Levande död i Dallas

I andra boken i serien om Sookie Stackhouse blir det äntligen lite fart och fläkt. Kanske är det för att vi för första gången får lämna Bon Temps, kanske för att Sookie och Bills solida par bryts upp en aning. Jag är i alla fall med på tåget nu igen.

Sookie hyrs ut till vampyrerna i Dallas för att med hjälp av sina tankeläsningsförmåga hjälpa till att hitta en försvunnen vampyr. Detta leder henne till fångenskap, kamp om överlevnad och en strid med en av de mest vrickade kyrkobildningarna i litteraturen. Här finns också sidohandlingen med den mytiska och mystiska menaden som kräver sina offergåvor från vampyrer och Bon Temps befolkning. Hela menaddelen tycker jag hanteras oerhört mycket bättre i boken än i True Blood där den mest blir långtråkig men det är ju en annan femma.

Levande död i Dallas är en bok som vidgar Sookievärlden en aning och vi får för första gången en känsla av vad som komma skall. Vampyrpolitiken spelar en stor roll liksom den religiösa fanatismen som också får betydelse i fortsättningen. Jag tycker om att handlingen lämnar bubblan kring Sookie och Bill för att visa det större sammanhanget.

På onsdag recenserar jag den tredje delen i månpockets nyöversättning i serien.

Jämför bokpriser här!

13 tankar på “Levande död i Dallas”

  1. snowflake: Min första sookie-bok läste jag i den förra svenska översättningen som ju var rätt katastrofal. Efter det har jag läst alla på engelska (utom Dead in the family som jag tänkt läsa till helgen 🙂 ). Men nu i och med månpockets nyöversättning ville jag läsa de tre första och se hur översättningen var i jämförelse med den förra (det här är tack och lov en bra översättning som man faktiskt kan rekommendera folk att läsa till skillnad från den förra). Dessutom behövde jag lite påminnelse om hur de första böckerna är innan jag ger mig på den senaste.

    Svara
  2. Vad bra att de satsar på bättre kvalité. Misstänker att den första var framhetsad på ett par veckor för att komma i samband med första tv-sändningen.

    Svara
  3. snowflake: Jag läste någonstans att den var väldigt framstressad och att man dessutom skickat fel version av översättningen till tryck…

    Svara
  4. snowflake: Ja, verkligen!

    MariaH: Jag är lite ambivalent inför omslagen faktiskt – de är kioskiga och coola men känns nog lite väl kitschiga för min smak men de är naturligtvis mycket bättre än tv-seriebilder exempelvis.

    Bea: Jag är glad att jag läste de engelska först måste jag säga, för mig funkar de svenska bäst för omläsning och som någon sorts ny vinkling iom den. Jag upplever att engelska språket (iaf för mig som svensktalande) är mer förlåtande eller vad jag ska säga – det låter coolare med ”shapeshifter” än med ”hamnskiftare” om du förstår hur jag menar. Men jag tycker definitivt att du ska testa de svenska om du redan läst dem på originalspråk, det finns till och med några fotnoter från översättaren som gav mig lite ökad förståelse för vissa fenomen.

    Svara
  5. Låg vaken till ett i natt (trots envis förkylning och en klocka ställd på 06:00) för att läsa ut Klubb Död. Bring it on! 🙂

    Svara
  6. Michaela: Jag känner igen det där, de är som klister som vägrar släppa taget innan de är utlästa de här böckerna 😉

    Svara
  7. Jag måste erkänna att jag gillar Sookie bäst på originalspråket.:)Men som du skriver funkar de svenska översättningarna bra som omläsning.:)

    Svara
  8. Kråka: Jag föredrar dem också på engelska men det är kul att det finns bra översättningar för dem som inte orkar läsa dem på engelska eller för lata omläsare 😉

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.