hade svårt att ta de där avvikelserna från böckerna (läs Tara och Jason framförallt). Men förra veckan började det vända för mig och nu är jag på tåget. touchdeadÄntligen har jag lyckats släppa lite av böckerna och se tv-serien som något eget. Äntligen tycker jag att det är sådär absurt, roligt och sorgligt som jag hoppades. Och till och med, kanske till och med framförallt, Jason Stackhouse som är så obeskrivligt irriterande i böckerna är rolig på tv – om än fortfarande irriterande. Så jag är med på riktigt framöver och hoppas på fortsatt underhållning på onsdagkvällarna.

Och nästnästa vecka (6 oktober) kommer en ny bok i Sookie-världen. En novellsamling att avnjuta i väntan på nästa ”riktiga” bok i serien som lär komma i maj 2010.

5 tankar på “Vi måste prata lite True Blood”

  1. Jag har inte läst böckerna, men har första säsongen på DVD, och nja jag har försökt men stör mig fortfarande på flera av karaktärerna. Ibland är den lite smått rolig, men för det mesta så tycker jag bara att karaktärerna spelar riktigt dåligt – vilket kanske är meningen, jag blir aldrig riktigt klok på det. Fast det verkar uppenbarligen vara en älska eller hata serie.

    Svara
    • Fiktionista: det är nog som du säger – älska eller hata och jag tror att jag kanske är påväg att älska. Vet egentligen inte om det är bra eller dåligt att ha läst böckerna men det kan ju vara en fördel att veta att man har en hel del märkligheter att vänta…

      Svara
  2. Maria: Jag har ju bara sett första halvan av den första säsongen och jag gillar den mer och mer men böckerna kommer nog ändå alltid att vara nummer ett i min värld 😉

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.