Nu måste jag nog erkänna för mig själv att jag är besviken på True Blood. En och en halv säsong in i serien tycker jag fortfarande inte att det lyfter. Jag inser att mina förväntningar varit väl högt ställda och att jag någonstans hoppats att serien skulle ge mig samma uppslukande glädjekänsla som böckerna faktiskt gör. Visst är True Blood kul, märklig (på ett bra sätt) och snygg men sen då? Den griper inte riktigt tag i mig.
Det största problemet som jag ser det är att serien inte fokuserar utan bollar med för många huvudkaraktärer och historier. Sookie och Bill i Dallas, Jason hos Light of day, Sam och Daphne, Tara och Maryanne. Jag förstår ju att det kommer att vävas ihop mot slutet men det räcker inte för mig just nu. Dessutom stör jag mig på lite för många karaktärer för att det ska kännas bra. Sookie är rätt jobbig, Bill är oändligt tråkig och Tara och Sam är också ganska trista i sin enkelspårighet.
I början störde jag mig på att serien skilde sig så mycket från böckerna men det är inte det som är problemet. En serie rakt av baserad på böckerna hade till en början nästan uteslutande handlat om Sookie och Bill vilket troligen hade blivit olidligt. Jag tycker dessutom att de karaktärer som skapats eller omskapats för serien ofta är intressanta. Sam är intressantare i serien liksom Lafayette och Jason. Bills skyddsling Jessica finns ju inte alls med i böckerna men behövs verkligen för att balansera berättelsen om Sookie och Bill.
Min favorit är ju, precis som i böckerna, Eric och jag tycker att Alexander Skarsgård gör honom rättvisa. Men det är ändå något fel på en serie när höjdpunkten är att höra Skarsgård prata småstolpig svenska emellanåt.
Jag kommer förstås följa True Blood till säsongsavslutning och jag kommer att bänka mig i soffan när säsong tre dyker upp – troligen med lika orealistiskt höga förväntningar som vanligt. Kanske tar det sig snart…
”Det största problemet som jag ser det är att serien inte fokuserar utan bollar med för många huvudkaraktärer och historier.”
Jag tycker att det är just det är den del av det som gör serien bättre än böckerna. 🙂 För som du skriver är ju Sookie rätt irriterande och Bill är rätt tråkig, men många av de andra karaktärerna är guld.
Oj, hur sjutton formulerar jag mig egentligen? Aja, det framgick väl vad jag menade. 😉
Maria: Jo, att fokus inte ligger på Bill och Sookie tycker jag ju också som sagt är bra men just nu är det lite väl splittrat för min smak. Troligen kommer jag vara mer vänligt inställt när de knyter ihop det mot slutet 😉
Mmm, jag hoppas också att säsong 3 blir annorlunda. Vi körde maraton av säsong 2, vilket blev lite too much även om det var spännande emellanåt, men jag undrar om inte en gång i veckan räcker för att undvika en vampyröverdos.
Bea: Det är nog så. Å andra sidan kan jag känna ibland att jag skulle vilja se några avsnitt i följd för att komma in i det ordentligt vilket jag inte riktigt upplever att jag gör nu. Men ett maraton blir nog för mycket, ja 😉
Jag är kluven när det gäller tv-serien.Jag stör mig på att regissören lät Bill döda Long Shadow.Det hade kunnat bli intressant om Eric hade gjort det istället som han gjorde i boken.I andra säsongen störde jag mig på Maryanne.Det var så tråkigt.Höll på att somna när det var scener med henne.Eric har de bästa scenerna.Bill är tråkig i serien och det känns som om regissören ser honom som ett ”helgon” och Eric som ”ond”.Visst,Eric kan vara farlig..men det finns så många nyanser.Det är det som gör hans karaktär så intressant!Han kan vara gosig,omtänksam med mera också.Ska bli intressant att se vad som händer i säsong 3 och 4.Måste jag välja mellan tv-serien och böckerna väljer jag böckerna så klart!I det här fallet stämmer det att böckerna är bättre än serien!
Jag har mest svårt för de lite större förändringarna som gjorts – som Taras karaktär och hela stan som hamnar under Maryannes påverkan i säsong 2. Det blir lite för mycket och jag som bokläsare känner mig inte riktigt hemma. Å andra sidan förstår jag att en tv-serie inte kan följa böckerna rakt av för då skulle det nog bli tråkigt på riktigt 😉 När det gäller Bill och Eric så tycker jag faktiskt att han är lite roligare i tv-serien än i böckerna, det känns som att de försöker göra något kul av hans tråkighet liksom. Eric kommer väl troligen utvecklas med tiden men jag tycker också de kunde ha lite mer roligt med honom och spela på hans dubbelhet och framförallt hans sarkasm. Det senaste jag hört är att säsong 3 kommer på svt efter sommaren vilket ju är väldigt lång tid med tanke på att säsong 4 kommer på HBO i sommar…
Jo,det är ju sant att en serie inte kan följa böckerna rakt av men det spårade verkligen ut med Maryanne.Eric är absolut en stark orsak till att jag tittar på serien.Jag har aldrig varit ett fan av Bill.Varken när det gäller böckerna eller serien.:P
Säsong 3 kommer ut på DVD nu i maj.Fast det är klart..har man inte lust att lägga ut pengar på den kan man ju alltid vänta tills den går på tv.Så vet man sedan om den är värd att köpa eller inte.:)
Jag har börjat följa Vampire Diaries serien också och tycker att den är bättre än böckerna.Detta kan nog ha att göra med att böckerna är rätt ”barnsliga” och att jag kräver mer som läsare.Jag tycker nästan att VD är lite bättre än True Blood.Hade det inte varit för Eric hade jag slutat titta.:)
Jag kollar också på Vampire Diaries och håller också serien för bättre än böckerna (som i ärlighetens namn är rätt tråkiga iaf de två som jag orkade läsa). Jag tycker dock att de tappat det lite i andra säsongen där allt blivit lite för fantastiskt (om man nu kan säga så när det handlar om vampyrer 😉 ).
Om VD får en tredje säsong hoppas jag att den inte spårar ut för mycket.Det finns ju alltid en risk när serier förlängs.Har du sett serien Moonlight?Den var helt okej och jag tycker det är synd att den bara fick en säsong.:/Lite tufft med en vampyr som privatdektektiv också.:)
Nej, Moonlight har jag missat…
Jag rekommenderar Moonlight.:)Den känns på något sätt nyskapande.:)