Inspirerad av helgens svt-visning av fantastiskt fina filmen Timmarna ägnade jag några minuter av söndagens biblioteksbesök åt att leta reda på en samlingsvolym full med kortprosa av Virginia Woolf. Eftersom jag aldrig läst något av nämnda gigant tidigare drogs jag direkt till novellen Mrs Dalloway på Bond Street som ju i någon mån utgör utgångspunkt för Timmarna (egentligen är det väl romanen som i sin tur har sin utgångspunkt i novellen som inspirerat Cunninghams bok och i sin tur filmen men varför krångla till det 😉 ).
Likt Cunninghams bok, och filmen, tar novellen sin början mitt i. Mitt i skedet, mitt i livet… Mrs Dalloway bestämmer sig för att köpa handskarna själv (i filmen är det ju i och för sig blommorna men lika mitt i är det). Början är vardaglig för att följas av en händelsekedja av total vardaglighet men ändå berättande ett helt liv i några ögonblick.
En annan sak som slår mig är hur novellens mrs Dalloway är lika fast i sin bubbla och i sina förberedelser som Timmarnas kvinnor. Hon är således blind för omvärlden trots att hon ser den. Det finns en instängdhet i den här gamla kvinnans vardagsliv som jag känner igen från framförallt Laura (i filmen fenomenalt gestaltad av Julianne Moore).
Efter ett första lyckat möte med Virginia stämmer jag gärna återträff för att utforska hennes värld. Dessutom känner jag mig väldigt sugen på att läsa om Michael Cunninghams Timmarna som ju trots allt är en av mina stora favoriter bland böcker. Filmen orkade jag faktiskt inte se färdigt den här gången – den är så fruktansvärt smärtsam och Julianne Moore är så bra att det gör ont längst inne i hjärtat på ett bra men överväldigande sätt.
Ett tips för er novellintresserade är att hålla koll på Bokmanias novellutmaning.
Jag såg också ”Timmarna” när den gick på SVT (där det förövrigt brukar vara bra filmer i den sk. Filmklubben på lördagar kl.21.00.) Blev även jag inspirerad av att läsa ”Mrs Dalloway”. Den står redan i bokhyllan med en massa andra olästa böcker. 🙂
Cicci: Ja de brukar samla ihop riktigt fina filmer i Filmklubben. Jag har inte läst romanen om Mrs Dalloway utan bara novellen men jag hoppas att du gör det och berättar vad du tycker.
Vad kul, jag verkligen älskar Timmarna – både bok och film. Däremot har jag inte läst Mrs Dalloway…och kan inte förklara varför jag inte rusade ut och skaffade den direkt efter Timmarna.
nilla: Jag vet att jag hade lust att läsa Woolf redan när jag läste Cunninghams roman och såg filmen för första gången men det blev inte av för mig heller då.