Bokfrågornas ABC del 1

I november 2009 inledde Lilla O sin ABC-utmaning. Då hade jag inte ork att hänga på. Istället hoppade jag in mitt i i mitten av januari vilket förstås betyder att jag har en del frågor att ta igen. Här kommer nu svaren på de allra första ABC-frågorna på bokstaven A.

Alfa var första bokstaven i det grekiska alfabetet. Berätta om en bok som du på något sätt förknippar med Grekland. Iliaden och Odysséen är ju klassiker som man borde ha läst. Jag har bara läst valda delar och då på uppmaning av min litteraturvetenskapslärare. Jag har dock otroligt starka minnen från barnprogrammet där Anders Linder (var det väl) återberättar historierna.

Adam var enligt Judendomen, Kristendomen och Islam den första människan på jorden. Nämn en bok som handlar om eller är skriven av en Adam. George Eliot skrev en roman som heter Adam Bede 1859. Jag har inte läst den i sin helhet men vissa passager och planerar dessutom att citera den i min avhandling då en oönskad graviditet och förlossning skildras på ett otroligt sorgligt sätt.

Vilka var de första böckerna du minns att du läste eller hörde när du var barn? Har du läst dem för dina egna eller andras barn? De första böckerna jag kommer att tänka på är Visst kan Lotta cykla av Astrid Lindgren och Kaj Beckmans Lisen kan inte sova. Jag älskade dem båda och Lotta har jag läst här hemma också men jag tror att den är mer poppis som dvd-variant (Småsagor från Gammafon). Lisen vet jag förekommer och uppskattas av fyraåringen på förskolan.

Mänsklighetens vagga finns enligt forskare i Afrika. Berätta om en bok som  på något sätt anknyter till denna väldiga kontinent. Den engelske patienten måste det bli. Den mystiske patienten berättar ju om sina krigsupplevelser i Sahara och aldrig har detta väldiga sandområde verkat så lockande, skrämmande och trolska på samma gång.

Lite OS

För er som likt jag är OS-nördar finns en (enligt mig) klockren analys här. Och ja, jag har legat efter med min Weird Science-läsning ett tag men nu är jag lyckligt uppdaterad igen. Jag hjärta Weird Science fortfarande!

Det finns engelska och så finns det engelska…

Efter läsningen av Wolf Hall var jag lite smått förvånad över hur segt det gick att läsa engelskan. Jag har ju läst litteratur på engelskt originalspråk tidigare och det utan större problem, exempelvis består mitt arbete till stora delar av att läsa engelskspråkig facklitteratur som nog inte kan räknas till det mest lättsmälta, men Mantels roman bjöd helt klart på motstånd. Jag är inte mycket för att slå upp ord som jag inte förstår mitt i läsningen eftersom det stör rytmen utan försöker uppnå någon sorts begriplighet genom sammanhanget istället. Detta var ibland svårt med Wolf Hall och sammanhanget visade sig kanske två sidor längre fram. Men det gick och jag älskar verkligen Mantels språk. Dessutom har jag lärt mig massor av nya ord och inte minst hur man kan laborera med engelska språket på ett ibland rent vildsint sätt utan att det behöver vara fel. Det är rätt befriande faktiskt. Att bara kasta sig ut och lita på att man bottnar längre fram…

Men jag var lite skeptisk när jag grep mig an nästa engelskspråkiga roman. Oron var dock obefogad och del Torros The Strain glider ner som en lättsmält karamell. Inga komplicerade ordvändningar och inga oväntade perspektivbyten. Här är det pang på rödbetan och otäckt redan från början. Det känns lite som att rensa hjärnan och är en ganska trevlig (om än samtidigt väldigt obehaglig) upplevelse just nu.

Bokfrågornas ABC 14

Denna veckas ABC-frågor landar på bokstaven N. Det blir lite nobelpris och lite nordiska favoritförfattare i salig blandning med lite annat.

  • Det går inte riktigt att undvika Nobelpriset i litteratur den här veckan. Alla tycker någon om priset i fråga. Vad har du för relation till priset och pristagarna? En väldigt kluven relation skulle jag nog säga. Jag har inte läst så värst många av de senaste årens pristagare men det jag läst har jag ofta tyckt om även om mina största läsupplevelser sällan stammat från akademiens favoriter. Den enda roman som jag inte tyckt om av de nobelpristagare jag läst var Mardrömmen av Kenzaburo Oe. Det var flera år sedan nu och jag tror att jag avskydde den (för det gjorde jag verkligen) för att jag avskydde huvudpersonen. Min kluvna inställning till trots så när jag fortfarande en dröm om att en gång redan ha läst något av en nobelpristagare när hon eller han utses.
  • Vem är din nordiska favoritförfattare? Asch då så svårt! Jag drämmer i med en hög bestående av Selma Lagerlöf, Erlend Loe och Edith Södergran så har jag valt någon från några nordiska länder och några som jag tycker mycket om. Sen har jag säkert missat några också men det får vi leva med 🙂
  • Vem är den senaste nykomling du läst? Jag är dålig på nykomlingar tror jag, väljer nog helst det redan beprövade. Med det inte sagt att jag alltid läser samma författare men de som är nya för mig är sällan nya för världen…  Jag kan faktiskt inte komma ihåg vem min senast lästa nykomling var.
  • Finns det någon författare du inte läst, men är nyfiken på? Hur många som helst! ständigt nyfiken! Alice Munro, Joyce Carol Oates, Siri Hustvedt och Monika Fagerholm för att nämna några som jag är väldigt nyfiken på men ännu inte kommit mig för att läsa.

Bibliotekariebeteende

Idag ska jag göra min andra dag som vik på biblioteket för den här veckan. Det är roligt att få stå i lånedisken igen och känna att man gör lite nytta och att få träffa en massa människor. Men det hela slutar väl som vanligt skulle jag tro. Med en tung väska att släpa hem…

En vanlig dag på jobbet för mig: Står i lånedisken och tar emot låntagare som behöver hjälp med ett och annat. Någon lämnar tillbaka en bok som jag länge velat läsa och således lägger beslag på för egen räkning. Sen tunnar det av lite med besöken och jag får tid för lite bokuppsättning vilket resulterar att hälften av den vagnen plus ett okänt antal andra böcker som jag dyker på ute bland hyllorna utlånas – till mig. Och så fortsätter det tills det är dags att stänga biblioteket.

Jag är helt övertygad om att det senaste biblioteket jag jobbade på ökade på sin utlåningsstatistik avsevärt under mitt halvår där. Nu är det dags att göra samma sak på nya biblioteket. Det är också ett sätt att göra sig oumbärlig på…

Kokboksdjungel

Jag vet inte hur det är med er men själv har jag en försvarlig hög kokböcker (av vilka allt för många är inköpta på bokrea bara för att de var så billiga/hade så fina bilder/ innehöll många recept på chokladtårtor eller något annat ganska irrelevant för vardagsanvändningen av en kokbok). De flesta ligger i denna hög dag efter dag efter dag och har aldrig lämnat ifrån sig ett enda recept till familjens middagsbord. Konstateras kan att det var rätt onödigt att köpa böcker med 100 tapasrecept och 159 pastasåser när man ändå bara gör de gamla vanliga. Den mesta använda kokboken i mitt hushåll är Rutiga kokboken, Sju sorters kakor och Festmat för fattig gourmet – och så har det sett ut i många år. Det är möjligt att det säger mer om min matkonservatism än om det onödiga i att köpa nya kokböcker. Konstaterar ändå stolt att jag i alla fall inte ämnar fylla på kokbokshögen under de närmaste åren… Tilläggas kan att jag gärna mottar tips om vad jag ska ta mig till med högen av urklippta recept (från olika tidningar) som jag faktiskt testar då och då men som inte direkt funnit sin plats i det välorganiserade kök jag gärna skulle vilja ha…

Fyra feministiska hönor

Jag hittade denna lilla skatt i reakatalogen från Åhléns förresten. Lena Landströms Fyra hönor och en tupp är en alldeles underbar liten motståndssaga där hönorna går på jämställdhetskurs för att kunna ställa rättvisekrav på den despotiske tuppen. Otroligt fina och roliga bilder till denna lilla pärla dessutom. Barnen gillar den skarpt liksom föräldrarna. Rekommenderas varmt!

Emma på verandan

Förrförra veckan började jag berätta om mina stora läsupplevelser och gick ut hårt med hela Stad-serien för att fortsätta med hela Maria Langs produktion. Länkar till läsupplevelserna hittas under fliken Läst här ovan. Nästa stora läsupplevelse (som aldrig någonsin kommer att rangordnas) upplevde jag under tre varma sommardagar och lika många ljumma och till synes oändliga sommarkvällar för kanske 15 år sedan.

Jane Austens Emma är i min bokhylla en avskräckande klumpig tegelsten. Dessutom är det den utgåvan med Gwyneth Paltrow på framsidan vilket ju är lagom inspirerande – jag kan inte nog poängtera hur mycket jag avskyr filmomslag på böcker (önskar att den fina bilden som illustrerar texten här intill fanns också på min bok)… Men dessa omständigheter till trots var jag febrigt fast efter det först lästa ordet.

Emma Woodhouse är en spännande (och sympatisk) hjältinna på det sättet att man älskar henne trots ett ganska stort upplag av fel och brister. Emma ställer till det, trasslar in sig och sårar. Hon bedriver den ena misslyckade äktenskapskampanjen efter den andra för sin stackars vän Harriet. Hon är ofta ganska irriterande men samtidigt just därför härligt komplex och djupt älskvärd. Berättelsens slut- (och höjd-) punkt nås när mr Knightley (ljuvligt gentlemannamässig, sårbar och storebrorsförträfflig) förklarar att han (förstås) älskar Emma. Inte direkt oväntat kanske men genomfört med Austensk elegans och värme.

Mr Knightley ja – kändes inte han alltid lite stabilare än Elisabeths Mr Darcy (i Stolthet och fördom – med det inte sagt att jag nödvändigtvis föredrar honom…)? Jag var nog i alla fall lite småkär där ett tag 🙂

Jag är ju svag för allt Jane Austenskt och också de flesta filmatiseringarna. Jag är väldigt förtjust i Jeremy Northams Knightley och Kate Beckinsales Emma (i olika filmatiseringar dock). Men, samtidigt som såväl Stolthet och fördom som Förnuft och känsla överförts till tv och vit duk flera gånger med stor framgång har de försök som gjorts med Emma i min mening aldrig nått ända fram. Kanske kan den här nya BBC-serien vara något att hoppas på (de brukar ju kunna det där de engelska tv-makarna…). Annars får det helt enkelt, inom en inte allt för avlägsen framtid, bli ett återbesök i Emmas värld via den där fula tegelstenen.