Jag är en människa med en hel del avvikande intressen. Jag älskar exempelvis att fylla i enkäter och är, som många vet och vissa är ganska trötta på, rätt så besatt av vampyrer. Och så är det det här med religiösa myter… Just nu plöjer jag exempelvis Neil Gaimans Sandman Library och njuter av alla referenser till myter från världens alla hörn. Mitt intresse för just vampyrer kan nog också kopplas hit liksom min i alla fall tidigare ganska allvarliga faiblesse för framförallt fallna änglar. Ofta är det berättelserna i sig som tilltalar mig och det mystiska som samlats runt dem. Det är i det sammanhanget man ska se min läsning av Philip Pullmans Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren.
Baksidestexten på boken är kort och koncis – ”Det här är inte ett evangelium” står det och sen inget mer. Prick på, för det här är verkligen inget evangelium utan snarare berättelsen om en berättelse. Det är inte förkunnelsen om Jesu liv och lidande utan förkunnelsen om hur en berättelse föds, skapas och ständigt omskapas. Frågorna Pullman ställer är intressanta och viktiga, inte bara i relation till religion utan till allt som berättas och som vi hör eller läser som sanning. Hur skapas en berättelse? Vad är sanning och vem bestämmer den? Vad får det kosta att skapa den perfekta berättelsen?
Pullman ger inte själv några direkta svar utan nöjer sig med att starta en tankeprocess hos läsaren. Denna oerhört smart skrivna bok är egentligen en rak berättelse om Jesus och Kristus och de händelser vi redan läst om – liknelserna, miraklerna, korsfästelsen, uppståndelsen… Författaren argumenterar egentligen aldrig utan låter framförallt Kristus fyllas av tvivel och diskutera vissa frågor men de djupare diskussionerna lämnas till läsaren vilket gör mig glad. Jag är inte omedveten om att Pullman med all säkerhet har en agenda och att denna troligen innefattar en stor dos av religionskritik men jag upplever det ändå som att det här är en författare och en bok som tar läsaren på allvar och med tillit lämnar de stora frågorna obesvarade. Den godhjärtade Jesus… lämnar mig med en hel hög intressanta frågor som kommer att räcka länge.
PS: låt inte min inledning skrämma er, också den som är ganska ointresserad av religiösa myter och religion över huvud taget kan ha stor glädje av denna bok just för att den berättar mer än den utger sig för att göra. Det är mer en bok om stora universella frågor om sanning och berättande än en bok om religion DS
~Leopard förlag, 2010~
Spännande, den åker in på läslistan! Jag gillar också den här typen av böcker.
Kul! Jag trodde nästan jag var ensam om den böjelsen 😉
MIN RECENSION (Västerbottens-Kururen)
Jesus, vem var han? Jesus Kristus, vem var och är han?
Att Jesus har existerat som historisk person är det väl knappast någon som tvivlar på.
Men var denna Jesus också Kristus Messias?
Jag hör till de många som har gripits djupt av de fyra evangeliernas berättelse om Jesu födelse, liv och död. Den fascinationen delar jag med ateister, tvivlare och troende och med många författare.
I amerikanen Norman Mailers roman Evangeliet enligt Jesus berättar och kommenterar Jesus sin livshistoria på ett närmast parodiskt sätt. Norman Mailer har skrivit mycket intressantare romaner och jag är inte förvånad över att denna bok inte har väckt särskilt mycket uppståndelse.
Jag har heller inte märkt att den svenske kristne författaren Jonas Gardells ambitiösa bok Om Jesus har väckt starka känslor.
Däremot blev upprördheten blev så stor år 1991, då Evangeliet enligt Jesus Kristus kom ut, att den romanens författare José Saramago inte vågade annat än att emigrera från sitt hemland Portugal.
Jesus Kristus blev lurad av sin far, en okunnig, ovetande och grym Gud – så uppfattar jag budskapet i Nobelpristagaren Saramagos roman.
I den djärvt vackra och förrädiskt stillsamt berättade romanen Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren (Leopard förlag) återger Philip Pullman – författaren till den antikyrkliga trilogin Den mörka materian som har kallats det största som har hänt inom fantasy sedan Tolkien – den berättelse om Jesu liv som vi i stort känner från evangelierna.
Jag skriver ”i stort” för det finns skillnader.
Philip Pullman skriver inte ett heligt evangelium utan en berättelse om hur Nya Testamentets berättelse om Jesus Kristus kom till. I Philip Pullmans version av evengelietexterna får vi dessutom veta att jungfru Maria inte gav liv åt bara sin enfödde son. Den unga jungfrun födde en juldag tvillingar och de två gossarna fick namnen Jesus och Kristus.
Philip Pullmans fabel är alltså berättelsen om Jesus och hans bror Kristus, om deras födelse, deras liv och den enes död.
Bokens femtiosju kapitel har nästan alla namnet Jesus i rubriken och historien om honom berättas kronologiskt. Vi får läsa om Jesus dop, Jesus förkunnelser, Jesus och hans lärjungar, Jesus som botar sjuka, berättelsen om Maria och Marta, Jesus och Pontus Pilatus och om händelserna under påskveckan.
Om Kristus får vi inte alls veta lika mycket. Bara att Kristus som liten var ett ömtåligt sjukligt barn. Att han som en ganska blyg vuxen man höll av och beundrade sin karismatiske och moraliskt starke bror. Att han var orolig för att Jesus skulle råka illa ut hos överheten på grund av sin uppriktighet, sitt patos, sin stränghet och sitt mod.
Förgäves uppmanar Kristus sin lidelsefulle bror att organisera en stödjande kyrka, men Jesus vägrar.
Kristus får en sagesman som berättar för honom om allt som hans bror gör och säger. Kristus tecknar sedan på en skrivtavla ner Jesu liknelser, bilder, underverk och förmaningar för att de ska kunna bevaras i framtiden.
Till exempel berättar sagesmannen för den förvånade Kristus vad som verkligen hände den kvällen då Jesus blev bjuden på måltid hos systrarna Maria och Marta. Denna sagesmannens berättelse är inte riktigt densamma som den välkända berättelse som står att läsa i Nya Testamentet.
I kapitel 10 i Lukas evangelium stöder Jesus den lyssnande Maria och förmanar Marta att också lyssna och inte stressa med matlagning.
I kapitlet Maria och Marta i Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren stöder Jesus i stället den tjänande Marta.
”Mästare, vad säger du?” frågade Marta. ”Borde hon inte hjälpa mig när jag ber henne? Vi är många i kväll. Jag kan inte göra allt själv.”
Jesus sade: ”Maria, du kan höra mina ord igen, eftersom det finns andra här som kan lägga dem på minnet. Men när brödet väl har blivit bränt kan ingen äta det. Gå och hjälp din syster.”
När Kristus fick höra detta förstod han att det var ännu ett av Jesu yttranden som skulle göra sig bättre som sanning än som historia.
Philip Pullman är en spirituell och seriös författare som är djupt fascinerad av Bibelns berättelser och ser dem som betydelsefulla. Jag tror att han på många sätt beundrar den historiske Jesus tankar, tal och handlingar.
Jag tror vidare att denne författare är kritisk till kyrkan som ett andligt redskap och att han avskyr bedrägeri, korruption och lögner i andlighetens och religionens namn.
Philip Pullmans bok har rört upp starka känslor. Vid en föreläsning på universitetet i Oxford om The good man Jesus and the scoundrel Christ tvingades Philip Pullman ha säkerhetsvakter. Författaren har dock fått ett kraftfullt stöd av en dignitet inom kyrkan. Ärkebiskopen av Canterbury har läst Philip Pullmans medvetet upprörande roman och säger i en recension i brittiska The Guardian att boken innehåller en röst ”som klingar av verklig andlig auktoritet”.
I oktober ska Philip Pullman framträda på Kulturhusets författarscen . Jag vet inte om Stockholms säkerhetsvakter kommer att närvara. Men jag kommer att sitta vid författarens fötter som en lyssnade Maria.
Lena Kjersén Edman
Ja, det här förstärker ju bara mitt intresse! just berättelserna, hur myter skapas, omskapandet av myter… det är så intressant.
Hurra för canongates mytserie.
Om du delar mitt intresse för myter och mytskapande så bara måste du ju läsa Pullmans bok! Den är dessutom hanterbar i formatet vilket inte direkt är ett minus 😉 Så hurra för den och för serien som jag genast måste ta reda på mer om.
Den måste ju komma i pocket, tycker jag. Kanske kan jag hålla mig till dess.
Den borde ju dyka upp i pocket inom en inte allt för avlägsen framtid så det går nog att hålla sig till dess (eller låna den på biblioteket…).