Bokbabbel bekänner idag vilka tegelstenar hon inte läst trots att hon vill och uppmanar oss att göra detsamma (Ord och inga visor har redan svarat). Det ska erkännas att det finns en del att bekänna på den punkten så jag listar härmed några dåliga samveten av den tjockare varianten. Sägas bör dock att det dåliga samvetet är ganska litet eftersom vissa av böckerna säkert inte är särskilt bra och då gör det inget att jag inte läst dem och de som är bra kommer jag säkert att läsa senare…
Anna Karenina är en koloss som jag faktiskt började på för ganska många år sen, som jag då tyckte om men sen var tvungen att lämna tillbaka till biblioteket och så föll den i glömska. Nuförtiden står den i bokhyllan vilket borde borga för att jag någon gång kommer att få lust och ork att verkligen ta tag i den igen.
Jane Eyre kanske inte betecknas som någon tegelsten men ganska tjock är den allt. Den är inte alls något dåligt samvete eftersom jag nu (sen ett halvår tillbaka) läser den. En ren njutning och väl värd att vänta på.
Murakamis Fågeln som vrider upp världen är en riktig tegelsten som jag längtar efter att få tid att läsa. Jag har hört så mycket positivt om den men hittar inte tiden att ge mig in en sådan tjockis just nu. Det får nog bli någon av de mer hanterbara Murakamisarna först.
Och så Brott och straff förstås… Jag befinner mig någonstans ganska precis mitt i den här tegelstenen och tycker att den är väldigt intressant men läsningen går ändå trögt. Brott och straff är mitt sällskap riktigt långsamma dagar på biblioteket och vi har inte haft några sådana på ett tag 🙂
Vilka är dina olästa och efterlängtade tegelstenar? Vilka av dem jag nämnt har du läst och vad tyckte du?
Jane Eyre var nog den enda av systrarnas böcker som jag verkligen uppskattade när jag var tvingad att läsa för littveten… Efter Ffords ”The Eyre affair blev jag sugen på att läsa om den
Brott och straff läste jag för tidigt för att egentligen fatta allt men jag gillade den – inte minst för att jag tyckades traggla mig igenom den till skillnad från Idioten som jag har standat i ett par gånger.
Får nog snickra ihop en egen lista. Blir nog några bastanta ryssar på den. Murakamari ligger och väntar alldeles bredvid men det är inte riktigt rätt läge för den nu.
Jag gillar Jane Eyre väldigt mycket (både boken och karaktären). Den enda övriga Brontë-bok jag läst är Agnes Grey som jag ju också gillade men som inte kan mäta sig med Jane Eyre. Vill gärna läsa Fford sen men vill bli klar med ”originalet” först.
Jag försökte också läsa Brott och straff för tidigt dvs i gymnasiet men körde totalt fast då och begrep ingenting av upphaussningen. Nu är det lite annorlunda. Alla böcker passar en inte alla gånger helt enkelt.
Har inte läst någon av de du nämner men har också Fågeln som vrider upp världen på mitt samvete 🙂
Vi är nog en del som har det 😉
Anna Karenina är underbar. Jag har ju en del andra tegelstenar som jag inte läst, som Blonde och Wolf Hall.
Jag har också på känn att Anna Karenina är en bok jag någon gång kommer att älska. Och du har ju i alla fall två underbara böcker att se fram emot 🙂
Brott och straff är ju faktiskt riktig bra, verkligen, jag lovar 🙂
Jag tror dig 🙂
Jag läser Fågeln sen en tid tillbaka, den är underbar! Boken är tjock men stundtals väldigt lättläst och det är en otrolig historia som gör att man vill greppa boken i varje ledigt ögonblick och läsa mer. Jag kommer säkerligen skriva mer om den när jag läst ut den.
Det låter ju alldeles underbart, precis en sån bok som man vill ha. Och när böckerna är sådana blir det bara en fördel att de är rejält tjocka så att de inte tar slut i första taget.
Anna Karenina står också på min lista!
http://0glorybox0.blogspot.com/2010/09/olasta-tegelstenar.html
”Jane Eyre” var det länge sedan jag läste (= när jag var tonåring). Kanske ska jag läsa om den snart? Blev lite sugen. När jag var yngre gillade jag partiet med den vidriga skolan bäst. Älskade att läsa om vidriga internatskolor av något skäl, haha!
”Fågeln som vrider upp världen” läste jag på engelska för två år sedan. I Japan gavs den ut i två delar, sa en japansk kompis till mig. Jag läste den på det viset också – tog en paus mellan del ett och två. Det kändes bra. Tyckte att det var en kylig, obehaglig bok. Bra på många sätt men inte så fantastisk som jag hade väntat mig. Men så är jag inte heller något hejdlöst Murakami-fan, jag är mer kluven inför honom. (Varning för tortyrsekvensen (http://0glorybox0.blogspot.com/2010/07/dromlik-bokenkat.html))
”Brott och straff” läste jag på gymnasiet och älskade. Har många tydliga minnen från den fortfarande. Omläsning snart kanske?
Vidriga skolskildringar är ju alltid ”trevliga” 😉 Intressant om ”Fågeln…”, det är nog en bra idé att pausa mitt i om den nu är uppdelad så tydligt. Tortyrsekvenser låter ju inte så kul…
Haha, eller hur! 🙂
Den gavs tydligen ut i tre volymer i Japan. Men det räknas som EN roman. (Tydligen strök de två kapitel som fanns i den japanska originalversionen när den översattes till engelska också: http://en.wikipedia.org/wiki/The_Wind-up_Bird_Chronicle)
Jag har fått för mig att det är ganska vanligt att de delar upp böckerna på det sättet vid utgivning i Japan. I vilket fall som helst tyckte jag det var skönt med en paus. Fast vid närmar eftertanke tog jag den kanske mellan del två och tre … Hehe, inte så viktigt kanske…
Nu är du förvarnad. Det var inte jag. Huva.
Tack, det känns tryggt med en liten förvarning 😉
Jag har bara läst Brott & Straff av dem!
Väntar i bokhyllan gör bland annat Fågeln som vrider upp världen och Blonde.
Var går egentligen gränsen för just tegelsten…?
Har en relativt fet av Doris Lessing, Emma av Jane Austen, Idioten av Dostojevskij…och råkade även beställa ett helt gäng idag som jag upptäckte hade 600 sidor plus…
Det är ju svårt det där med kategoriseringar men någonstans runt 600 sidor blir de nog tegelstenar i min värld i alla fall. Sen säger ju inte det något om hur krävande de är att läsa egentligen. Emma till exempel upplevde jag som otroligt snabbläst och det var dessutom en riktigt bra bok men jag har hört att nyöversättningen som kom i våras var mindre lyckad…
Ska leta tegelstenar jag också! Anna Karenina tyckte jag om och mer Murakami vill jag läsa, men kanske inte just den tjockaste först…
Nej, det kan nog vara lite dumt att börja med den tjockaste men å andra sidan har flest personer jag frågat framhållit den som sin favorit…
Vad gäller Tolstoj och Murakami bekänner jag mig till samma skara av ouppklarade läsningar. Jane Eyre och Brott & Straff är riktigt bra. Läs!
Jag läser på så gott jag hinner och orkar, särskilt Jane Eyre drar jag medvetet ut på lite för att jag gärna vill ha henne kvar en stund till.
Har nu bloggat om mina tegelstenar! (och undrar vart gränsen för ”tegelsten” går)