Jag läste någonstans att någon tipsade om Anne Brontës Agnes Grey men fäste mig väl inte så mycket vid det. Sen häromveckan skulle jag vara ensam hemma en hel helg och behövde något som kunde lindra min ensamhet. Svaret på det behovet är ju vanligtvis goda böcker varpå jag plockade hem en hög från jobbet.
Jag fastnade för Agnes Grey på första sidan och sen dess har jag suttit fast och önskat att den aldrig ska ta slut. Till saken hör att jag älskar allt som Jane Austen någonsin producerat men aldrig läst en rad av någon av systrarna Brontë. Det var på tiden att jag rättade till det lilla felet. Agnes Grey är en strålande skildring av en fattig prästdotter som försörjer sig som guvernant hos flera mer eller mindre gräsliga familjer. Läsaren får broderande och diskuterande beskrivningar av såväl fmiljerna som samhället som Agnes egen person. Och så blir det lite kärlek…
Jag älskar som sagt den här boken och det enda jag egentligen har att invända mot är slutet som jag tycker var en aning för abrupt och kortfattat (vilket inte är helt ovanligt hos Jane Austen heller – man vill ju i alla fall ha en liten kyss!!!). Men till alla er som gillar historiska romaner men som, liksom jag, missat Agnes Grey – läs, läs, läs!
En tanke på “Agnes Grey”