Jag tyckte ju rätt mycket om den första boken i Vampire Academy-serien och den andra gör mig faktiskt inte heller besviken.
Baksidestexten menar att detta är en serie i twilight-anda det vill säga en handling kretsande kring romantisk kärlek och sen ganska mycket punkt slut. Men så är det inte. Visst finns det en hel del romantisk kärlek men jag tycker exempelvis att huvudkaraktärens brottande med sin relation med modern är långt mer intressant och faktiskt också får ta plats i berättelsen.
Efter senaste bokens händelser och uppenbarelser sänker sig nu vardagen över vampyrakademin. Rose tränar, bekämpar sin förälskelse och försöker hantera sin komplicerade och, visar det sig, såriga relation till sin mamma. Men så bryts vardagslunken av en fruktansvärd massaker som får oförutsedda konsekvenser.
Jag tycker om blandningen av ren action och inre själsbrottning. Jag gillar att Rose får vara komplex – också inför sig själv och att det inte är självklart hur allt ska sluta. Dessutom tycker jag om att också fiender kan slåss för varandra och visa sig vara annat. Det är helt klart på liv och död men inte till vilket pris som helst vilket jag tycker är snyggt.
Jag vidhåller att detta är den bästa ungdomsvampyrserien just nu (av dem jag läst i alla fall) och jag blir mycket gladare över att den här finns än över Twilightsseriens framgångar. Inte ett giftermål eller en märklig graviditet så långt ögat når…
~Razor Bill, 2008~
Håller absolut med!:)Twilight är inget för mig.;)Jag kan passa på att påpeka att Vampire Academy bara blir bättre och bättre utan att avslöja för mycket.:)
Kul att den höll hela vägen! Håller på med den nu och är lite ängslig för när de ska åka på skidsemester. Det låter så fånigt med slalomåkande vampyrer, haha!
Kråka: Det låter härligt att den blir bättre, annars är man ju altid rädd att en bra serie ska tappa fart efter första eller andra boken…
Sara BE: Som tur är så slipper man läsa om det mesta av skidturerna 🙂
Vampire Academy låter bra mycket bättre än House og Night-böckerna!
Och det där med skidsemester låter rätt riskabelt för vampyrer, men förhoppningsvis så satsar de på moderna kolfilberstavar istället för träditon och åker i granfria backar enbart… 🙂
Anna S: Ja, jag har ju aldrig orkat läsa mer än tre sidor i House of Night så jag har väl ingen rätt att uttala mig men jag tror nog det.
Jag var också väldigt orolig för det där med skidåkningen men det gick vägen tycker jag, själva slalombacksäventyren hölls till ett minimum vilket vi alla ska vara tacksamma för 🙂