Adjö, Herr Muffin av Ulf Nilsson med underbara bilder av Anna Clara Tidholm har länge varit en favorit här hemma. Fyraåringen började intressera sig för boken redan förra sommaren och den har lästs sporadiskt både om dagarna och vid nattning. Under vissa perioder har vi läst och tittat flera gånger om dagen. Vissa stunder tror jag att boken själv har väckt frågorna kring döden för att vid andra tillfällen ha besvarat frågor som burits länge. Det är spännande men oändligt svårt att prata om döden med en liten tjej för vilken hela världen är ny och minsta vardagsfråga oändlig.
Adjö, herr Muffin hamnade i vår bokhylla redan innan vi blev föräldrar och jag har alltid haft ett varmt förhållande till den. Ömsintheten i skildringen av det åldrande marsvinet och hans levda liv, respekten för kärleken till ett husdjur och den sorg som drabbar när man förlorar, de underbara bilderna… Precis allt med Herr Muffin är bra och här hemma har den varit en utmärkt utgångspunkt i samtalet och vi återkommer ofta och gärna till den i våra samtal kring döendet, döden, sorg och livet efter.
Du påminner mig om att jag köpte den här på bokrean förra året, och ännu inte tagit fram den ur gömmorna. Men jag tror det är dags.
Du har väl läst ”Alla döda små djur” också? Hör till samma trilogi, och är heeeeeelt underbar!
Tack för påminnelsen! Jag har läst helt underbara ”Alla döda små djur” själv på jobbet men däremot inte introducerat den för barnen än. Får göra det samtidigt som du plockar fram Herr Muffin ur gömmorna…