Den skakande kvinnan

Siri Hustvedt är en av de där författarna som jag vet att jag vill läsa men som jag aldrig kommit mig för att bekanta mig med. Den skakande kvinnan är således min första träff med författaren Siri H och som sådan är den väl inte direkt perfekt lämpad eller så är det kanske det den är…

Boken tar sin utgångspunkt i en händelse 2006 när Siri höll ett tal till sin fars minne. Vid inledningen av talet började hennes kropp skaka okontrollerat och den slutade inte förrän hon avslutat talet. Läkarna stod handfallna medan skakningarna blev Siris följeslagare på föreläsningsturnéer vare sig hon lyckades blockera dem med tabletter eller inte. I boken skildrar Siri Hustvedt hur hon utifrån egna erfarenheter, möten, studier och samtal letar sig fram mot en diagnos. Har hon haft en hysterisk reaktion? Vad är hysteri? Var skakningarna reaktion på sorg eller en kroppslig förändring? Hennes sökning efter svar för oss förbi gamla bekanta som Freud och in i dagens läkarrum via ett antal föreläsningssalar. Ofta skildras möten med människor och de egna tankarna på ett dråpligt, självutlämnande och roligt sätt vilket kanske inte är riktigt vad man väntar sig av en sjukdomsskildring.

Siris resa in i hjärnans värld är intressant och det finns helt klart oändliga mängder att lära sig inom det neurologiska området. Själv känner jag att jag inte riktigt orkar men jag blir ändå smittad av Hustvedts passionerade entusiasm. Att kunna se en besvärlig åkomma som en ingång till en faktafylld och spännande lärdomsresa är starkt och något jag vill lära mig av. Bilden som Hustvedt själv målar upp av sin person visar en oerhört stark kvinna – som fortsätter tala när kroppen sviker, som reser sig och som ställer de där viktiga och irriterande frågorna utan att be om ursäkt. En förebild helt enkelt. Jag älskar inte den här boken för dess innehåll men den gör mig oerhört nyfiken på Siri Hustvedt och inspirerar mig att läsa hela hennes författarskap för att om möjligt kunna analysera henne närmare 🙂

Finns det några Hustvedt-fantaster där ute som kan råda mig var jag ska börja? Vilken är hennes bästa bok?

~Norstedt, 2010~

7 svar på ”Den skakande kvinnan”

  1. Hon är verkligen svårtolkad och jag skulle ge mycket för att vara en fluga på den Hustvedska/Austerska väggen för att höra ett samtal om deras historier och karaktärer!

    Vad jag älskade är en fantastisk roman och den har många, långa fördjupningar om en av karaktärernas forskning om just ”hysteri” som säkert spinner vidare på det du just läst. Sorgesång är mer lättläst, lite av en skröna men ändå karaktäristisk för Hustvedt enligt mitt tycke.

    Svara
    • ”Vad jag älskade” nämns i boken så det vore ju onekligen spännande. Och visst vill man vara en fluga på väggen hemma hos dem, tänk att få höra dem diskutera alla bokprojekt…

      Svara
  2. Vad jag älskade är förstås en fantastisk bok, men jag vill ändå slå ett slag för Hustvedts två första romaner, The Blindfold och The Enchantment of Lily Dahl. Mörka, suggestiva, mångbottnade och allmänt skitbra. I synnerhet den sistnämnda har rejäla Twin Peaks-vibbar (bisarr småstad i Minnesota, huvudpersonen är servitris på det lokala fiket…) och det är ju aldrig fel. Vet att en del är lite skeptiska inför den, men jag var alltså genomförtjust. Men jag har gillat allt jag läst av henne – skönlitteratur, nota bene, har Den skakande kvinnan kvar – och även Hustvedts senaste roman, The Sorrows of an American, är fantastisk. Med andra ord: you can’t go wrong! Och när man har läst både Hustvedt och Auster är det kul att se hur deras verk samtalar med varandra: namn som återkommer, ekon av olika karaktärer, namn och platser… En litteraturnörd kan gå igång på betydligt mindre.

    PS: Måste erkänna att jag är lite chockad över att du inte läst Siri, jag liksom utgick ifrån att hon var en av dina favoriter… 🙂

    Svara
    • Tack för tipsen, och twin peaksvibbar är ju aldrig fel… Och inte är det min första har inte läst-chock heller (jag har ju Murakami kvar också liksom Margret Atwood och några till). Men jag tror att Sigrid Hustvedt är en av de där favoritförfattarna jag inte läst än, jag är helt inställd på att älska

      Svara
    • Det låter lovande, tack för tipsen! The sorrows of an ameriacan är ju också en fantastisk titel och såna är ju jag rätt förtjust i…

      Svara

Lämna ett svar till Bea Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.