Vampire Academy

Nej men ser man på – om man kämpar sig igenom nog mycket ungdomsvampyrskildringar och sega humanvampyrvarianter ala Stefan* så dyker man till slut på något som är riktigt bra. I Richelle Reads första del av Vampire Academy-serien möter vi något så ovanligt som inte bara en utan en hel bunt vampyrtjejer. Och de är huvudpersoner. Och de är inte enbart trånande och väntande på sin tur. De tar för sig, är irriterande, bitchiga, svaga, små och larger than life.

Rose och Lissa befinner sig på flykt från skolan där de går men de fångas snart in och tvingas återvända. Det visar sig snart att tjejerna lever i en annan värld än vår och skolan skiljer sig också, i alla fall på vissa punkter, från den skola vi själva gick i eller går i. Rose är dhampir – en sorts halvvampyr vars uppgift är att skydda de kungliga moroivampyrerna, den sortens vampyr som Lissa är. Tjejerna har ett starkt band mellan sig som man får förklaringen till ganska långt fram i boken.

Naturligtvis finns det kärlek också och den starkaste och mest komplicerade är den mellan Rose och hennes mentor, dhampiren Dimitri. Och Dimitri är något så ovanligt som en vampyr som man förstår att huvudpersonen blir kär i. Han är inte mestråkig som exempelvis Stefan i Vampire Diaries eller Angel i Buffy men han är heller inte helt psykopatisk vilket annars brukar vara alternativet (ett exempel på det är ju Damon i VD som jag i och för sig är rätt förtjust i men som man verkligen inte skulle vilja ha att göra med “i verkligheten”). Dimitri är snäll, proffsig, modig, stark och ibland till och med humoristisk. Naturligtvis finns det en hake men också den känns trovärdig. Jag hoppas att fortsättningen på serien bjuder på några scener där Rose får rädda honom undan trubbel bara för jämställdhetens skull.

Jag gillar att tjejerna i boken får vara som tjejer är mest – snälla, elaka, slampiga, försiktiga, manipulativa, ovetande, kära, skitförbannade och så vidare. Vampire Academy är ingen fantastisk bok men den är bra och i sin genre är den en frisk fläkt utan att ta steget bort från tonårsvärlden för att bli något annat.

* I Vampire Diaries

~Razorbill, 2007~

10 tankar på “Vampire Academy”

  1. Jag håller med om att Vampire Academy är bra.:)jag får erkänna att jag gillar den här bättre än Twilight.:)

    Svara
  2. Får kanske teste den då. Blev väldigt besviken på P.C Cast första del i liknande House of Night serien så jag tror inte jag ids prova del 2 (Sveket). Framför allt borde jag hitta lite VD avsnitt för att ta med på datorn i sommar!

    Svara
  3. Kul! Jag tyckte ju, som du kanske såg, verkligen inte om House of Night. 🙂 Men jag är lite sugen på att testa Vampire Academy ändå. Särskilt efter att ha läst det här!

    Svara
  4. Bea & Sara BE: Jag orkade bara några sidor in i första House of Night innan jag insåg att jag inte stod ut med den, försökte en gång till för att jag som vampyrnörd “borde” läsa dem men gav upp då också. Vampire Academy är dock bra från början och jag tycker absolut ni ska testa den.

    Och Bea – VD på datorn för sommartittning låter som en bra plan, jag har några kvar på digitalboxen för regniga dagar/kvällar 🙂

    Svara
  5. Den låter onekligen intressant!
    Kanske får ta mig an denna serie när Sookieböckerna är utlästa, kommer säkert ha vampyrabstinens då! :O

    Svara
  6. MariaH: Jag tyckte också att det var lite krångligt i början men ganska snart så kom jag in i det.

    Ida: Risken för vampyrabstinens är överhängande 😉 Själv läste jag lite fanfic förra våren efter att serien var utläst men Vampire Academy kan nog vara ett bra alternativ till det – även om den har en klart mer ungdomsboklig karaktär.

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.