Skrivlängtan

Det kan tyckas rätt vridet att jag som just nu befinner mig i slutarbetet med ett rätt omfattande avhandlingsmanus längtar så mycket efter att skriva som jag gör. Jag saknar verkligen det skrivande som inte är vetenskapligt och bundet. Jag vill inte bara läsa tonvis med skönlitteratur – jag vill skriva det också.

Mitt förflutna är kantat av egenskrivna dikter, noveller och enstaka romanförsök. Jag har gått åtskilliga skrivarkurser bara på ”kul” och skrivit sida efter sida som ibland blivit ganska bra till och med. Men så någonstans på vägen dog den där självkänslan. Eller lusten – jag vet inte. Nuförtiden tror jag inte längre att jag kan skriva – jag vet att jag inte räcker till för att få det bra. Att lyfta pennan för något annat än vetenskap och blogg känns svårt. Mest av allt handlar det om att jag inte upplever att jag har något att säga. Jag har ingen stor romanidé som kräver att få komma ut i världen. Å andra sidan har jag ju tankar och fixa idéer som de flesta andra och de skulle också kunna bli något. Men jag kan inte riktigt ta till mig de argumenten från mig själv.

Nu längtar jag ju inte efter skrivandet främst för att jag vill ge ut romaner utan allra mest för att det har varit en så viktig del av mitt liv som jag nu förlorat. Frågan är inte om jag ska lyckas ta det tillbaka utan snarare hur och när. För tillbaka till skrivandet ska jag, måste jag, för att vara en hel människa. Till slut får det nog bli en fråga om disciplin – skrivtid varje dag som på den gamla goda tiden, kanske 15 minuter helt utan krav där jag skriver ord, ord och ord för att komma in i den rätta fria känslan.

Har ni andra inspirationstips? Hur ska jag hitta tillbaka till mitt skrivande? Hur lägger ni upp ert – eller överlever ni utan?

7 tankar på “Skrivlängtan”

  1. Jag är ju ingen direkt skrivare, gick en skrivarkurs 20p Skapande Svenska men blev i stort sett sågad av de andra deltagarna. Eftersom vi skulle bedöma varandras texter utan inblandning av lärarna så blev det lite anarki tyvärr. Men efter det har jag inte skrivit förrän nu i vår när jag laddade ner Kom
    igång &
    skriv!
    Johanna Wistrand
    Multimanus
    Ett 12-veckorsprogram
    (fanns gratis ett tag på nätet)

    Jag hängde med ett tag men stupade på en uppgift. Man skriver ju bara för sig själv så ingen vet om det….:-)
    Men jag har av och till skrivit de där 7 min där första meningen är given. Och det har gått riktigt bra. Jag har bara skrivit och sen har tiden varit slut plötsligt. Så mitt enda råd är det, skriv utifrån den första givna meningen. Och läs inte nästa mening för då kan du ju fundera på den sen, lite fusk!

    Svara
    • Violen: Jag har också gått några kurser i kreativt skrivande/skapande svenska men tack och lov sluppit textbedömning utan lärarledning – så otroligt kontraproduktivt! Kul att du ändå hittade tillbaka till skrivandet. Ett jättebra tips med Johanna Wistrands kurs, den verkar väldigt intressant, jag lyckades hitta den som e-bok via mitt bibliotek 🙂 Jag tror mycket på det där att utgå från något specifikt (en bild eller given mening exempelvis) och sedan skriva censurlöst och fritt utifrån det.

      Svara
  2. Jag ställer mig samma fråga. Jag vill så gärna skriva, men det knyter sig och så hittar jag på en massa andra saker att göra i stället.

    Jag har en romanidé som kom till mig för ett bra tag sedan och jag har skrivit i omgångar, men det är som att jag blir livrädd för det som jag håller på med och så drar jag mig undan i min trygga vrå igen.

    Jag antar att det bara finns ett sätt att komma över det här och det är ””Rumpan på stolen” för att låna ett citat av Camilla Läckberg.

    Svara
  3. Skriv kravlöst och lekfullt! Allvarligt – tillåt dig jäv att leka. Låt ett par kompisar bestämma tema och kaaktär och gör ett par sidor runt det bara. Eller blunda och peka i en tidning. Räcker inte det är en helgkurs alltid inspirerande – och man får en massa korta, snabba uppgifter som man liksom bara måste göra (eftersom någon kräver det). Jag kan nästan slå vad om att du kommer hem igen med åtminstone en riktigt bra idé och ett sug efter att skriva mer.

    Svara
  4. Annika: Jag förstår precis hur du menar! Det är märkligt det där hur man kan vilja något och samtidigt inte. Och den där rädslan för att att erkänna för sig själv att man gör något på riktigt. Men det är nog som du säger att man måste sätta sig ner på riktigt för att komma förbi det och, som flera tipsat om, att släppa kraven på sig själv och försöka leka lite. Och njuta. Lycka till!

    nilla: Jag tror också att lekfullhet och kravlöshet är jätteviktigt. Jag minns från mina skrivkurser att vi ofta gjorde sådär – fick ett ämne (ett ord, bild eller något) som vi skulle skriva något om på en kvart och sen skulle det ”redovisas”. Det var läskigt men jättebra för att få igång inspirationen (som ju sällan kommer av sig själv, i alla fall inte till den här avhandlingsskrivaren). Jag minns också att vi hade maratonskrivningar där vi skrev i två tre timmar utan att få lyfta pennan från pappret vilket resulterade i att man måste skriva alla tankegångar osv utan att hinna censurera sig. Jag minns att jag sedan lyckades samla ihop en av mina bästa noveller ur ett sådant material. Det är bara att experimentera loss och bestämma sig för att våga ha lite roligt med orden helt enkelt. Tack för peppen!

    Svara
  5. åh, jag saknar också skrivandet! Men just nu finns inte tid eller energi för mina prioriteringar ger inte så mkt utrymme till kreativiteten… Får nog se över det till hösten…
    Just nu är det bara bloggandet men det försöker jag hålla igång för att inte bli helt ordlös.
    Gillar ”att skriva börjar här” o så fanns det en trevlig liten bok med skivövningar som jag köpte in i jobbet förut. Vad hette den då?

    Svara
  6. MariaH: Bloggen är ju jättebra för att hålla igång skrivandet och jag skriver ju också i jobbet just nu så orden flödar ju på sitt sätt men det är väl det där med fantasiskrivande och fritt skrivande jag vill åt. Håller med om att det är svårt att hitta tiden men jag ska försöka direkt efter min deadline nästa vecka. ”Att skriva börjar här” har jag inte använt men minns nu att jag hört mycket positivt om. Ska titta på biblioteket efter den, sen har jag ju en del skrivböcker kvar sen de kurser jag gått, borde gräva fram dem! Jag minns nu en favorit från ”den tiden” som hette ”Writing down the bones”.

    Tack alla för era braiga tips! Jag känner mig rejält inspirerad att faktiskt ta tag i den här längtan nu!

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.