En dag att fira

Jag läste precis på Maria bokliv att det idag är prick 80 år sedan Nils Ferlin debuterade med sin diktsamling En döddansares visor. Nils Ferlin var min väg in i poesin och han finns fortfarande på en alldeles speciell plats i mitt hjärta. I hans dikter finns mycket av det jag tycker om – det mörka och allvarliga parat med det humoristiska och blicken för det vardagliga. Jag tror minsann att det får bli lite spontanläsning av poesi idag. Så grattis världen för att vi fått njuta av Nils Ferlins diktning i hela 80 år idag. Tårta på det!

För några veckor sen återgav jag en dikt av Nils Ferlin i tematrion, den är otroligt vacker men väldigt sorglig. Dagen till ära får det bli en mer lättsam dikt om än med sorgliga stänk:

Precis som förut

Mitt hjärta, sa jag, var ditt.
Ditt hjärta, sa du, var mitt.
Och vackert du tyckte det lät
att gråten var min när du grät.

Så bytte vi ord och rim.
Klokt gifte du dej till slut.
Och jag har procent av Stim
och lever precis som förut.

(Goggles 1938)

Och så avslutningsvis en klassiker från debutsamlingen:

Stjärnorna kvittar det lika

Man kan inte räkna dem alla
sägner och sånt man hör…
Det sägs att en stjärna skall falla
var gång när en människa dör –

Lyhörd i nätternas kyla
och vindarnas frusna musik
hundarna hörde jag yla,
som hundar yla för lik,

änkorna hörde jag skrika
och barnen snyfta för bröd –
– Stjärnorna kvittar det lika
om någon är född eller död.

(En döddansares visor 1930)