Flickan med snö i håret

Det finns många anledningar att vilja läsa en bok. Jag som inte läser så många deckare kände trots det att jag bara måste läsa Ninni Schulmans debutbok Flickan med snö i håret. Varför? För att den utspelar sig i Hagfors, i vars närhet jag växte upp, förstås. Bara tanken på att en bok skulle kunna utspela sig där får en ju att dra efter andan. Tanken på att något alls skulle kunna hända där…

En flicka, Hedda, förvinner från sitt hem på nyårsaftonen för att inte återvända och där tar historien sin början. Polisen står länge handfallen i sökandet efter Hedda och deras vardagliga kamp för att hitta ledtrådar skildras ingående i boken. En av huvudpersonerna är Magdalena som efter en tung skilsmässa flyttat med sonen från Stockholm till Hagfors för att hitta ett nytt lugn och ett nytt liv. Magdalena arbetar som enda reporter på länstidningens Hagforskontor.

En av fördelarna med Schulmans bok är att människorna får vara människor – här syns inga övermänniskor till utan alla är lite trasiga och nötta i kanten som de flesta av oss egentligen är. Däremot visar det sig att det som drog mig till boken är något som också stöter bort mig. Hagfors är en såpass verklig och närvarande plats i mitt inre att jag kan alla gator, alla hus, alla skogar och rondeller (vilket inte är så svårt, det finns två). Det problematiska i det är att jag inte får något utrymme för min fantasi. När berättelsen kryddas med detaljer för att visa att vi är i just Värmland och Hagfors känner jag mig lite kvävd tillslut och jag inser vilket behov jag har att skapa mina egna omgivningar och berättelser i berättelserna jag läser. Här blir det nästan som om berättelsen utspelar sig i ett väldigt påtagligt dockskåp utan dolda rum.

Jag tror att en läsare som aldrig satt sin fot i Hagfors, paradoxalt nog, skulle ha större behållning av boken och dess intrig än jag. För berättelsen är intressant och Schulman vill säga något viktigt, tyvärr hör jag bara delar av det. Men visst dras jag med och i slutet håller jag andan för att få veta hur det ska sluta.

Avslutningsvis måste jag få säga att Ninni Schulman målar en väldigt trogen bild av ett svinkallt Hagfors och herregud vad jag känner att jag inte längtar tillbaka dit!

~Forum, 2010~

13 svar på ”Flickan med snö i håret”

  1. När det gäller omgivningar gillar jag verkligen när jag känner igen mig. Men det skulle nog bli för mycket även för mig om det gällde min gamla hemstad (Boden). Jag tror att jag skulle tycka om den här boken, ska sätta upp den på min önskelista,

    Svara
    • Jo, jag kan också tycka om att känna igen mig men här blir det på något sätt för mycket (för nära eller för många detaljer från författaren, jag vet inte). Det är en helt ok bok och en spännande deckargåta så jag tycker att den kan få stå på din önskelista, vore väldigt kul att läsa vad du tycker som, troligen, aldrig satt din fot i Hagfors.

      Svara
    • Tur att du inte bor kvar 😉 Det blir ju särskilt påtagligt med den geografiska närheten när det är en deckare också skulle jag tro.

      Svara

Lämna ett svar till enligt O Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.