Nattfjäril

Det här är inte bara en otroligt vacker bok med en fantasieggande titel – det är en fantastiskt bra bok också. Nattfjäril är en av de mest engagerande böcker jag läst på länge.

En kvinna hittas död utanför Hotel del Coronado i San Diego den 24 november 1892. Ingen vet vem hon är, vad hon gör där, varför hennes bror aldrig kom eller vad det var för märklig sjukdom som drabbat henne. Framförallt är det ingen som vet varför hon valt att dö. Sammanflätat med uppnystandet av några av trådarna i kvinnans bakgrund möter vi coronern Henry Stetson som utreder hennes död samtidigt som hans hustru ligger svårt sjuk i hemmet. Berättelsen är en påhittad, litterär förklaring till ett verkligt och ouppklarat fall.

Sakta får vi genom kvinnans och coronerns minnesbilder veta mer om bakgrund och händelseförlopp. Det står klart att ingen är fri från övergrepp och svek. Båda har de manipulerat, manipulerats och begått mer eller mindre vidriga vidrigheter och ändå är de älskansvärda i all sin mänsklighet. Jag tycker mycket om hur huvudkaraktärerna kretsar kring varandra i den här berättelsen. Att Kolterjahn lite onödigt och sökt knyter ihop dem med dubbelknut mot slutet tycker jag är synd men väljer samtidigt bortse ifrån (blundande, med händerna för öronen, sjungskrikande LALALALA…)  och förlåta eftersom resten av boken är så fin.

I boken skildras en ensam abort på ett väldigt nära sätt och hela det händelseförloppet känns mycket verklighetstroget och starkt. Jag har aldrig själv genomgått någon abort men jag minns mina missfall genom Kolterjahns starka och närvarande skildring och i det läget knyts jag oerhört starkt till den mystiska kvinnan som känner en sådan längtansblandad avsky inför det barn hon väntar. Jag kan inte koppla an till hennes avsky men väl till det inre tumultet, den kroppsliga smärtan och känslan av total ensamhet.

Boken är oerhört tät och jag kan inte låta bli att dra Falkenland-paralleller. Det handlar mer om tätheten i berättelsen än om språklig likhet men de som gillar Christine Falkenland bör tycka om den här boken. Jag älskar den och sätter upp den på listan över årets starkaste läsupplevelser. Nattfjäril är en bok jag kommer bära med mig länge, kanske alltid…

~Månpocket, 2010~

PS: Är det någon där ute som läst Jessica Kolterjahns debut Ut ur skuggorna och kan säga något om hur den är? Lika bra, bättre? Annorlunda, lika?

15 Replies on “Nattfjäril

  1. Jag har läst Ut ur skuggorna. Vet att många älskade den men mig grep den aldrig tag i. Kanske hade jag för höga förväntingar, kanske var jag inte på humör. Blir lite sugen på att ge Kolterjahn en chans till efter att ha läst din recension.

    1. Ja, det är knepigt det där med böcker och timing, Nattfjäril kom uppenbarligen helt rätt för mig men det är ingen självklarhet. Vissa böcker passar inte och vissa böcker passar bara vissa stunder. Svårt att pricka rätt.

  2. Jag tycker också att “Ut ur skuggan” var ännu bättre! Älskade stämningen i den, det var något som påminde om Maria Gripes skuggserie i atmosfären. Men “Nattfjäril” är också oerhört läsvärd och stämningsfull, ska ta den som min nästa huvudbok i Aftonbladet och dänga till med fyra plus. Det är den lätt värd.

    Förresten, Jessicas fru Marika skriver fantastiska ungdomsböcker, t ex finfina “I väntan på liv” som verkligen grep tag. Går att låna på bibblan! Har recenserat just “I väntan på liv” här: http://www.bokhora.se/blog/recension/2008/11/i-vantan-pa-liv-marika-kolterjahn/

    1. Det låter ju väldigt lovande med en atmosfär som Gripes skuggserie. Fyra plus tycker jag också att den är värd liksom uppmärksamheten. Din recension av “I väntan på liv” gjorde mig förstås oerhört sugen på den också så nu är både den och “Ut ur skuggorna” reserverade på biblioteket 🙂

    1. Ja, “Nattfjäril” gjorde mig förstås mer nyfiken på Kolterjahn men också väldigt inspirerad att fördjupa mig ordentligt i Falkenlands författarskap.

      1. Vad har du hunnit läsa av Falkenland? Mina personliga favoriter är nog “Min skugga” och “Öde”, men även “Släggan och städet” och “Skärvorna av en sönderslagen spegel” är FAN-tastiska (och där når depp- och ångestfaktorn sällan skådade höjder!). I “4 x prosa” hittar du båda de sistnämnda, plus “Min skugga” och “Själens begär” som också är oerhört läsvärd och stämningsfull. Dock föredrar jag Falkenland när hon rör sig i de där sällsamt anakronistiska landskapen (tidigt 1900-tal? Det stämmer med influensaepidemin i “Min skugga” iaf). Alltså är jag inte fullt lika begeistrad i hennes två senaste romaner “Trasdockan” och “Vinterträdgården” där hon närmar sig nutiden. Det känns faktiskt lite… fel. Hoppas nästa bok är mer lik de tidiga böckerna. “Öde” känns visserligen också mer nutida men är helt makalös ändå, så vem vet…

        Hon är också en fantastisk poet (“Blodbok” och “Om honom” är mina favvosar) och har skrivit flera barnböcker. Något för mini-fiktiviteterna kanske? 🙂

        1. Nu blir jag faktiskt lite till mig, jag hade ingen aning om att hon skrivit barnböcker. De är nu reserverade på biblioteket och de små fiktiviteterna ska tvångsmatas med god litteratur än en gång 😉

          Jag har ju bara läst fantastiska “Min skugga” än så länge och hunnit börja på “Öde” utan att egentligen ha kunnat ge den tid den förtjänar men jag har lagt märke till att den också är väldigt stark. Jag har långt framskridna planer på att köpa “4xprosa” och även “4xpoesi” och göra hösten till en riktig Falkenland-höst. Tusen tack för tipsen!

    1. Jag har beställt den nu på biblioteket och hoppas på att jag också gillar den även om jag är beredd på att kanske inte älska lika mycket som med Nattfjäril.

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.