När arbetsdagarna försvinner och man väl egentligen ska njuta någon form av semester eller sommarlov kör mitt liv ihop sig totalt. Helt plötsligt ska jag fortfarande slutskriva min avhandling men också måla om huset, leka med sommarlovsystra barn, leva stugliv, semestervikariera, läsa min oerhört spännande apokalyptiska vampyrtegelsten, underhålla bloggen och samtidigt slänga mig in i ett gästbloggsprojekt. Allt jätteroligt (utom målningen då…) men tillsammans blir det till ett enda mischmasch av dåligt samvete. Så nu är det dags att strukturera upp det här. Alltså kliver jag upp i ottan och skriver avhandling (går ju sådär eftersom jag nu, 07:20, sitter och skriver det här) innan resten av familjen kommer igång. Sen kan jag lägga undan det dåliga samvetet för det i alla fall…
Det är också därför bloggen går på halvfart och är lite lätt tråkig just nu – hav tålamod, jag, min tid och min tankeverksamhet kommer tillbaka när vardagslunken sänker sig. Nu ägnar jag den där eventuella överblivna tiden som skulle kunna läggas på bloggning på att försöka tagga ner och njuta istället.
Dåligt samvete är den sämsta känslan. Det är lite lustigt att vi människor bara känner oss nöjda med oss själva när vi gör en massa jobbiga saker. Som när man har städat huset i flera timmar, då kan man sätta sig vid tv med gott samvete och tänka ”Åh vad duktig jag känner mig” Kan man inte unna sig att känna sig duktig utan att producera och agera hela tiden?
Men sedan är det ju så att den där kicken man får av att göra en massa, den behövs ju också. Annars skulle man ju förfalla som person och samma med allt runt omkring en.
Men jag tycker du gör rätt i att tagga ner och inte blogga om det känns krävande! Det är du värd.
Jag tror att vi alla kan känna igen oss i det du just skrev. Tycker att vara och varannan blogg är full av en massa ”förlåt att jag inte hinner” just nu. Gör nu som du skrev, passa på att njuta istället och lattja med de där sommarlovsystra ungara, det låter fint tycker jag.
Njut! Det finns tid att blogga någon annan gång.
Ni har helt rätt allihop, det finns tid för bloggande och en massa annat sen. Nu är det tid för sommar och njutande (och lite avhandlingsskrivande förstås 😉 )