Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?

Bjørn Sortland har skrivit en bok som går snabbt att läsa men som är svår att glömma. 120 sidor av korta prosastycken berättar historien om Markus som träffar Ingrid och faller handlöst som man gärna gör i nittonårsåldern. Hon är lite äldre, lite mer eftertänksam men blir, motvilligt, kär i honom också. Deras trevande kärlekshistoria överskuggas dock av det påtagliga hotet bestående av Ingrids sjukdom. Hon har cancer. Hon ska dö…

Det här är en väldigt fin skildring av en ungdomskärlek som borde få vara oskyldigare och mer fri. Man ska inte behöva konfrontera de stora frågorna och livets mörker när man är så ung! I verkligheten alltså – i bokform är det oundvikligt, det är där man ska möta och söka svaret på de riktigt svåra frågorna och som en sådan bok är Vad är så skört… ovärderlig.

Jag tycker mycket om Ingrids slutgiltiga slutsats om livet – att det är kärleken som spelar roll och den enda möjliga synden är att stänga dörren när den knackar på. Det är en av de viktigaste slutsatser en ungdomsbok kan komma till i min värld. En gång i tiden fick jag den tanken av Jonas Gardell (som jag läsmissbrukade i tonåren) och jag tror att många kan adoptera den från Sortland.

Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? är utgiven av Pocketförlaget. Utgivningsår: 2010 Originaltitel: Kva tåler så lite at det knuser om du seier namnet på det? Översättare: Gunnar Ardelius.

6 tankar på “Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?”

  1. Verkar bra det här. Boken finns i min lånehylla från biblioteket, jag är ju bibliotekslånare så därför kan jag sällan läsa helt nya böcker, dels kommer de senare till bibblan och dels är det ofta kö! Den här har ju några år på nacken så den gick bra att få tag i. Nu blir det bra ungdomsbokläsning för mig i juni månad!

    Svara
  2. violen: Jag är ju själv en storlånare med den fördelen att jag har lite koll på vad biblioteket köper in så jag kan ställa mig i kö tidigt 🙂 Sortland blir fin juniläsning, den är ju rätt sorglig så sommarsolen kan nog vara en värmande bundsförvant vid läsningen.

    MariaH: Det är den! Jag tror nog att den här utgåvan ska vara lite mer åtråvärd – den är ju liten, behändig och ganska så snygg.

    Svara
  3. Jag håller med om att den utgåva jag har ser ju jättetråkig ut….jag får vibbar till svår och traumatisk barndom……..det nya är ju riktigt vackert!
    men jag bryr mig inte särskilt mycket om omslag iofs, växte upp läsandes vuxenböcker helt utan omslag så innehållet var alltid en överraskning. Hm kanske därför jag nästan aldrig läser baksidestexterna, jag vande mig inte vid det tidigt!

    Svara
  4. Lilla O: En av de bättre för mig också – och väldigt, väldigt vacker.

    violen: Jag har faktiskt inte sett den i den tydligen rätt fula förra utgåvan men jag som är rätt känslig för omslag är väldigt glad att den kommit ut på nytt 🙂

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.