Klar

Det är i det närmaste ofattbart men nu är det gjort. Inget nobelpris väntar mig runt hörnet och inte heller särskilt många läsare men nu har jag i alla fall skrivit en bok… För några sekunder sen tryckte jag på “send”-knappen och överlämnade min textbäbis till dem som ska transformera den till en riktig bok. Min avhandling… Trött, tröttare, tröttast är jag (som ni kanske märker 😉 ) och inte alls beredd att ta tag i världen som den ter sig runt omkring mig just nu. Så jag väntar ett tag med det och plockar nu ur era tips på belöningar som om de vore smågodis. Ben och Jerrys, skogspromenader, bokläsning och vila, Here I Come!

PS: Och för dem av er som undrat så – jo, jag tackar mig själv i efterordet 🙂

22 tankar på “Klar”

    • Tack! Oerhört skönt och samtidigt lite läskigt i och med att det är så slutgiltigt, och så ska den ju försvaras också…

      Svara
  1. Grattis, vilken märklig känsla det måste vara att plötsligt vara klar *s* Belöna dig ordentligt för det är du värld och tipsa gärna när den går att läsa (även om jag vet att det dröjer ett tag) .

    Svara
  2. Åh, grattis!!! Måste kännas märkligt och ändå lite som en lättnad? Shit, vad bra du är! Praliner är inte tillräckligt! Champangepraliner, minst! Och kanske en liten resa?

    Svara
    • Tack! Det är oerhört märkligt (jag har ju hållit på och skrivit i 6 år med avbrott för att föda barn och skriva magisteruppsats på BHS) men också en oerhörd lättnad. Tyvärr är det ju inte riktigt klart utan jag måste försvara avhandlingen också men när det är gjort i november skulle det sitta fint med en resa 🙂

      Svara
    • Tack! Jag skriver om kvinnors inomkönsliga relationer och maktförekomster inom dessa under 1700- och 1800-tal. Ämnet är historia.

      Svara
  3. Hej vad mycket som händer bara för att jag inte läser bokbloggar på en vecka. Många varma gratulationer, hopp om att du får både vila, glass, tacos och sköna läsupplevelser – och framför allt energi! fram till disputationen!

    Och planera absolut in en resa! Det missade jag, och jag blev helt ärligt inte människa förrän sommaren efteråt (jag disputerade också i november).

    Och just det ja – krama ungarna också! Viktigast!!

    Svara
    • Tack! Jo då det blev både tacos, vila, barnkramar och allt det där. Nu är det ju fullt upp igen på alla plan och det ska planeras för spikning osv och jag kan gott förstå att det tar ett tag att bli “normal” (vad nu det är 😉 ) igen efteråt…

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.