Gårdagens resa till Göteborg gav såväl skarp (och rätt svidande om jag ska vara ärlig) kritik som konstruktiva förslag. Och nu sitter jag här med ett nytt dokument och försöker börja från noll med inledningskapitlet för att kanske få styrsel på det. Krav och storslagna planer har ju kantat hela avhandlingsprojektet men det är en sak att komma med en briljant idé som ska förverkligas om ett år och en helt annan när det ska förvandlas till verkliga ord och kapitel som hänger ihop nu på stört. Men det är väl bara att bita ihop antar jag och lita på att hårt arbete räcker. Min uppmuntrande man, som redan varit igenom det sista avhandlingshalvåret, säger att det kommer att vara såhär nu ända fram till sista punkten är satt. Kan inte annat än längta efter den punkten… Huvudsaken just nu är ändå att jag fortfarande är övertygad om att jag kan klara det.
Jag har förresten, någonstans i den ogenomträngliga dimman som andra kallar november och december läst Klas Östergrens senaste – Den sista cigaretten. Återkommer om den en annan dag när någon sorts kapitelutkast finns att luta sig mot.
