Jag kan bli lite lätt aggressiv när någon använder begreppet ondska för att förklara ett mord eller annan svårförklarlig handling. Min främsta invändning är inte att jag inte tror att ondska existerar utan att jag tycker att det är fegt att gömma sig bakom ett begrepp och sedan låta det stanna där. Tack och lov har nu Ann Heberlein skrivit en bok som försöker problematisera förenklingen. Hela boken rör sig kring frågor om vad ondska kan sägas vara. Den diskuterar också över vad det ökade användandet av begreppet säger om oss, vår samtid och vårt ansvar.
En liten bok om ondska bär egentligen fel titel eftersom den även om den är modell mindre till storleken verkligen inte är det till innehållet. Där finns förutom djupgående, och ofta personliga, diskussioner kring begreppet ondska också diverse djupdykningar i såväl filosofi som populärkultur.
Heberleins förundran över vår egen ambivalens inför ondskan är också min varför jag fastnar särskilt för de partierna – varför fördömer och förfrämligar vi ondskan så kategoriskt samtidigt som vi lockas av den så ofantligt? Det är bara att titta på kvällstidningarnas lösnummerförsäljning och alla specialdokumentärer på tv om särskilt ”ondskefulla” brott för att förstå att det betyder något för oss.
Det här är en bok som man inte nödvändigtvis behöver läsa från pärm till pärm och det är en bok som man med fördel kan låta ligga en stund och njuta lite kapitel för kapitel. Den är inte helt ”otung” nämligen. Det säger sig väl själv att en bok om ondska inte kan smältas på en kafferast men det tål ändå att påpekas. Det finns många kapitel och resonemang att fastna för och fundera vidare över. Heberlein förenklar inte utan lyfter fram olika skolor och uppfattningar tillsammans med egna ibland divergerande uppfattningar och tankar. Jag tycker om det inte spiksäkra i kombination med Heberleins mod att våga säga sin mening. Det här är en bok med både ock.
Den stora fördelen med En liten bok om ondska är inte att den ger svar på vad ondska är utan att den ställer frågan. Jag tvingas fundera över vad jag tycker och tror och jag upptäcker att jag inte alltid är på samma spår som Heberlein men det gör inget för vi är tillsammans i frågan. Svaret måste nog alla hitta på egen hand och jag misstänker att det kan ta ett tag, ett liv kanske?
~Albert Bonniers förlag, 2010~
Intressant. Jag har boken på min beställningslista (biblioteket)- verkar som om jag har något att se fram emot. Jag föredrar avgjort att inte få tillrättalagda svar-själva frågan är då mycket intressantare. Såg att Heberleins bok recenserades i Sydsvenskan idag också- med goda vistord- så- det låter lovande.
Jag såg precis också att den recenseras i DN (positivt av Maj Gull Axelsson) och säkert på många andra ställen de kommande dagarna. Jag tycker definitivt att det är en tänkvärd och intressant bok som låter en tänka själv. Sen refererar Heberlein mycket till skönlitteratur också vilket ju är topp för en boknörd som jag 😉
Det ÄR ju intressant med ondska, vilket antalet vampuyrböcker i min hylla skvallrar rätt tydligt om. 😉
Jag kommer nog läsa den här när den kommer i pocket. Är inte helt odelat förtjust i Heberlein men tycker att hon ofta är intressant. Fast tydligen sågar hon Lionel Shrivers ”Vi måste prata om Kevin” i boken, och det är jag inte riktigt med på…
Jo, hon sågar Schrivers bok men eftersom jag inte läst den så tar jag ju inte så illa vid mig 😉 – vore spännande att läsa dock för att kunna jämföra min upplevelse med det hon säger. Jag tycker dock om att hon är lite kontroversiell eftersom det sätter fingret på hur viktig frågan är för oss även om vi inte alltid är medvetna om det. Ska bli spännande att höra vad du tycker när du läst pocketen.
Den ligger hemma och får nog bli på tur efter att jag (snart) läst ut ”Att springa”!
Och jag gjorde tvärtom, ska ge mig på ”Att springa” om några dagar när jag får en tidslucka 😉 Är den bra?