Jag har lämnat verkligheten och besökt Buffyland ett tag och blir nog kvar där med mina dvd-boxar ett tag. Vi har haft en soltimme under november läste jag i tidningen imorse – när var det? Är trött och smått desillusionerad efter allt som hänt på (fd) jobbet. Samtidigt är avhandlingsmanuset inlämnat på läsning så jag unnar mig lite tillbakalutad och höstdeppig vardag en stund.
Så har jag lyssnat mig igenom min första cd-bok. Det har ju tagit sin lilla tid men jag har haft den i bilen vilket begränsar lyssningarna en del. Det ska ärligt erkännas att jag vissa dagar funderat på om det inte funnits någon extratur att ta för att få lyssna lite till… Jag har läst en av Håkan Nessers deckare tidigare och tyckte att den var helt ok och inte så mycket mer varför mina förväntningar på Maskarna… var rätt lågt ställda. Trots, eller kanske tack vare, det tog det mig bara några meningar innan jag förstod. Det här är något helt …
Jag tycker om böcker som handlar om samhällsdebatter eller som i alla får mig själv att debattera. Jag är exempelvis väldigt svag för Gellert Tamas Lasermannen som var en stor läsupplevelse för några år sen. Nu har jag läst Elisabeth Åsbrinks bok om ett annat nationellt trauma- pjäsen Sju tre och de i tid efterföljande Malexandermorden. För mig med, ett nuförtiden, ofta bristfälligt minne förde Smärtpunkten med sig många aha-upplevelser och minnesbilder. Många av debattartiklarna och uttalandena som används i boken läste och hörde jag ju själv den där våren för tio år sedan och tyckte något om. Jag tycker …
Läslusten dog i samband med förra veckans besked om att jag måste lämna mitt jobb (pga att kommunen bokstavligt talat håller på att gå under av sina dåliga finanser) när provanställningen är slut om två veckor. Beskedet var för mig helt oväntat och väldigt, väldigt jobbigt. All kraft sen dess har gått åt till att vara chockad, ledsen, stirrig, arg, förvirrad och allmänt livrädd. Idag höll jag i en av mina sista sagostunder här och fick helt underbart fina lovord från förskolepersonalen när jag berättade att jag måste sluta. Det kändes som att de verkligen sett och uppskattat det jag försökt …