Den röda grevinnan

Som historiker har jag naturligtvis redan en relation till Yvonne Hirdman som vetenskapskvinna och professor. Mycket av det hon har skrivit har jag läst och använder också i min egen forskning. Men att läsa Den röda grevinnan är något helt annat.

Yvonne Hirdman som tidigare beforskat historien ur olika perspektiv har nu bestämt sig för att forska om och skriva sin mammas berättelse. Och sin egen… Och vilket liv det är. Med hjälp av dagböcker, brev, böcker och arkivanteckningar försöker hon komma sin mamma närmare utan att för den skull ”dikta” sig en mor. Men självklart blir hon ändå diktad liksom alla andra som skildras. Hela bilden finns aldrig att tillgå och fantasin måste få ha sin gång.

Charlotte, som senare ska heta Hirdman, gör en nästan osannolik resa från sin bokhandlarfamilj på landsbygden i Österrike-Ungern till livet som fattig grevinna vidare mot den stora kärleken, kommunistsympatier, spioneri, livet i Moskva innan den stora terrorn (där hennes älskade Heini avrättades), flyktingskap, mötet med den unge svensken som blev far till hennes barn. Där finns aborterna, längtan efter äventyr och något större. Där finns också oviljan att slå sig ner i Sverige med mannen som inte är den hon drömde om. Oviljan att fullt ut leva för och med barnen. Längtan bort.

Yvonne Hirdmans personliga tilltal i den här boken, sättet hon berättar sin mammas historia, gör den mycket angelägen. Det är tydligt att hon lär sig något om sig själv under forskandet och skrivandet. Det gör man också som läsare.Ibland kan jag känna att Hirdman nästan bli privat och att hon balanserar på en viktig gräns med sina personliga reflektioner och undringar men hon trillar aldrig över gränsen och man känner sig aldrig som en inkräktare.

Det enda jag tyckte var lite jobbigt med den här boken var de långa faktatexterna. Jag lärde mig mycket men längtade mig samtidigt bort från dem för att få veta mer om människorna. I Ryssland blir det dessutom så förvirrat att jag inte riktigt hänger med trots att jag försöker läsa noggrant och duktigt.

4 tankar på “Den röda grevinnan”

  1. Lockande recension det här. farligt lockande just nu.

    Hirdman är en sån där superintelligent människa som man lätt blir lite rädd för, tycker jag. Kan hon skriva levande, berättande eller blir det analytiskt kyligt?

    Svara
  2. Hej hej, din hemlige bokvän här igen!

    Nu har jag lagt ditt paket på lådan. Du borde ha det i mitten av veckan.

    Svara
  3. snowflake: Jag förstår precis hur du menar – Hirdman verkar vara en sån där supermänniska man lätt blir lite rädd för. Jag tycker att hon i den här boken verkligen lyckas levandegöra människorna hon berättar om. På vissa ställen blir det lite väl mycket historisk redogörelse av bakgrund men jag är villig att överse med det för berättelsen och levnadsödenas skull.

    Min hemlige bokvän: Å vad spännande – längtar 🙂

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.