Idag är jag minsann rykande aktuell och hakar på DN:s artikel om fallna änglar och deras nyvunna popularitet. Artikeln ägnar sig bland annat åt att bedöma kvaliteten på olika änglaböcker och tycker att Fallen ängel av Becca Fitzpatrick är rätt trist (vilket jag ju inte riktigt håller med om vilket kan läsas här) men att ”Roligare och smartare är däremot ”Angelologi – änglarnas tecken” (2010) av Danielle Trussoni. Boken är en spännande bladvändare i Dan Browns duracellkaninanda […]”. Och hej! idag ska jag recensera just Angelologi. Och vi är inte riktigt på samma sida i boken jag och artikelförfattaren kan jag säga…
Det här är alltså en rejäl besvikelse. Jag önskade mig i Angelologi – änglarnas tecken en avkopplande, ickekrävande spänningsbok med lite änglar. Och jag fick lite spänning, viss avkoppling, oerhörda mängder änglar, en oförsvarlig mängd bilåkning och en ganska tunn historia.
Änglaforskare, angelologer, utför en expedition på 1930-talet, en nunna hittar i dagens New York några brev som leder henne tillbaka i sin familjs förflutna, en man arbetar åt en annan man för att hitta någonting. Allt hänger ihop, spänningen tätnar… Eller det gör den ju inte, inte så särskilt i alla fall. Den första halvan av boken upplever jag som riktigt bra och precis som jag vill ha den. Upplägget känns intressant, änglarna är fortfarande lite mystiska, trådarna ligger hoptuffsade framför mig men jag kan inte riktigt se vart de leder. Men så halvvägs in så tappar jag intresset. Jag tror att det sker när berättelsen förflyttar sig bakåt i tiden och läsaren får sitta med vid ändlösa föreläsningar om änglarnas ursprung. Sen rullar det på med oräkneliga attacker från högresta, blonda och blåögda vingmonster och det blir inte så värst skrämmande och inte heller spännande tyvärr.
Trussoni uppehåller sig mycket vid änglamytologin och bygger ett till stora delar trovärdigt universum men hon lyckas aldrig göra änglarna till något annat än frånstötande vilket är tråkigt. Mer intressant hade det varit om man kunde få känna samtidigt avståndstagande som dragning till det mystiska. Och om det mystiska fått vara just mystiskt. Änglabataljer på allmän plats är inte min grej.
Angelologi var inte vad jag tänkte mig vilket drog ner min upplevelse av den. Det är inte uselt eller dåligt men snarare en mellanbok som säkert kommer att bli film inom en inte allt för avlägsen framtid.
~Damm förlag, 2010~
Jag har recenserat den här: http://ihyllan.se/2010/september/angelologi-danielle-trussoni.html
Jag tycker det var massor av upprepningar och ologiska saker, och jag kan verkligen inte förstå varför kritiker över hela världen hyllat den? Att publiken gillar den kan jag fatta, men kritiker? Det känns lite som Kejsarens nya kläder…. 😉 Den är både dåligt skriven och översatt tyckte jag. Visst var det spännande och så, men en liten besvikelse var den allt.
Jag håller med dig, vissa recensenters positiva inställning till denna bok är något av en gåta. Den är ju som jag skriver inte heldålig men inte heller särskilt bra. En knepig bok…
Jag blir ändå sugen på att läsa boken för ämnet är intressant. Den gör sig säkert bra på film men en riktigt bra bok slår ändå film.
Ha en skön dag!
Jag håller med om att ämnet är intressant och att bra böcker ofta är bättre än filmatiseringar. Läs gärna boken och återkom med dina upplevelser av den, många har ju tyckt väldigt olika om den…
Intressant, jag känner att mina förväntningar också är ganska höga men nu behöver jag inte önska mig den i julklapp i alla fall. Det är skönt att emellanåt flytta ner böcker på att-läsa-listan!
Om du ändå vill läsa den så tycker jag du kan låna den från biblioteket och önska dig något bättre till julläsning 🙂
Litar mer på dig än D.N. och hoppar således över denna bok. 🙂
Smickrande och inte så lite förpliktande. I det här fallet tycker jag förstås att du gör helt rätt 😉
Hmm, visserligen handlar även min roman ”De döda fruktar födelsen” om änglafall, men jag har försökt att skildra just Himlen på ett intresseväckande vis. Mina änglar representerar väl olika typer av moral. Himlen och dess representanter är förstås desto intressantare eftersom de står för den rådande moralen, den som alla får med sig med modersmjölken. Och då pratar jag inte om sexualmoral, utan mer om vad vi som anses vara rätt och fel och i vilka situationer det är det i ett betydligt vidare perspektiv.
Jag har varken läst Trussoni eller Fitzpatrick, däremot läste jag Samael och När änglar dör under min egen skrivprocess. Det som egentligen fick mig att skriva om änglar från början var Hellblazer (serien, inte filmen) och ”Sandman” av Gaiman. De visade hur bra modern fantastik som inte höll sig slaviskt till varken genrer kunde vara. Som vågade skildra mångfacetterade personer och skeenden och ändå kunde bevara fantastikens lekfullhet och magi.
Och om nu någon trodde att min roman är derivativ så kan jag ju säga att visserligen kom den bara ut för ett par, tre månader sedan men jag har arbetat på den under en ganska lång tid – för lång egentligen, men det är en annan historia…
Din bok låter oerhört intressant, inte minst det du skriver om moralen och dess betydelse. Gaimans ”Sandman” är ju inte heller någon dålig referens 🙂 Jag hoppas på ett besök på sf-bokhandeln i helgen och det är då inte omöjligt att ”De döda fruktar födelsen” får följa med mig hem därifrån. Jag behöver ju få rensa huvudet efter min trista änglaupplevelse 🙂
Nja, Sandman är en bra referens men svår att leva upp till. Nåja, jag gör min egen grej och jämför mig egentligen inte med Gaiman. Vi får väl hoppas att mitt verk är bra nog att rensa ditt huvud från dåliga änglaupplevelser om du nu skulle få för dig att läsa min bok…
Självklart är Sandman svår att leva upp till men som inspirationskälla borde den vara bra och outtömlig. Är väldigt sugen på att läsa boken och jag är övertygad om att den duger finfint för att rensa med, din bok verkar ju närma sig änglarna på ett helt annat sätt vilket jag tycker verkar väldigt spännande.
Den var en besvikelse även för mig. Jag läste inte ens ut boken, utan den ligger som ett dåligt samvete med bokmärke i på mitt nattduksbord. Jag vet inte ens vad jag hade förväntat mig, bara mer än vad jag fick. Förmodligen var det ett av problemen, att jag hade för höga förväntningar.
Ja, de höga förväntningarna var nog ett av mina problem också men jag hade nog inte gillat den även om jag gått in i läsningen utan förhoppningar. Tur att det finns så många andra bra böcker att rensa skallen med efteråt 🙂
Jag tycker boken är underbar, är det verklighet,jag ville känna änglarnas närhet, ta på dem de finns . samtidigt vaknar man upp i någon form av verklighet skärp dig, men inom mig och runt mig finns de änglarna men främst de goda . Denna bok har gjort mig nyfikem är de sant finns de fallna änglarn?
Kul att du föll så för boken. Om du intresserar dig för änglar och framförallt de fallna så finns det mycket annat du kan läsa också, se gärna kommentarerna ovan – och läs Pål Eggerts bok!