Den här veckan vill Lyran veta vilka dystopier vi läst och tyckt något om – som en försmak på den dystopiutmaning hon dragit igång och som jag är rätt sugen på att hänga på. Mina tre dystopier för dagen är:
George Orwells klassiska dystopi 1984 kan inte förbigås i en sån här trio. Det jag minns bäst från läsningen av den här boken var intensiteten, instängdheten och ensamheten. Den där ständiga övervakningen och försöken att nå allra djupast in i medborgarnas hjärnor och själar (om de nu fortfarande har sådana) fick mig som läsare att känna mig klaustrofobisk. En väldigt jobbig och väldigt bra bok!
Harry Martinssons diktepos Aniara är också en dystopi som gjort starkt intryck på mig. Mänsklighetens flykt från den förstörda jorden och deras mycket påtagliga sorg över att aldrig kunna återvända skildras mycket starkt i Martinssons dikter. Instängdheten och långtråkigheten i rymdskeppet är mycket närvarande.
Avslutningsvis kan jag inte låta bli att lämna litteraturens värld för att framhålla min absoluta favoritdystopi som återfinns i filmvärlden. Det handlar om den första Terminator-filmen som jag tycker är en alldeles fantastisk dystopisk betraktelse. Jag tycker allra mest om den första filmen men också resten av serien är ju rätt rejält dystopisk…
Jag har aldrig läst Aniara, inser att det nog är en allmänbildningsmiss. Däremot har jag förstås itne kunnat undgå Terminator. Och tycker precis som du, den första har en långt starkare berättelse – och ett laddat perspektiv med den omkastade tiden.
Framförallt är Aniara en väldigt fin diktsvit som jag gärna vill läsa om, det känns som att den kan passa till hösten när mörkret sänker sig över oss igen. Jag kan verkligen rekommendera den! När det gäller Terminator så känns första filmen mer intressant och ärlig på något sätt – sen blev det mer storfilm och kommers över det hela.