Jomen tjenare att jag skulle kunna låta bli att läsare Vampire Diaries när jag dammsuger vampyrbokvärlden på allt annat… Så jag ställde mig i kö på biblioteket och förvägrade någon stackars tonårstjej (skulle jag väl tro) att lägga beslag på den fyra veckor till.
Förväntningarna var väl inte direkt höga. En ungdomsroman om vampyrer som blir förälskade i en ”helt vanlig tjej” har man ju hört förut. Och det är ju en del Twilight över upplägg och historia men med den lilla tvisten att Vampire Diaries ju faktiskt var först… Och jag gillar det nog faktisk bättre också. Elena som är huvudperson i The Awakening (och följande delar) är ganska dryg och jag tycker inte särskilt bra om henne, Stefan som är hunkvampyren hon blir kär i är också ärligt talat rätt ointressant. Men ändå så finns det något där som engagerar. Det finns mörker som sträcker sig bortom det där vanliga tonårsvampyrauran. Det förekommer blod och död och är inte alldeles gulligt när det dödas djur att livnära sig på heller. Och så finns ju Damon – Stefans onde bror – som är ond på riktigt och som för in något vuxet och skrämmande i den icke ont anande tonårsvärlden. I like…
Sen är det ju lite fånigt och lite väl ungdomsbokaktigt med jämna mellanrum vilket man måste överse med för att få ut något av läsningen. Men det är ok bara för den där känslan av hur mycket jag skulle ha älskat det som tonåring. Oj, oj, oj – kanske hade jag till och med gillat Stefan?
Som vampyrnörd så hör det nog till allmänbildningen att läsa hela serien – fyra böcker i en första omgång följt av två nyliga uppföljare och en sista (?) som kommer i november. De avslutande delarna ska dessutom vara ”vuxnare” vad nu det betyder.
Uppdatering: Del två i serien recenseras här imorgon!