Den sista veckan har varit rätt hysterisk. Inte bara har vi firat två födelsedagar (ok att några av oss slagit ihop det där och fyller på samma dag men ändå), försökt hitta nya nattningsalternativ eftersom det tar minst 1½ timme för båda barnen att somna nu för tiden, levt det normala livet med hämta och lämna och bygga briojärnväg… Nej inte bara det, jag har skrivit färdigt min avhandling också. Känner ni tyngden i de orden? Färdigt… Manuset ska förvisso genomgå en sista korrekturläsning av handledare, snäll pensionerad professor och godhjärtad äkta man men på det stora (och lilla) hela är det nu att betrakta som färdigskrivet. Om några veckor går det till tryck, om några månader ska det disputeras och sen är det dags att lämna det bakom. Jag kan redan känna friheten och ångestens vingslag. Troligen kommer jag att sitta i ett mörkt hörn av huset med den faktiska färdiga boken i handen och mumla My Precioussssss några dagar innan verkligheten tar tag i mig men det tycker jag att man kan få kosta på sig…
Vad kul att den är klar, grattis. 🙂
Tack! Jag kan ju inte riktigt pusta ut förrän den är korrläst och så men det känns ändå väldigt, väldigt skönt just nu 🙂
Instämmer! Jättejättegrattis! 🙂
Jätte, jättetack! 🙂
Jag höjer ett fiktivt glas champagne och säger bra jobbat!
Skål och tack 🙂
Stort, stort grattis! Jag vill bli bjuden på disputationsfest 😀
Tack! Det blir nog inte så mycket till fest men någon form av firande i efterhand, på hemmaplan blir det säkert och då står du förstås på inbjudningslistan 🙂
Många grattis! Men vilken framförhållning! Ett manus färdigt flera veckor före det ska till trycket! Det är jag imponerad av.
Tack! Jo, det kan ju tyckas imponerande men min doktorandtid gick ju egentligen ut i våras så ser man det på det sättet så är jag ett halvår försenad 😉
*viskar: Jag disputerade sex år efter att min tjänst gått ut.*
Du anar inte hur skönt det var att höra 😉 Det viktigaste är väl att man når fram till disputationen över huvud taget och mindre viktigt hur och när.